Sugklockan är en medicinsk apparat som används vid förlossningar för att hjälpa till med barnets utdrivning. Den består av en kopp som placeras på barnets huvud och en pump som skapar ett vakuum för att suga fast koppen på huvudet. Genom att applicera en lätt dragkraft kan barnet hjälpas att födas när förlossningen inte fortskrider som förväntat. Detta kan vara till hjälp om modern har svårt att krysta eller om det finns oro för barnets välbefinnande.
Hur vanligt sugklocka är i Sverige varierar lite från år till år, och också från region till region, men de senaste åren har riksgenomsnittet legat runt 7–9 procent av alla födslar.
Det finns olika typer av sugklocka, där metallklocka är det som används mest. Ett annat alternativ är Kiwiklocka, som är gjord i plast och har en handpump för att skapa ett undertryck. Fördelen är att det då inte behövs någon el, medan nackdelen är att man inte kan utöva lika stark dragkraft innan sugklockan släpper. Det finns också mjuka sugklockor gjorda i silikon, dessa används dock inte särskilt ofta i Sverige.
När används sugklocka vid förlossning?
Användningen av sugklocka vid förlossning kan vara aktuellt när födseln behöver avslutas lite snabbare. Det kan till exempel vara när den födande har svårt att krysta eller är uttröttad efter en lång förlossning, eller när barnets hjärtljud indikerar en ökad stress hos barnet. Avvikande CTG-kurva (som registrerar barnets hjärtljud) eller höga värden av laktat (mjölksyra) i blodprov från barnets skalp indikerar att barnet behöver få födas inom kort.
Det är viktigt att notera att beslutet att använda sugklocka är en medicinsk bedömning som tas av förlossningsläkare baserat på individuella omständigheter och bedömning av risk och nytta.
Kriterier för att kunna använda sugklocka
För att kunna använda sugklocka måste barnet ligga med huvudet först i förlossningskanalen. Det går alltså inte att använda sugklocka vid sätesförlossning.
Livmodermunnen behöver vara helt öppen och dess kant ligga bakom barnets huvud. Det kallas för att livmodermunnen är retraherad. Barnet får inte vara yngre än 34 graviditetsveckor, inte misstänkas väga mindre än 2 kg, eller ha någon känd sjukdom som påverkar blödningsrisken.
Barnet måste också ha nått en bit ned i förlossningskanalen med sitt huvud. Här använder man ett anatomiskt riktmärke i form av benutskott i den födandes bäcken, de så kallade spinaetaggarna. Man delar in sugklockan i olika varianter beroende på hur långt ned i förlossningskanalen som barnets huvud nått. En hög sugklocka innebär att huvudet står ovan spinaetaggarna. Här är det i Sverige inte tillåtet att lägga en sugklocka. En medelhög sugklocka är när barnets huvud står vid eller nedom spinaetaggarna. Har barnets huvud nått så långt att det står mot mammans bäckenbotten kallas sugklockan för en utgångsklocka.
Den födande måste också kunna hjälpa till och krysta, det måste alltså finnas ett värkarbete. Ibland kan man behöva förstärka det med hjälp av ett oxytocindropp.
Innan användning av sugklocka vid förlossning är det viktigt att modern och eventuellt partnern får information om proceduren, dess syfte, risker och fördelar. Genom att ge ett informerat samtycke kan modern vara delaktig i beslutet och känna sig trygg med valet av intervention.
Så går det till vid en sugklocka
Vid en födsel med sugklocka är det ofta fler personer på födelserummet än annars. Utöver den barnmorska som bistått födseln finns ofta ytterligare en barnmorska med för att hjälpa till. Förlossningsläkare lägger sugklockan, och på rummet finns även undersköterska som assisterar, men som också har överblick över processen : mäter tid, antal dragningar med sugklocka och mycket, mycket mer.
Inför sugklockan
Efter att förlossningsläkaren informerat den födande och partnern och inhämtat samtycke görs en så kallad Time Out. Då presenterar sig alla på rummet, och man går igenom orsaken till att sugklockan ska användas och om det finns något speciellt som alla ska vara uppmärksamma på.
