Sjukdomstillståndet drabbar lika många män som kvinnor och utvecklas ofta i 20-50 årsåldern. I Sverige får omkring 1200 personer per år diagnosen.
Merparten av de drabbade blir av med alla sina symtom utan bestående men. Vissa kan dock drabbas av nedsatt lungfunktion men det är mer ett undantag än en regel. De som insjuknar akut tycks ofta bli friska snabbare, medan sjukdomsförloppet för de med diffusa och smygande symtom kan vara mer långdraget. Den mer akuta formen kallas för Löfgrens syndrom medan den långsammare och mer långvariga varianten kallas kronisk sarkoidos.
Varför får man sarkoidos?
Det finns i nuläget ingen känd orsak till varför man drabbas av sarkoidos. Teorier finns om att det orsakas av förändringar i immunförsvaret och att dessa förändringar i sin tur sker på grund av att kroppen reagerat på ett främmande ämne i omgivningen. Detta skapar en reaktion från immunförsvaret som svarar med att vända sig mot den egna vävnaden. När det händer börjar immunförsvaret angripa ett eller flera av de egna organen, något som kallas för autoimmunitet. Det tros även att sarkoidos kan vara ärftligt. Sarkoidos smittar inte mellan människor.
Symtom på sarkoidos
Ofta upplever man inga symtom alls och sjukdomen upptäcks istället av en slump under en vanlig röntgenundersökning. Om symtom finns kan de vara mycket varierande och svåra att identifiera. Förekommande symtom är andningssvårigheter, illamående, lätt feber, torrhosta, ont i leder samt svullna fotleder och viktminskning. Ömma hudpartier förekommer också och det har rapporterats att vissa drabbade har upplevt förändringar i utseendet på gamla ärr och ärrbildningar. Vid akut sarkoidos (Löfgrens syndrom) kan symtom såsom feber vara mer påtagliga och lätta att upptäcka.
Att ställa diagnosen sarkoidos
En diagnos ställs med hjälp av en läkarundersökning där man får lämna blodprover. Har man hosta eller är andfådd kan även en lungröntgen bli aktuell och en sådan kan visa på till exempel förstorade lymfkörtlar. Dessa åtgärder är oftast tillräckliga för att fastställa om man har akut sarkoidos men om misstanke finns att man har kronisk sarkoidos utförs fler undersökningar för att fastställa vilket organ som har attackerats och om det är kroniskt. Ett vävnadsprov, en så kallad biopsi, är det säkraste sättet för en läkare att fastställa om någon lider av sarkoidos.
Behandling av sarkoidos
I många fall går sjukdomen över av sig själv och då behövs ingen behandling eller medicinsk åtgärd. Sjukdomsförloppet observeras dock noggrant hela tiden och skulle det förvärras kan kortisonpreparat ges. Räcker inte kortisonbehandling kan man behöva lägga till immundämpande läkemedel.Ibland tar det omkring två år att bli fri från sjukdomen och i vissa fall kan det ta ännu längre innan alla symtom har försvunnit.
