Utebliven menstruation, amenorré, är vanligt hos kvinnor i fertil ålder. Den vanligaste orsaken är såklart graviditet, men även andra faktorer som undervikt/övervikt, hård träning, långvarig stress, sköldkörtelsjukdomar med mera kan ligga bakom.
En ovanlig orsak till utebliven menstruation är prematur ovariell insufficiens (POI). Det betyder bokstavligen ”för tidig svikt i äggstockarna”. Ägglossning och produktion av östrogen upphör, vilket leder till utebliven menstruation och symtom som de man kan uppleva i klimakteriet. Tidigare kallades tillståndet för prematur menopaus, eller för tidigt klimakterium. Eftersom den sviktande funktionen i äggstockarna hos 5–10 procent återhämtar sig, tidvis eller helt, är svikt eller insufficiens en bättre benämning.
POI är mycket ovanligt hos unga individer, men förekomsten stiger med ökande ålder. Före trettio års ålder beräknas förekomsten till 1 per 1 000 kvinnor, och före 40 års ålder 1–2 per 100 kvinnor.
Den normala åldern för att komma i klimakteriet är mellan 40 och 60 år, med en medelålder på cirka 51 år i Sverige. Att drabbas av POI betyder alltså att de normala kvinnliga östrogennivåerna går förlorade mer än 20 år tidigare än förväntat.
Orsaker till prematur ovariell insufficiens
Vid POI saknas äggblåsor i äggstocken, eller så utvecklas de inte normalt. Orsaken kan vara ett för litet antal könsceller i äggstocken redan när flickan föds, eller att folliklarna gått åt i en onormalt hög takt.
POI kan ha olika orsaker och i många fall är den exakta orsaken okänd. I cirka 90 procent av fallen är sjukdomen idiopatisk, vilket innebär att man inte kan fastställa den specifika orsaken. I de resterande fallen kan POI orsakats av faktorer som autoimmun sjukdom, kromosomavvikelser eller tidigare behandling med cytostatika eller strålning vid cancer. Det är också viktigt att nämna att POI kan vara ärftligt och förekomma i vissa familjer.
Symtom på prematur ovariell insufficiens
Ett av de tydligaste symtomen på POI är utebliven menstruation hos kvinnor under 40 år. Ibland kan det visa sig som att pubertetsutvecklingen helt uteblir, eller att mensen inte kommer igång hos en tonåring. I andra fall kan det vara kvinnor som haft normala menscykler i många år, men där mensen sedan upphör.
Utöver amenorré kan kvinnor med POI uppleva olika klimakteriesymtom såsom vallningar, svettningar, sömnstörningar, torra slemhinnor i underlivet, humörsvängningar och minskad sexlust.
Det är viktigt att vara medveten om att symtomen kan variera från kvinna till kvinna och att inte alla kvinnor med POI upplever samma symtom eller i samma grad.
Diagnos av prematur ovariell insufficiens
För att fastställa diagnosen POI tar läkaren en detaljerad anamnes (sjukdomshistoria) och genomför en fysisk undersökning inklusive ultraljud av äggstockarna. För att bekräfta diagnosen tas blodprover för att mäta nivåerna av follikelstimulerande hormon (FSH) och östradiol (östrogen).
Definitionen för POI är att menstruationen har uteblivit i minst tre månader hos en kvinna under 40 år, i kombination med ett förhöjt blodvärde av FSH (värde över 40 i minst två mätningar) och ett lågt östradiol. Ytterligare tester, som till exempel kromosomanalys, kan utföras för att identifiera eventuella underliggande orsaker till POI.
Behandling av prematur ovariell insufficiens
Behandlingen av POI är individuell och anpassad efter varje kvinnas specifika behov och symtom. Det primära målet med behandlingen är att lindra symtomen och minimera risken för komplikationer som osteoporos, demens och hjärt-kärlsjukdomar. Beroende på symtomens svårighetsgrad och kvinnans önskan om graviditet kan olika behandlingsalternativ övervägas.
Hormonterapi
En vanlig behandling för kvinnor med POI är behandling med östrogen och gulkroppshormon (gestagen eller progesteron), så kallad menopausal hormonterapi (MHT). Hormonbehandlingen kan vara i form av tabletter, plåster eller gel som appliceras på huden. HRT kan hjälpa till att lindra klimakteriesymtom och minska risken för benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar. Det vanligaste är att man ger en dos om 2 mg östradiol dagligen fram till dess att kvinnan når normal klimakterieålder, cirka 50 år. Det är viktigt att komma ihåg att hormonbehandlingen inte är ett botemedel för POI utan en behandling som hjälper till att hantera symtomen.
POI och graviditet
För de som drabbas av POI innan de hunnit få de barn de önskar kan diagnosen bli ett hårt slag. Vid POI finns så få ägganlag kvar i äggstockarna att chansen att lyckas med en fertilitetsbehandling med egna ägg blir mycket liten. För de med POI som önskar barn är äggdonation det alternativ som rekommenderas.
De som har POI som fluktuerar, med perioder av spontana ägglossningar om mens, finns en liten chans till en naturligt tillkommen graviditet. Man uppskattar att chansen till naturlig befruktning är cirka 5–10 procent.
När ska jag söka vård för utebliven mens?
Det är viktigt att komma ihåg att det finns många orsaker till att mensen kan utebli under en period – det behöver inte handla om POI. Den vanligaste orsaken till utebliven mens är graviditet, så det första du ska göra är såklart att ta ett graviditetstest.
Att mensen uteblir nån månad eller två är vanligt, och mår du för övrigt bra kan du bara avvakta (förutsatt att ditt graviditetstest är negativt). Inom vården påbörjar man en utredning av utebliven menstruation först efter 6 månader om kvinnan för övrigt mår bra. Är det däremot så att din mens uteblivit i tre månader (med negativt graviditetstest) och du har symtom som svettningar/vallningar, torra slemhinnor, huvudvärk, synpåverkan, mjölk ur brösten, sömnstörning, buksmärta eller nåt annat som inte känns som det brukar – då bör du ta kontakt med läkare på vårdcentral, ungdomsmottagning eller gynmottagning.