Förlossningsläkaren undersöker att modermunnen är helt öppen och att barnet befinner sig med sitt huvud tillräckligt långt ned i kanalen. Här fattar man också beslut kring om man behöver öka värkarnas kraft och längd med ett värkstimulerande dropp med oxytocin.
Sugklockans placering och dragningar
Sugklockan placeras på barnets huvud strax framför den lilla fontanellen. Man applicerar ett vacuumtryck för att sugklockan ska fästa mot barnets huvud. Endast och bara i samband med den födandes värk och krystning drar förlossningsläkaren därefter i sugklockan. Man följer förlossningskanalens riktning.
Strax innan barnet föds fram pausar man om möjligt för att låta bäckenbottenmuskulaturen tänjas. Här finns lite olika tekniker för att skydda bäckenbottenmuskulaturen genom att ändra den födandes läge, hålla händerna mot bäckenbotten som skydd med mera. Det är vanligt i det här läget att förlossningsläkaren lämnar över till barnmorskan som får bistå det sista skedet när barnet föds och skedet när moderkakan framföds.
Riktlinjerna säger att man gör maximalt 6 dragningar med sugklockan, men det individualiseras beroende på hur väl barnet följer med ned i förlossningskanalen.
Smärtlindring vid sugklocka
För att den födande ska ha en bra smärtlindring kan barnmorskan före sugklockan lägga en bäckenbottenbedövning – PDB. Så här långt ned i kanalen fungerar inte en ryggbedövning tillräckligt. Lustgas kan också vara en bra smärtstillning i samband med sugklocka.
Risk för bristningar vid sugklocka
Vid sugklocka finns en ökad risk för bristningar i bäckenbotten hos den födande. Särskilt bristningar av grad 3–4 ökar hos förstföderskor vid användande av sugklocka. Det här är barnmorska och förlossningsläkare medvetna om och vidtar åtgärder för att minska risken, som till exempel perinealskydd, byte av förlossningsställning när barnet framföds med mera.
En stor svensk studie, som genomförts på flera förlossningskliniker i Sverige sedan 2017, har undersökt om användandet av klipp i bäckenbotten hos förstföderskor som föder med hjälp av sugklocka kan minska risken för större bristningar samt andra bäckenbotten komplikationer. Studien är avslutad, och resultaten kommer att presenteras vid en kongress i slutet av augusti 2023.
Hur mår barnet efter en sugklocka?
Det är väldigt vanligt att det nyfödda barnet får huvudvärk efter att ha fötts med hjälp av sugklocka. Därför ger rutinmässigt regelbunden smärtlindring med paracetamol i stolpiller. Det är också vanligt att barnet får en svullnad och ett blåmärke på skalpen. Det brukar lägga sig efter några dagar. PÅ BB har barnmorska och barnläkare extra observation av barnet för att upptäcka tecken på smärta och obehag. I mycket sällsynta fall kan det uppstå större och allvarligare hematom i skalpen eller hjärnblödningar.
Alternativ till sugklocka
I vissa fall kan ett akut kejsarsnitt vara ett alternativ till användning av sugklocka vid förlossning. Kejsarsnitt är en operation där barnet föds genom ett snitt i moderns buk och livmoder. Det kan vara ett säkrare alternativ om det finns en hög risk för komplikationer vid vaginal förlossning med sugklocka. Förlossningstång är också en möjlighet, men används mycket sällan i Sverige på grund av den ökade risken för skada på barn och mor.
Uppföljning efter födsel med sugklocka
Beroende på varför sugklockan lades, och hur bråttom det var under situationen, kan sugklocka ibland upplevas som en traumatisk upplevelse för den födande och /eller partner. Det är viktigt att få stöd, förklaringar och uppföljning efter födseln. Vanligtvis erbjuds ett återbesök på specialistmödravården och stödsamtal via barnmorskemottagning.
