Varje år sedan dagen instiftades 2000 har Världcancerdagen inneburit hundratals aktiviteter runt om i världen, i skolor, på sjukhus, i företag, i samhällen och online. Målet med aktiviteterna är en värld där miljoner av cancerfall kan förebyggas genom kunskap och information, och där behandling för cancer är lika tillgänglig för alla som behöver den.
I år lanseras en internationell kampanj för att rikta uppmärksamheten mot orättvisor och hinder i cancervården i världen till följd av socioekonomiska faktorer, diskriminering och fördomar. Dessa barriärer hindrar människor i världen från att ha tillgång till förebyggande åtgärder, diagnostik och behandling.
I Sverige riktas i år särskilt fokus kring tidig upptäckt av cancer, precisionsmedicin och rehabilitering.
Tidig upptäckt av cancer och screening för cancer
Överlevnaden ökar dramatiskt vid många cancerformer om symtomen upptäcks tidigt. Fler än 70 procent av alla patienter som får en cancerdiagnos hade sin första vårdkontakt med primärvården, och där startades cancerutredningen. Det är vanligt att allmänläkare träffar patienter med symtom som skulle kunna vara cancer, däremot är det mycket sällan som en enskild allmänläkare diagnostiserar cancer.
Statistiskt kommer en distriktsläkare med 2000 patienter att upptäcka tre till fyra fall per år av de vanliga cancerformerna prostatacancer, bröstcancer och tjock- och ändtarmscancer, enligt statistik från Region Stockholm.
2015 infördes det som kallas standardiserade vårdförlopp, SVF. Det finns i dag drygt 30 vårdförlopp som fungerar som handläggningsmall för vart remisser skickas, vilken information som ska stå i remissen, och vilka utredningar som ska göras inom en bestämd tid. Standardiserat vårdförlopp startas när en läkare har en välgrundad misstanke om cancer och skriver remiss för vidare utredning och behandling. De standardiserade vårdförloppen har varit ett stort steg framåt vad gäller cancervården.
Screening är en undersökning av ett större antal människor för att hitta förstadier till en sjukdom, eller för att upptäcka en sjukdom innan den har gett symtom. De nationella screeningprogrammen för bröstcancer och livmoderhalscancer är två exempel på insatser för tidig upptäckt av sjukdomen. De screeningprogrammen beräknas rädda flera hundra liv varje år.
Ett annat exempel är screening för tarmcancer som håller på att införas i flera regioner i landet. Det beräknas kunna rädda 300 liv per år.
Precisionsmedicin i cancerbehandlingen
Precisionsmedicin brukar kallas även för individuellt anpassad medicin, individbaserad medicin eller skräddarsydd medicin. Precisionsmedicin syftar till att ge patienter vård och behandling som är skräddarsydd efter patientens egna förutsättningar och behov. Metoden kan ta hänsyn till både genetiska faktorer och till faktorer som ålder, kön, medicinska värden, levnadsvanor med mera.
De genetiska faktorerna kan ge information om sjukdomsrisker. I vissa fall kan de även möjliggöra skräddarsydd terapi som t.ex. genterapi.
En del av precisionsmedicinen kallas farmakogenetik. Det handlar om vilken betydelse genetiska faktorer har för läkemedelseffekter. Det finns många olika gener som styr hur läkemedel tas upp, bryts ner och verkar på olika organ, och dessa gener kan förekomma i olika varianter. Ett läkemedels förmåga att bota en sjukdom, och risken för biverkningar, kan variera mellan individer på grund av att de har olika genuppsättningar.
Rehabilitering vid cancer
Cancerbehandlingar är ofta tuffa och man kan behöva rehabilitering både under och efter behandlingen. Cancerrehabilitering omfattar allt som kan göra att livet blir så bra som möjligt före, under och efter behandlingen av sjukdomen. Rehabiliteringen kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare.
Cancerrehabilitering kan innebära samtalsstöd för att hantera känslor och tankar kring sjukdomen. Det kan också innebära fysiska behandlingar för att minska lymfödem, trötthet, magbesvär, minnesproblem eller smärtor. Rehabiliteringen kan också innehålla hjälp med särskild tandvård, hjälpmedel, peruk eller annat som får tillvaron att fungera bättre.
I den vårdplan som den cancersjuka gör tillsammans med sin läkare och kontaktsjuksköterska ska det ingå en plan för rehabilitering och vad patienten själv kan göra för att må bättre. I rehabiliteringen samarbetar flera olika yrkeskategorier beroende på patientens behov, till exempel fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator, lymfterapeut, sexolog, stomi- eller uro-terapeut, rehabiliteringskoordinator med flera.
Ibland kan det finnas behov av hjälp och rehabilitering lång tid efter att behandlingen av cancern är klar. Du kan då kontakta din kontaktssjuksköterska, eller din vårdcentral om det gått mycket lång tid efter behandlingen.
