Vaccin och profylax på utlandsresan

Vaccin skyddar endast mot ett litet antal sjukdomar. Det är bra att ha i bakhuvudet, säger infektionsläkare Bo Claesson vid Sahlgrenska universitetssjukhuset Östra i Göteborg. Med sig hem från semester och arbetsresor har folk framförallt magsjukdomar. Vapnet mot dessa är alltså framförallt sunt förnuft. Att låta bli majonnäs och glass, eller att ha ett bra myggnät, klä sig rätt och använda myggrepellerande medel, är minst lika viktigt som vaccin.

– Nystekt mat från gatuköket kan till exempel vara ett bättre alternativ än kalla såser som stått framme länge på lyxhotellets buffé, fortsätter han. Förutom magåkommor finns ett mindre antal sjukdomar man bör vaccinera sig mot inför resor till kontinenter som Afrika, Asien och Sydamerika. De flesta av dessa sjukdomar förekommer enbart utanför Sveriges gränser.

– Hur man reser och vad man ska göra på resan är lika viktigt som var man reser, menar Bo Claesson.

Risken för en Phuketresenär som spenderar mesta av tiden på stranden skiljer sig avsevärt från den risk som en backpackerresenär som vistas och övernattar i skog och mark utsätts för. Det avgör också vilka vaccinationer som blir aktuella. Oavsett hur man rest är det vikigt att informera sjukvårdspersonal om att man varit i subtropiska eller tropiska områden om man får feber inom tre till sex månader efter hemkomsten, framför allt med tanke på malaria.

Ett fullgott skydd mot polio, stelkramp och difteri bör alla ha oavsett om man vistas i Sverige eller utomlands. Risken att drabbas av någon av dessa sjukdomar är större utomlands än här. Grundskyddet förnyas sedan rutinmässigt i tio-årsåldern med ytterligare en stelkramps- och difterivaccination. Stelkrampsskyddet bör sedan förnyas med ca 30 års intervall och difteriskyddet med cirka 20 års intervall. Många som är födda före 1950 saknar ett fullgott skydd mot stelkramp- och difteri.

Denguefeber

Denguefeber är ett virus som sprids via stickmyggan aedes aegypti som är vanlig i tropikerna. När sjukdomen bryter ut kan man få något av följande symtom:

• Feber
• Röda prickar på kroppen
• Rödsprängda ögon
• Värk i huvud
• Värk i muskler

Symtomen bryter oftast ut mellan 3-14 dagar efter smittan, vanligtvis är dock inom 4-7 dagar så du kan insjukna efter att du har kommit hem från din resa. Man kan även drabbas av lite större blåmärken vilket är symtom på att man fått den mer allvarliga formen av denguefeber. De kan märkas efter några dygn. Denguefeber kan inte behandlas, utan går över av sig själv. Om du däremot blir mycket sjuk kan man behöva vara på sjukhus för att få vätska direkt i blodet, så kallat dropp. I ovanliga fall kan sjukdomen bli allvarligare, med chocktillstånd som kan leda till döden. Denguefeber är en anmälningspliktig sjukdom vilket betyder att vården måste rapportera in de fall som upptäcks till Folkhälsomyndigheten.

Numera finns det vaccin mot denguefeber. För dig som ska resa till tropiska länder där denguefeber och andra myggburna sjukdomar finns är det alltid klokt att ta reda på fakta innan du reser. Kontakta läkare eller vaccinationscentral i god tid före avresa för att rådgöra om det är aktuellt med vaccination. Gravida bör prata med en vaccinationsmottagning eller barnmorska om det finns något särskilt att tänka på. Väl på plats handlar det om att skydda sig mot myggstick. Myggorna som sprider denguefeber är aktiva dag som natt.

• Bär långärmade tröjor och långbyxor – det kan absolut vara tunna kläder men heltäckande.
• Använd myggmedel – finns såväl hemma som på de flesta resmål.
• Använd myggnät i möjligaste mån det finns tillgängligt.

Gula febern

Som turist löper man nuförtiden en mycket liten risk att smittas av gula febern och sjukdomen kan förebyggas bland annat genom vaccination. Det är en så kallad karantänssjukdom och vissa länder kräver att man är vaccinerad innan man reser in i landet, särskilt om man kommer resande från ”infekterade områden”. Gula febern orsakas av virus som förekommer i Afrika och Sydamerika men inte i Asien. Sjukdomen överförs till människa via myggor från Aedessläktet och kan ge svåra blödningar och leverpåverkan. Förutom människa fungerar också vissa apor som reservoar. Sjukdomen kan inte smitta från människa till människa. Det finns ett mycket effektivt och säkert vaccin mot gula febern som man bör ta när man reser till tropiska områden i Afrika eller Sydamerika, även om landet inte formellt skulle kräva detta – detta för att skydda sig själv. Genom att skydda sig mot myggstick kan man minska risken för gula febern och samtidigt också för denguefeber och andra insektsöverförda smittor.

