Som många andra fobier kan ormfobi vara något som leder till att man begränsar sitt liv. Det kan leda till att man undviker aktiviteter där man kan stöta på ormar. Det kan också göra att man undviker att resa till destinationer i till exempel tropiska länder på grund av rädsla för giftiga eller stora ormar. Säkerhetsbeteenden som att till exempel söka av miljöer i förväg, stampa i marken, inte våga gå runt ensam i naturen eller att bära heltäckande kläder kan utvecklas.
Ormfobi brukar kallas för ophidiophobia (från grekiskans ”ophis”) på engelska. Fobi för reptiler brukar kallas för herpetofobi (herpetophobia på engelska).
Varför utvecklar man ormfobi?
Ormar kan framkalla reaktioner baserat på hur de ser ut. Huvudet, ögonen, tungan och svansen kan framstå som skrämmande eller äckliga. En orm har även ett rörelsemönster som kan kännas oberäkneligt och aggressivt. Vissa motiverar ormfobi med evolutionära orsaker, till exempel att människor i urtiden har haft all rätt att vara rädda för saker som ser ut som ormar för att överleva. Det är dock bra att tänka på att ormar i de allra flesta situationer försöker hålla sig undan oss människor.
Det är viktigt att skilja på ormfobi och ett hanterbart obehag inför ormar. Många kan känna sig lite nervösa eller spända inför kontakt med ormar utan att det har negativ effekt på livet. En ormfobi bör ha en så begränsade effekt på livet att den är värd att behandla.
Situationer som kan sätta igång ormfobi
Ormfobi är inte bara kopplat till direkt kontakt med ormar. För den med fobi kan ormar på bild eller film kan framkalla kraftigt obehag. Man kan få mardrömmar om ormar som förstör nattsömnen. Det allra mest påtagliga är dock oftast undvikandet. När man rädd kan väldigt många platser associeras med ormar, till exempel skogar, ängar och sjöar. I takt med att fobin och det undvikande beteendet blir kraftigare, vilket det ofta blir, tillkommer fler situationer där man potentiellt stöter på ormar.
Symptom vid ormfobi
Ormfobi kan leda till symtom som hjärtklappning, yrsel, muntorrhet och svettningar. De med mycket kraftig fobi behöver inte se en orm för att utlösa fobin. Det kan räcka med att promenera på ett ställe där ormar kan misstänkas befinna sig, till exempel skog eller högt gräs. Ångesten kan börja redan innan situationer då man kan tänkas se ormar och leda till sömnproblem och irritabilitet.
Behandling av ormfobi
Målet med att behandla ormfobi är att lära sig att kunna vistas i skog och mark, åka på resor och känna att man har kontroll i situationer där ormar kan finnas. Den vanligaste behandlingsformen är kognitiv beteendeterapi (KBT).
När man genomgår KBT utmanar man tillsammans med terapeuten sina negativa tankar för att skapa en mer rationell syn på det man är rädd för. Det kräver att man är redo att stegvis utmana sin fobi. Ett vanligt tillvägagångssätt kan till exempel vara att vänja sig vid att titta på bilder eller filmer för att sedan besöka miljöer som man uppfattar som obehagliga.
När bör man söka vård?
Man bör söka vård på en vårdcentral om man känner att ormfobi är något som begränsar det vardagliga livet.
Att leva med ormfobi
Framtidsutsikterna är goda om man väljer att behandla sin ormfobi. Man kanske inte blir helt kvitt sin fobi, men oftast uppnås förbättringar. För vissa kan ormfobi försvinna eller försvagas på egen hand över tid.
