I många andra länder är det fortfarande vanligt med röda hund och forskare är eniga om att det skulle drabba Sverige med stor kraft om vi slutade att vaccinera. Röda hund är en av de sjukdomar som man sannolikt blir immun mot om man väl har fått den en gång. Till skillnad från mässlingen, som de flesta får under sina första levnadsår, är röda hund förekommande både hos äldre barn och långt upp i de senare tonåren. Även vuxna kan drabbas av sjukdomen.
Varför får man röda hund?
Röda hund är en så kallad ”droppinfektion” vilket betyder att smittan, rubellavirus, överförs via mikroskopiska droppar i luften vi andas in och ut. Den kan till exempel smitta om någon som är sjuk hostar i ens närhet eller genom att man helt enkelt befinner sig nära någon som bär på smittan. Vissa får så pass lindriga symtom att de aldrig insjuknar och de kan då hinna smitta väldigt många utan att ens veta om det.
Symtom på röda hund
Innan utslagen uppkommer kan man ibland få svullna lymfkörtlar i nacken samt snuva. När utslagen sedan kommer börjar de oftast runt öronen för att sedan sprida sig till resten av kroppen. Armar, ben, bål och ansikte drabbas ofta i stor utsträckning. Utslagen består av små ljusröda eller brunaktiga prickar och kan ibland flyta ihop och täcka större partier. Utlaget varar vanligen i tre dagar. Vuxna kan få ledbesvär och klåda. Det kan ta upp till 3-4 veckor efter det att man smittats till att sjukdomen bryter ut.
Diagnos vid röda hund
För att diagnostisera röda hund görs normalt en bedömning av patientens sjukdomshistorik samt en fysisk undersökning. Utslagen är så pass unika att det sällan krävs mer än detta för att fastställa en diagnos. Blod- eller urinprov kan dock tas i mer svårbedömda fall.
Behandling vid röda hund
Sjukdomen kräver ingen speciell behandling utan går över av sig självt efter några dagar. Det är rekommenderat att ta det lugnt och vila, precis som vid en vanlig förkylning. Det är också viktigt att komma ihåg hur smittsamt det är med röda hund och att det smittar även före uppkomsten av utslagen. För att undvika att smitta andra kan det vara nödvändigt att stanna hemma under sjukdomstiden.
Vaccination mot röda hund
Alla barn erbjuds i dagsläget vaccin mot röda hund och det är rekommenderat att man ser till att vara vaccinerad. Särskilt viktigt är det för just flickor för att undvika komplikationer senare vid en eventuell graviditet. Risken för fosterskador är extremt stor om man insjuknar under graviditetens första trimester och fostret kan drabbas av exempelvis dövhet, blindhet eller hjärnskador.
Om osäkerhet finns gällande huruvida man har haft röda hund eller inte kan man uppsöka sin vårdcentral. Där kan tester göras för att se ifall det finns tillräckligt med antikroppar i blodet och man kan även välja att vaccinera sig för att vara på den säkra sidan. I samband med att gravida skriver in sig i mödrahälsovård kontrolleras alltid om den gravida har antikroppar (dvs är vaccinerad eller redan haft sjukdomen) mot röda hund. Har den gravida inte det erbjuds vaccination efter barnets födsel. Då röda hund är ett levande, försvagat vaccin vaccinerar man inte under pågående graviditet.