Hepatit A

Kallas också epidemisk gulsot och orsakas av ett virus som främst sprids via avloppsförorenat vatten. Sjukdomen smittar från person till person och vanligt i länder med dålig dricksvattenhygien. Årligen rapporteras 100-150 fall, i hälften av fallen har personen smittats i Sverige av resenärer som besökt länder där viruset är vanligt. Hepatit A-virus överlever länge i vatten och kan anrikas i ostron och musslor. Barn under förskoleåldern blir sällan sjuka trots att de smittats. De kan ändå utsöndra virus och utgöra en betydande smittrisk för sin omgivning. Man är smittsam både innan och efter symtomen brutit ut, totalt i tre till fyra veckor. Inkubationstiden är två till sex veckor, i medeltal fyra veckor. Numera finns vacciner som skyddar mot hepatit A och skyddseffekten efter två doser beräknas till minst 20 år. Gammaglobulin ger en kortvarig skyddseffekt, som längst fyra till fem månader.

Japansk encefalit

Sjukdomen drabbar ytterst sällan turister och kan förebyggas genom vaccination. Sjukdomen är en virusorsakad hjärninflammation som sprids via myggor, den förekommer i Sydostasien (främst Vietnam), men har också rapporteras från Korea, Indien och Nepal. Sjukdomen kan överföras mellan djur och människa. Hos djur ses symtomen framför allt hos grisar. Japansk encefalit orsakas av ett virus som tillhör familjen flavivirus. Sjukdomen överförs till människa via myggor tillhörande Culex-släktet. Sjukdomen sprids inte direkt från människa till människa. Någon specifik behandling saknas. Diagnosen ställs genom påvisande av antikroppar mot encefalitvirus i patientens blod.

Genom att skydda sig mot myggstick kan man minska risken för japansk encefalit och andra insektsöverförda smittor. Man bör till kvällarna, den tid då myggorna främst biter, bära långärmade tröjor och långbyxor. Man bör också smörja in huden med myggmedel och till natten kan man ligga under myggnät. Fläkt eller luftkonditionering håller i viss mån även borta myggen. Det finns ett vaccin som kan rekommenderas till resenärer som kommer att vistas längre tid än tre till fyra veckor på landsbygden i länder med japansk encefalit.

Kolera

Bakterien är känslig för den sura miljön i magsäcken och därför är risken för friska personer att insjukna liten. Vaccinationen är bara aktuell för den som lever under enklare livsmedelshygieniska förhållanden i områden med stor risk för kolerasmitta eller den som arbetar i till exempel i flyktingläger. Vaccinet tas i flytande form, vanligen i två doser. För att få effekt ska man vara fastande en timme före och en timme efter att vaccinet tagits. Skyddseffekten mot kolera varar i upp till två år hos vuxna men endast i sex månader hos barn. Sjukdomen förorsakas av en bakterie som sprids genom vatten och mat. Kolera finns i Asien och Afrika samt under senare år nu också i Sydamerika.

Malaria

Malaria är en mycket utbredd sjukdom inom tropiska och subtropiska områden. Världshälsoorganisationen WHO räknar med att det varje år dör över en miljon barn i malaria enbart i Afrika. Sjukdomen orsakas av parasiter av släktet Plasmodium som sprids via Anopheles-myggan. Malaria har funnits även i Sverige men försvann av sig själv på 1930-talet. Bland annat bidrog utdikning av våtmarker och torrläggningar av myrar till minskade kläckningsmöjligheterna för malariamyggan här.

Förbättrade bostäder på landsbygden bidrog säkert också, liksom en förbättrad djurhållning. Därtill kom en bättre tillgänglighet till läkemedel, vilket minskade antalet smittsamma och därigenom också riskerna för smittspridning. Det är i första hand Plasmodium falciparum och Plasmodium vivax som ger sjukdom hos människa, Plasmodium ovale och Plasmodium malariae förekommer men är mer ovanliga. Plasmodium falciparum orsakar den allvarligaste formen och förekommer allmänt i tropikerna och är orsaken till praktiskt taget alla dödsfall i malaria. Plasmodium vivax orsakar en mildare form av malaria.

Förekomsten av malaria varierar stort inom tropikerna. Smittrisken kan kraftigt skilja sig åt mellan olika områden och beror också på hur man vistas i landet. Risken för en charterturist och en ryggsäcksresande är ofta vitt skilda trots att man reser till samma land. Hur länge man vistas i landet spelar också stor roll. Därför är det viktigt att lyssna till den egna vaccinationscentralens rekommendationer för resmålet.

– Det är inte bara malaria som sprids via myggor utan även många andra infektionssjukdomar. En av dem är denguefeber som ökat på senare år och som finns i stora delar av Asien, ibland annat i Thailand, i Syd- och Mellanamerika och i Afrika, säger Bo Claesson.

