Tuberkulos är en ovanlig sjukdom i Sverige, men om man ser till hela världen är det en av de allra vanligaste infektionssjukdomarna som finns med cirka 10 miljoner människor som insjuknar varje år.
Orsak till tuberkulos
Tuberkulos orsakas av en bakterie som heter Mycobacterium tuberculosis. Det är en luftburen bakterie som smittar från människa till människa. Det innebär att om en person som lider av aktiv lungtuberkulos och hen hostar, nyser, pratar eller spottar kan det smitta en annan människa i närheten.
Man kan dock vara bärare av bakterien utan att vara smittsam, så kallad vilande, eller latent, tuberkulos. Om man blir sjuk är det ofta en inkubationstid på flera månader eller ett par år från smittotillfället. Bakterien kan förekomma latent under en persons hela livstid.
Symtom på tuberkulos
Det är vanligast att få tuberkulos i lungorna eller lymfkörtlarna. En del som är smittade med lungtuberkulos uppvisar inte några symtom alls medan andra smittade har dessa symtom:
- Feber
- Frossa
- Nattliga svettningar
- Förlust av aptit
- Tappar vikt
- Blekhet
- Kraftlöshet
- Bröstsmärtor
- Blodstörtning
- Långvarig hosta (som håller i sig mer än 3 veckor)
Tuberkulos kan också drabba andra kroppsdelar. En del symtom, såsom viktminskning, nattliga svettningar och trötthet är desamma, men sedan kan besvären skilja sig åt beroende på var i kroppen som sjukdomen förekommer. Vid tuberkulos i lymfkörtlarna svullnar till exempel lymfkörtlarna på ena sidan av halsen eller käken upp och tuberkulos i delar av skelettet kan ge smärta i ryggkotor och lårben.
Vilka smittas av tuberkulos?
Globalt sett är tuberkulos en av världens mest spridda infektionssjukdomar. I Sverige är den numera relativt ovanlig med omkring 500–800 anmälda fall per år. Majoriteten av de som har tuberkulos i Sverige är födda i något annat land och de flesta som insjuknar i tuberkulos har kommit till Sverige under de senaste fem åren. Störst antal smittade i Sverige återfinns bland personer över 60 år. De blev troligen smittade i sin ungdom när tuberkulos var betydligt vanligare än det är idag och att de då inte behandlades effektivt mot sjukdomen.
För att bli smittad krävs vanligen en upprepad och nära kontakt med någon som har smittsam tuberkulos. Risken att insjukna minskar dock med tiden från smittotillfället och vid behandling brukar smittsamheten snabbt försvinna.
Grupper inom riskzonen
Det finns vissa grupper där det är större risk att bli smittad av tuberkulos. Dessa grupper innefattar bland annat de som bor nära där tuberkulos är vanligt förekommande, sprutnarkomaner, om man bor och arbetar under trångbodda förhållanden samtidigt som man är fattig och inte har tillgång till bra sjukvård, personer med nedsatt immunförsvar samt vårdpersonal som vårdar högriskpatienter.
Det drabbar även personer med cancer i huvud eller hals, personer med vissa njursjukdomar, personer med D-vitaminbrist, personer med låg kroppsvikt och personer som är alkoholister eller rökare.
Tuberkulos hos barn och unga
Det är lätt att smittas av tuberkulos i barn- och ungdomsåren och smittrisken är störst vid nära och upprepad kontakt inomhus, till exempel inom familjen. Småbarn är dock nästan aldrig smittsamma. Barn under fyra år kan också drabbas av allvarligare former av sjukdomen och eftersom deras immunförsvar inte är lika utvecklat som hos en vuxen kan tuberkulosen utvecklas snabbt. Symtomen vid tuberkulos hos små barn är ofta feber och andra allmänna besvär.
Även hos äldre barn brukar feber i två till fyra veckor vara ett av symtomen. Hosta är mindre förekommande. Tuberkulos hos tonåringar brukar däremot ge liknande symtom som hos vuxna, men sjukdomen kan utvecklas snabbare.
Så ställs diagnosen
För att ställa diagnosen tuberkulos brukar läkaren oftast göra flera olika undersökningar. Vid misstanke om TBC i lungorna görs ett upphostningsprov för att se om bakterierna finns i slemmet. Om så är fallet odlas dessa. Eftersom bakterierna växer långsamt kan det ta upp till åtta veckor innan det slutliga odlingssvaret. Numera finns också immunologiska metoder, där ett blodprov kan visa om man har ett immunsvar efter exponering för bakterien. En lungröntgen är också brukligt för att ställa diagnos.
Enligt smittskyddslagen är tuberkulos en anmälningspliktig sjukdom. Det betyder att den läkare som ställer diagnosen TBC måste anmäla det till smittskyddsläkaren i länet. Ansvarig läkare och sjuksköterskor gör också en kontaktspårning, eller smittspårning, då det kartläggs vilka personer i smittbärarens närhet som också kan ha blivit smittade.
Behandling av tuberkulos
Förr behandlades tuberkulos enbart på sanatorier där man isolerade patienterna helt men numera får man hjälp inom den vanliga sjukvården om man blivit smittad av tuberkulos. Vaccinering som infördes på 1920-talet har hjälpt till att minska antal smittade. De som råkar ut för sjukdomen ändå får idag behandling med hjälp av flera olika sorters läkemedel som samverkar och det är därför mycket viktigt att man under hela tiden är noggrann med sin medicinering. I början av behandlingen kan man behöva bli inlagd på sjukhus i några veckor, men därefter kan merparten av behandlingen skötas hemmavid med regelbundna besök på en mottagning.
Medicineringen består av en behandling med fyra sorters antibiotika som måste tas under en period på sex månader. Om patienten är mycket smittsam isoleras denne på sjukhus i två veckor medan man påbörjar den medicinska behandlingen.
Tuberkulos kan vara en svår sjukdom och behandlingstiden kan vara i flera månader, men tack vare att läkemedlen är så pass effektiva idag är det många som blir helt friska. Själva smittsamheten brukar också försvinna snabbt vid behandling. Därför är tidig diagnos och rätt behandling den allra viktigaste åtgärden för att minska smittspridning.
