Musklerna som sitter på armbågen har funktionen att sträcka fingrar och böja handleden bakåt. Det är vanligare att man får tennisarmbåge när man är otränad. Oftast går värken över utan behandling men i vissa fall får man långvariga besvär.
Orsaker till tennisarmbåge
Tennisarmbåge kan uppstå som en följd av upprepade ensidiga rörelser i handled och fingrar, men det är inte samma tillstånd som syndromet ”musarm” . Tennisarmbåge är kopplat till en mängd olika arbeten utöver tennis, till exempel motorcykelsport, fritidssnickeri, målningsarbete och andra repetitiva arbeten. Vid tennisspel anser man att rörelsen från upprepade bollträffar utgör en huvudfaktor för tillståndet, speciellt från ”orena” bollträffar. Moderna tennisracketar är mindre vridningsbenägna och anses minska risken för att framkalla tillståndet. Tennisarmbåge drabbar oftast personer i 40-årsåldern och uppåt och är inte kopplade till någon sjukdom.
Symtom på tennisarmbåge
Typiskt vid tennisarmbåge är att det ger en form av smärta längs underarmens ovansida vid bakåtböjning av handleden. Man upplever att smärtan strålar från armbågens utsida. Den kan vara lokal och relativt beskedlig, eller ha en svårare utbredning i hela underarmen och även överarmen.
Tillståndet kan uppstå akut i direkt samband med överansträngningen, eller komma i en smygande takt. Armbågen kan upplevas som stel och det känns svårt att sträcka ut den helt. Det känns även svårt att greppa saker hårt och att lyfta otympliga objekt som till exempel kaffekannan eller mjölkpaketet. Det kan också vara smärtsamt att skruva med skruvmejsel eller vrida en trög nyckel.
Typiskt för tennisarmbåge är att man är känslig för tryck över ”benknölen” på armbågens utsida. Man känner även en smärta vid ”fingerkroksdragning” med långfingret.
Behandling av tennisarmbåge
Beroende på om fallet är lindrigt eller svårt ges olika behandlingar. Lindriga fall behöver bara vila armen och undvika att utföra rörelser som gör ont. Antiinflammatoriska medel som till exempel ibuprofen, ketoprofen eller diklofenak kan prövas samt lokalt applicerad gel. Massage, töjning, akupunktur samt stötvågsbehandling kan ge god effekt. Det är bra att ändå hålla armen igång med rörelser, dock utan belastning.
Man kan även prova ett speciellt bandage som fördelar trycket mot det ömma området på armbågen. Om besvären håller i sig kan man kontakta en fysioterapeut eller gå till vårdcentralen. Fysioterapi med stegvis ökande belastning är den behandling som visat sig vara mest effektiv. När smärtan gått över behöver man träna för att förhindra att man får besvär igen.
Vid svårare fall kan kortisoninjektioner ges direkt i området. Detta ger en snabbare hjälp men ökar risken att besvären återkommer och blir långvariga. Om man har haft svåra besvär länge och andra behandlingar inte hjälpt kan det vara aktuellt med en operation.
När man väl blivit av med tennisarmbågen är det viktigt att se till att besvären inte kommer tillbaka. Om man fortsätter att använda samma rörelser med händerna och armarna som innan är det inte ovanligt att tennisarmbågen återkommer. Att analysera vad som var orsaken och lägga om sitt rörelsemönster samt träna och stretcha underarmen är viktiga faktorer för att förhindra tillståndet.
