Självskadebeteende är ett allvarligt folkhälsoproblem. Med en åldrande befolkning och hög risk för självmord senare i livet är det viktigt att identifiera de specifika egenskaperna hos självskadebeteende hos äldre vuxna.
Självskadebeteende en kortsiktig lösning
Självskadebeteende innebär medvetet skada på sin egen kropp, ofta för att hantera känslomässig smärta eller ångest. Det kan vara ett sätt att känna något när man annars känner sig tom eller avdomnad, eller som ett rop på hjälp och uppmärksamhet från omgivningen.
Varför skadar sig människor?
Det finns flera anledningar till att människor skadar sig själva:
- Känsloreglering: För många fungerar självskadebeteende som ett sätt att snabbt minska intensiv känslomässig smärta eller ångest.
- Hantera stress och nedstämdhet: Självskadebeteende kan upplevas som en lösning på att hantera överväldigande stress eller depression.
- Känsla av kontroll: För vissa ger självskadebeteende en känsla av kontroll när resten av livet känns kaotiskt.
- Kommunikation: Det kan vara ett sätt att visa andra att man mår dåligt och behöver hjälp, eller för att minska krav och förväntningar från omgivningen.
- Självbestraffning: Många som skadar sig själva gör det som ett sätt att straffa sig för upplevda fel eller brister.
- För att känna något: För dem som känner sig tomma eller avdomnade kan självskadebeteende vara ett sätt att känna något, även om det är smärta.
Forskning på självskadebeteenden hos äldre personer
The Lancet har publicerat en studie där man systematiskt granskat egenskaperna hos självskadebeteende hos äldre vuxna, genom att söka igenom flertalet elektroniska databaser (AgeLine, CINAHL, PsycINFO, MEDLINE, Web of Science) fram till februari 2018 Med fördefinierade kriterier screenades och bedömdes artiklarna oberoende av varandra för godtagbar kvalitet. Data sammanställdes enligt en narrativ metod. En patientrådgivande grupp bistod med design, genomförande och tolkning av resultaten.
Resultatet vad gäller äldre och självskadebeteenden
Totalt inkluderades 40 artiklar med sammanlagt 62 755 äldre vuxna. De årliga självskadefrekvenserna var mellan 19 och 65 per 100 000 personer. Självförgiftning var den mest rapporterade metoden. Samsjuklighet med fysiska problem var vanligt. Ökad risk för upprepning av självskadebeteende rapporterades hos äldre vuxna med tidigare självskadehistorik och tidigare eller nuvarande psykiatrisk behandling. Förlust av kontroll, ökad ensamhet och upplevd betungande åldrande rapporterades som motiv för självskadebeteende.
Slutsatser vad gäller äldre och självskadebeteenden
Självskadebeteende hos äldre vuxna har distinkta egenskaper som bör utforskas för att förbättra hantering och vård. Trots att risken för ytterligare självskadebeteende och självmord är hög i alla åldersgrupper, är risken för självmord högre hos äldre vuxna. Med tanke på den frekventa kontakten med hälso- och sjukvården finns en möjlighet för upptäckt och förebyggande av självskadebeteende och självmord i denna grupp. Resultaten är begränsade till forskning i sjukhusmiljöer och det behövs studier i samhällsbaserade miljöer för att fullt ut förstå självskadebeteende bland äldre vuxna.
Typer av självskadebeteenden
Självskadebeteenden kan delas in i olika kategorier beroende på frekvens och allvarlighetsgrad:
- Lindrigt självskadebeteende: Enstaka eller episodiska handlingar utan eller med lindrig psykiatrisk problematik. Exempel kan vara ytliga rispningar, pilla upp nagelband eller sår, gnugga huden så att märken uppstår, eller lindrigt överintag av läkemedel eller andra skadliga ämnen.
- Måttligt självskadebeteende: Enstaka eller periodvisa handlingar med måttlig vävnadsskada, såsom att skära sig, bränna sig, eller intag av riskabla mängder läkemedel. Samtidig psykiatrisk problematik kan förekomma.
- Omfattande självskadebeteende: Frekventa handlingar med måttliga till svåra vävnadsskador eller allvarliga överdoser av läkemedel, ofta i kombination med allvarlig psykiatrisk problematik (t.ex. personlighetssyndrom, ångest- eller förstämningssyndrom, missbruk, ätstörningar, neuropsykiatriska tillstånd). Skadorna kan vara potentiellt livshotande och kräver ofta akutsjukvård eller inläggning.
Förekomst av självskadebeteende
Internationella studier visar att cirka 13–17 % av ungdomarna och 4–6 % av vuxna har någon gång ägnat sig åt självskadebeteende. En svensk studie från 2013 fann att upprepat självskadebeteende utan självmordsavsikt förekom bland 30 % av svenska högstadie- och gymnasieungdomar. I samma studie rapporterade 41,6 % ett enstaka självskadebeteende. Debutåldern brukar vara mellan 12 och 14 år, och självskadebeteende är något vanligare bland flickor och kvinnor än bland pojkar och män.
Behandlingar vid självskadebeteende
Det finns flera effektiva behandlingsmetoder för självskadebeteende:
- Dialektisk Beteendeterapi (DBT): En behandlingsform som fokuserar på att hjälpa patienter att hantera känslor och utveckla nya färdigheter för att ersätta självskadande beteenden.
- Mentaliseringsbaserad Terapi (MBT): Denna terapi hjälper individer att förstå och tolka sina egna och andras känslor och beteenden, vilket kan minska behovet av att skada sig själv.
- Emotion Regulation Group Therapy (ERGT): En gruppterapi som fokuserar på att förbättra känsloregleringsförmågan.
- Schematerapi: En behandlingsmetod som används för personer med emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) och som fokuserar på att förändra negativa mönster och uppfattningar om sig själv och världen.
Sammanfattning och förebyggande Insatser
Självskadebeteende är ett komplext problem med många orsaker och uttryck. Det är viktigt att känna till de olika typerna av självskadebeteenden och varför människor skadar sig själva för att kunna erbjuda rätt stöd och behandling. Hälsofrämjande insatser som motverkar depression och ångest kan också ha en positiv effekt på självskadebeteende. För individer som redan har börjat skada sig själva kan förebyggande insatser innefatta att kartlägga beteendets funktion och att identifiera alternativa strategier för att hantera svåra situationer.
Genom att förstå och bemöta självskadebeteende med empati och kunskap kan vi hjälpa dem som drabbas att hitta sundare sätt att hantera sina känslor och förbättra deras livskvalitet.