Drygt 3 300 personer i Sverige får varje år urinblåsecancer. Det gör det till den sjätte vanligaste cancerdiagnosen. Urinblåsecancer drabbar främst män över 70 år. Om cancern upptäcks i ett tidigt stadium finns goda chanser att bli botad.
– Urinblåsecancer kommer plötsligt, den ligger inte och gror. Det går fort från att den sannolikt uppstår tills det blir en tumör, säger Fredrik Liedberg, professor vid Lunds universitet och urolog vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Varje år dör 700 personer av urinblåsecancer.
– En liten och snäll tumör växer 2–3 millimeter på tre månader. Men är det en större tumör kan den hinna sprida sig under samma tid. Växer den djupt i muskeln botar vi bara varannan, säger Fredrik Liedberg.
Blod i urinen – varningstecken
Det finns ett mycket tydligt symtom för urinblåsecancer; åtta av tio har blod i urinen. Att kissa synligt blod ska vara en varningssignal.
– De allra flesta med urinblåsecancer kissar blod. Gör de det är det lätt, gör de inte det så är det svårt att upptäcka. Kolla i toaletten innan du spolar, säger Fredrik Liedberg.
Andra symtom kan vara vattenkastningsbesvär och trängningar.
– Det är ganska vanligt både hos män och kvinnor. De flesta får det när de blir äldre, så det är svårt att säga vad som är vanligt.
Även upprepade urinvägsinfektioner kan vara ett symtom på blåscancer. Ett problem är att urinblåsecancer ofta misstas för urinvägsinfektion.
– Många behandlas med antibiotika då man tror att det är en urinvägsinfektion när det i själva verket är blåscancer, säger Fredrik Liedberg.
Borde man inte utreda hellre en gång för mycket i så fall?
– Jo, jag tycker ju det. Urinvägsinfektioner är vanligt hos yngre kvinnor, och trängningsbesvär och blod i urinen är ju blåskatarr hos de yngre. Dem behöver man inte utreda. Men var går gränsen, när ska man utreda?
Den röda telefonen
För cancer i urinblåsan har det länge varit alltför långa väntetider från första symtom till behandling. Sjukdomen upptäcks ofta sent och det är av stor vikt att vägen till diagnos och behandling blir så kort som möjligt. Vid Verksamhetsområde Urologi på Skånes Universitetssjukhus har därför ”Den röda telefonen” införts. Fredrik Liedberg visar upp en röd gammal dialogtelefon med krullig sladd och fingerskiva. Den får symbolisera projektet.
– Sjukvårdsrådgivningen 1177 informerar om detta på sin hemsida. Patienterna ringer direkt till kontaktsjuksköterskor som jobbar med urinblåsecancer, de ordnar en utredning med cystoskopi och cellprov på urinen samt njurröntgen för att utesluta cancer i njurbäckenet eller urinledaren.
Metoden har visat sig vara framgångsrik.
– Vi har utvärderat detta, det spar i genomsnitt en kontakt med sjukvården och hälsoekonomer har räknat på att det blir billigare, tumörerna var lite mindre också, om man jämför med sedvanlig remiss från primärvården. Det finns få saker som är så här enkla att strukturera i sjukvården, säger Fredrik Liedberg.
Behandling av urinblåsecancer
Behandlingen är olika för olika tumörer. Det minsta möjliga är att tumören hyvlas bort, sen får de allra flesta tilläggsbehandling.
– Den har stor risk att komma tillbaka, därför ges tilläggsbehandling, då sköljer vi urinblåsan med cellgifter eller BCG-vaccin.
När patienten har en mer aggressiv cancer opereras blåsan bort, en så kallad cystektomi.
– Det är centraliserat och görs i princip bara på universitetssjukhusen.
Idag finns det endast ett par hundra urologer i Sverige och det räcker inte.
– Det finns en generell brist på urologer och det är en kapacitetsbrist i systemet, säger Fredrik Liedberg.
Är det förklaringen till att vården brister?
– Nej, det handlar om att patienterna inte kommer fram i sjukvårdssystemet. De får behandling för urinvägsinfektion och så utreder man dem inte vidare, eller så kissar de blod hemma och så söker de inte. Det finns inte en orsak, det är mer komplext än så, säger Fredrik Liedberg.