Det är minst lika viktigt att skydda sig mot myggstick som att använda malariaprofylax. Myggnät, insektsrepellerande medel och långa byxor och tröja, särskilt på kvällen, är A och O. De flesta svenskar som smittats med malaria har rest i Afrika, 8 av 10 av dessa är orsakade av Plasmodium falciparum. Av dem som smittats i Asien eller Syd- och Mellanamerika, är Plasmodium vivax orsaken i de flesta fallen. 

 Hälften av de malariafall Bo Claesson ser på ett år är invandrare som besökt hemlandet efter några års vistelse i Sverige.

– Det kan vara människor som reser hem efter ett antal år och som aldrig tagit profylax mot malaria i sitt hemland som drabbas när de åker tillbaka. Genom att leva i ett malariadrabbat land får många ett tidsbegränsat skydd men efter att ha vistas i Sverige några år är man oskyddad när man sedan reser tillbaka, menar Bo Claesson. Därför kan det vara viktigt att ta malariaprofylax även om man tidigare inte tyckts behöva det. Det finns flera läkemedel som kan tas som profylax mot malaria. Resmål och det sätt man reser på avgör vilken sort som passar bäst. Det finns också ett antal läkemedel för att behandla malaria.

Rabies

Det viktigaste sättet att skydda sig mot rabies är att låta bli att klappa okända däggdjur på sin utlandsresa, i första hand hund eller katt. Det finns ett effektivt vaccin, som kan användas såväl rent förebyggande som efter en möjlig exposition. Vid en vanlig turistresa bör det räcka med att man bör låta bli att röra vid djur, enligt Smittskyddsinstitutet. Vaccination kan övervägas till resenärer som genom sitt yrke har ökad risk för kontakt med rabiessmittade djur eller människor, till exempel skogsfolk, veterinärer och sjukvårdspersonal. Vaccinet brukar också ges till personer som kommer att befinna sig tidsmässigt långt från platser där vaccin finns att tillgå.

Även husdjur som hund och katt kan vaccineras. Många länder ställer krav på rabiesvaccinering vid införsel av djur. Rabies orsakas av ett virus som tillhör gruppen rhabdovirus. Inkubationstiden är vanligen tre till sex veckor men kan vara så kort som fem dygn och så lång som ett år. Eftersom rabies ofta har en lång inkubationstid kan man förhindra sjukdom genom att omedelbart efter smittillfället vaccinera och ge immunglobulin. Diagnosen bygger på patientens sjukhistoria med information om utlandsresa och djurkontakter.

Turistdiarré

Mellan två och fem av tio som reser till tropiska och subtropiska områden riskerar att drabbas av så kallad turistdiarré. Använd sunda förnuftet för att minska risken att bli sjuk det vill säga skippa känslig mat som nämns ovan, glass, majonnäs och kallskuret. Välj istället mat som lagas på plats och hettats upp ordentligt. Det vaccin som skyddar mot kolera har även en kortvarig effekt mot en av de vanligaste orsakerna till turistdiarré, E coli bakteriers toxiner. För att få effekt ska man vara fastande en timme före och en timme efter att vaccinet tagits. Skyddseffekten mot kolera varar i upp till två år hos vuxna men endast i sex månader hos barn. Skyddseffekten mot turistdiarré är kortare, upp till tre månader.

Tyfoidfeber

Tyfoidfebern finns över hela världen men är vanligare i fattigare länder. I Sverige är den ovanlig, cirka tio fall rapporteras per år och i stort sett alla är smittade utomlands. Sjukdomen orsakas av Salmonella Typhi och smittan överförs från mat och vatten och i sällsynta fall från person till person. Det krävs mycket få bakterier för att orsaka sjukdom, endast hundra. Inkubationstiden är relativt lång, vanligen 10–14 dygn, ibland upp till fyra veckor eller längre. Tyfoidfeber behandlas med antibiotika utan behandling är dödligheten påtaglig. Det finns flera typer av vaccin mot tyfoid.

HIV, AIDS och könssjukdomar

Tänk på att risken att infekteras med HIV eller drabbas av könssjukdomar är väsentligen större utomlands än i Sverige. Tillfälliga sexuella kontakter innebär en avsevärd risk att drabbas av dessa sjukdomar.

Hälsotips i tropikerna

• Undvik att resa till utvecklingsländer i tropikerna när du är gravid.
• Undvik att bada i sötvattensjöar, framför allt i Afrika för att slippa risken för snäckfeber.
• Gå aldrig barfota i tropikerna. Använd skor eller sandaler för att undvika hakmask.
• Små sår infekteras lättare när det är varmt och fuktigt. Tvätta med klorhexidin och skydda med en torr kompress.

Källa: Smittskyddsinstitutet, Vaccinationscentrum, Läkarhuset i Linköping