Idag kan man inte ge några allmänna råd hur man skall undvika att få ulcerös kolit. Man vet att rökare som slutar har en ökad risk att få ulcerös kolit, men med tanke på den risk rökning är för hälsan kan rökning trots detta inte rekommenderas.
Rökning ökar dessutom risken för att insjukna i Crohns sjukdom. Omkring 30 000 personer i Sverige har ulcerös kolit och det är något vanligare hos män.
Symtom på Ulcerös kolit
Ulcerös kolit kommer vanligen smygande i 20-30 årsåldern och börjar från ändtarmen och går uppåt i tjocktarmen. Vanliga symtom är återkommande perioder med blodiga och/eller slemblandade diarréer och magsmärtor. Smärtor långt ner till vänster i buken som går över efter tarmtömning är också vanligt. Även om en liten del av tarmen är inflammerad kan det ge mycket symtom.
Vid mera uttalad sjukdom kan feber, illamående, viktminskning, uttalad orkeslöshet och magsmärta förekomma. Ibland drabbas även andra delar av kroppen av inflammation. Vanligast är att man får problem med lederna, ögoninflammation eller hudförändringar.
Typiskt för ulcerös kolit är att perioder med besvär (så kallade skov) varvas med perioder då man mår bra. Symtomen varierar beroende på hur kraftig inflammationen är och hur stor del av tarmen som är angripen.
En annan inflammatorisk sjukdom är Crohns sjukdom, som också kan drabba både barn och vuxna. Vid ulcerös kolit begränsas inflammationen till ändtarmen och/eller tjocktarmen, till skillnad från Crohns sjukdom, som kan drabba hela magtarmkanalen. Det är vanligt att man vänjer sig vid magbesvären när man har ulcerös kolit och tar dem för givet, men det finns idag effektiv behandling.
Behandling av Ulcerös kolit
Vilka läkemedel man kan använda beror dels på sjukdomens svårighetsgrad och dels på var i tarmen inflammationen finns och hur utbredd den är. Kombinationer av olika läkemedel är vanlig och vissa läkemedel används bara kortare perioder. Det är också viktigt att komma ihåg att vi alla är olika och det som fungerar för någon kanske inte alls fungerar för en annan person.
Kortison: Vid akut inflammation används oftast ett kortisonläkemedel som sedan trappas ned under ett par månader. Effekten är ofta kraftig och kommer relativt snabbt men begränsas av biverkningar vid långvarig behandling.
Sulfasalazinpreparat och 5-ASA: Vid lindriga till måttliga besvär används ofta sulfasalazinpreparat som innehåller sulfa och 5-ASA eller läkemedel som enbart innehåller 5-ASA. Effekten kommer långsamt. Biverkningar förekommer men är relativt ovanliga.
Immunmodulerande läkemedel: Vid långvariga besvär som är måttliga eller svåra och där tidigare behandling inte hjälpt används immunmodulerande ämnen..
Biologiska läkemedel: TNF-hämmare har nu funnits i cirka 15 år och används vid måttliga till svåra besvär där tidigare behandling inte haft effekt. TNF-hämmarna verkar genom att blockera proteinet TNF som finns i alltför stor mängd vid inflammatoriska sjukdomar. Därmed dämpas den inflammatoriska aktiviteten som håller sjukdomen igång och symtomen lindras. TNF-hämmare verkar systemiskt och biverkningarna är oftast kopplade till att immunförsvaret sänks, exempelvis att man lättare får infektioner. Biologisk behandling är oftast inte den första behandlingen man får, utan ges då andra medel inte haft tillräcklig effekt eller när sjukdomen har en hög inflammatorisk aktivitet. Ges via infusion (dropp) på sjukhus varannan månad eller injektioner i hemmet veckovis eller varannan vecka beroende på val av läkemedel. Det finns också ett biologiskt läkemedel som heter integrinhämmare som har en tarmselektiv effekt i syfte att dämpa inflammationen i tarmen. Integrin-hämmare ges som infusion (dropp) på sjukhus varannan månad.
JAK-hämmare De senaste i raden av läkemedel som kan sättas in är en grupp som kallas JAK-hämmare och som påverkar intracellulära signalvägar för flera signalämnen i immunsystemet. Biologiska läkemedel ges antingen på sjukhus eller i hemmet via injektioner eller infusion (dropp) medan JAK-hämmarna istället ges i tablettform, vilket kan underlätta för patienten.
Kirurgi: Kirurgisk behandling kan förekomma och innebär att tjocktarmen opereras bort. Vanligtvis kan man koppla ihop tunntarmen med ändtarmen, men ibland är ileostomi (påse på magen) att föredra.
Järnbrist vid IBD
Blodbrist (anemi) är ett vanligt och ofta förbisett problem vid inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). Järnbrist och kronisk inflammation (funktionell järnbrist) är de dominerande orsakerna till blodbrist vid ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Det är viktigt att du som tillhör den här patientgruppen får möjlighet att föra en diskussion med vården kring inflammatorisk tarmsjukdom och järnbrist. Järnbrist bör och kan behandlas och man sätter in olika behandlingsvägar beroende på patient.
Patienter med IBD och samtidigt järnbristorsakad blodbrist ska få substitution med järn via munnen (peroralt) eller via dropp (intravenöst). Om du som patient inte tål behandling peroralt eller om din kropp inte tar upp tillräckligt med järn den vägen så kan man sätta in intravenös behandling. Det gäller även för patienter med svår anemi eller uttalad sjukdomsaktivitet. För patienter med lindrig – måttlig blodbrist utan aktiv inflammation behandlar man dock företrädelsevis peroralt.
Berätta om besvären för din läkare
Det är viktigt att tydligt beskriva hur man som patient upplever sjukdomen så att läkarna kan ge den mest lämpade behandlingen. En studie som publicerades i den medicinska tidskriften Inflammatory Bowel Disease april 2009 visade att gastroenterologer (specialister inom mage-tarm) underskattar besvären hos patienter med ulcerös kolit. Bland annat uppgav 62% av patienterna att sjukdomen gjorde att de hade svårt att leva ett normalt liv medan läkarna trodde att det bara var 36% som hade sådana besvär.
En annan viktig aspekt som kom fram i studien var att bara 42% av patienterna förstod att leva i remission (utan skov) innebar att man skulle vara helt utan symtom. Studien tydliggör man som patient måste berätta för sin läkare att man har besvär eftersom det finns effektiv behandling som läkaren då kan använda. Det finns alltså behandling som kan hålla majoriteten av patienterna helt besvärsfria.
Det finns idag tester man tar i hemmet (Kalprotektin-test) som kan förutspå kommande skov vilket gör att man kan påbörja behandling för att undvika skovet. Man tar då ett avföringsprov och skickar in till laboratorium och sedan får man svar via posten.
Se film om mage och tarm.
--
