Någon bakomliggande allergi brukar inte kunna påvisas.
Klinisk bild
Utslagen börjar med små fina blåsor och knottror, som sedan flyter samman och bildar välavgränsade rodnande, fjällande fläckar, vilka ibland vill vätska sig på ytan. Ett visst infektionsinslag föreligger ofta, särskilt i vätskande förändringar. Sjukdomsförloppet är ofta långdraget och envist, med förbättring sommartid. Utslagen kan återkomma på tidigare angripna områden. Huden är ofta mycket torr. Klådan är ibland besvärande.
Sjukdomsorsak och försämrande faktorer
Bakgrunden till eksemet är okänd. Flera ibland samverkande faktorer har föreslagits kunna ha betydelse. Torr hud, särskilt vintertid, efter för flitigt med bad och dusch kan ibland vara en utlösande faktor. Stressfaktorer anses kunna bidraga till sjukdomen. Personer med denna eksemform brukar annars vara fullt friska, men om besvär samtidigt föreligger från t.ex. tänder, bihålor, mage eller tarm bör detta förstås utredas. Testningar brukar inte vara till någon hjälp. Allergier brukar inte kunna påvisas som orsak.
Behandling
Om huden och eksemet är torrt är det mycket viktigt att hålla den mjuk och smidig med mjukgörande lotion eller krämer från apoteket. Undvik att bada och duscha för ofta. Använd ej tvål varje gång. Använd gärna badolja. För att dämpa eksemet och klådan behövs en medelstark eller stark kortisonsalva eller -kräm. En vätskande eksemyta innebär ofta samtidig förekomst av bakterier. Då kan en antiseptisk tvållösning, spritbaddning och en medelstark till stark kortisonkräm med tillsats av antibakteriella ämnen krävas. Ibland behövs också tillägg av antibiotikatabletter.
I särskilt svåra fall kan också en kur med kortisontabletter vara nödvändig. Vid besvärande klåda ges klådlindrande tabletter, t ex ej sederande antihistaminer. Vid envisa fall av nummulärt eksem kan man ge medicinsk UVB-ljusbehandling, och då vanligen 2-3 gånger i veckan. När besvären är borta, är det viktigt att tänka på att inte avsluta behandlingen för tidigt. Man minskar ned sin behandling och glesar ut intervallen mellan behandlingarna successivt, över kanske ytterligare 4-8 veckor enligt råd från behandlande läkare. Då minskar risken för återfall.
