Över en miljon svenskar lever med obesitas, det vill säga ett BMI över 30. Obesitas är en allvarlig och kronisk sjukdom som kan orsaka flera följdsjukdomar och även öka risken för infertilitet och graviditetskomplikationer.
–Obesitas kan påverka könshormonerna och minska fertiliteten hos både män och kvinnor. Alla med obesitas kommer inte få svårt att få barn, men det är tydligt att chansen generellt försämras, säger Snorri Einarsson.
Både kvinnor och män påverkas
Forskning visar att det kan ta dubbelt så lång tid att bli gravid för en person med obesitas och att risken för anovulatorisk infertilitet, när ett ägg inte släpps från äggstocken under en menscykel, är tre gånger så stor jämfört med en normalviktig person.
– För överviktiga kvinnor tar det längre tid att bli gravida och en större andel av dessa får aldrig barn. När de blir gravida har de också en högre risk för missfall. Hos män med obesitas ser vi färre och mindre aktiva spermier, säger Snorri Einarsson.
Det tar nästan 60 procent längre tid att bli gravid för ett par där båda har ett BMI på 35 eller mer, jämfört med ett par som inte är överviktiga.
–Det går inte att säga exakt vid vilken vikt eller vilket BMI som chansen att bli gravid försvåras. På gruppnivå ökar risken för infertilitet gradvis i takt med ökad vikt, men som individ behöver man nödvändigtvis inte påverkas. Oddsen försämras, men det är viktigt att komma ihåg att de flesta med obesitas lyckas få barn till slut, säger Snorri Einarsson.
Obesitas kan ge hormonell obalans
Obesitas påverkar kroppens hormonella balans negativt, vilket kan vara en förklaring till att obesitas kan påverka fertiliteten.
– Det kvinnliga könshormonet östrogen produceras i fettvävnaden och när det finns mycket fettväv blir produktionen av östrogen för stor. Övervikten rubbar då hormonbalansen och ägglossningen kan påverkas. En annan förklaring är att ökad fettvävnad kan orsaka inflammation i kroppen som troligen påverkar miljön för ägg, spermier, embryo och foster, förklarar Snorri Einarsson.
Risken för graviditets- och förlossningskomplikationer ökar två till tre gånger vid obesitas.
– Det kan handla om havandeskapsförgiftning, graviditetsdiabetes eller att barnet är stort och behöver födas med sugklocka eller kejsarsnitt. Risken är dock låg från start och sannolikheten att en individ med obesitas ska drabbas av komplikationerna är fortfarande låg, berättar Snorri Einarsson.
Viktnedgång kan förbättra fertiliteten
Viktnedgång kan stabilisera den hormonella balansen, förbättra fertilitet och minska risken för problem under graviditet och förlossning.
– Om infertiliteten beror på utebliven ägglossning kan det räcka med en viktnedgång på drygt fem procent för att ägg ska börja släppa. Men många gånger är det inte där fertilitetsproblemet ligger vid obesitas, istället är det effekten av minskad fettvävnad som behövs, vilket är svårare, säger Snorri Einarsson.
Snorri Einarssons avhandling ”Fetma, viktminskningsbehandling och IVF” visar att vikten inte har så stor betydelse för IVF som tidigare har påståtts.
–I studien fick kvinnor med BMI mellan 30 – 35 hjälp att gå ner tio kilo i vikt, men det gjorde inte att de lyckades bättre med IVF jämfört med kvinnor utan viktnedgång. Däremot kan man se stora förbättringar gällande fertilitet, graviditet och förlossning hos personer som har gjort kirurgi och gått ner 20, 30 eller 40 kilo, förklarar Snorri Einarsson.
Vid obesitas är det ofta svårt att gå ner i vikt själv. Läkemedel eller kirurgi kan vara effektivt.
–Utan medicinsk hjälp är det jättesvårt att gå ner i vikt vid obesitas. Det viktigaste är att försöka leva ett sunt liv och söka hjälp hos allmänläkare eller specialist för att reda ut orsaken till infertiliteten, säger Snorri Einarsson.
BMI-gränser vid provrörsbefruktning, IVF
- BMI, Body Mass Index, används som ett mått för att definiera övervikt och fetma.
- Ett hälsosamt BMI är mellan 20 och 25.
- BMI-gränsen för IVF-behandling är mellan BMI 30 och BMI 35 (varierar mellan Sveriges regioner).
- Det finns BMI-gränser vid IVF för kvinnor, men inte för män.
Midje-höft-kvot
- Midje-höft-kvot är ett mått som indikerar hur farligt placerad övervikten är. Generellt sett är övervikt farligare ju högre upp fettet sitter.
- Midja/höftkvot fås genom att dividera midjemåttet med höftmåttet.
- Över 88 centimeter för kvinnor och 102 centimeter för män kan innebära en hälsorisk.
