Moderkakan, på latin placenta, är en avgörande del av graviditeten. Den spelar en viktig roll i att förse fostret med näring och syre och fungerar som en skyddande barriär mellan modern och barnet. Placentan är en komplex struktur som bildas tidigt under graviditeten och förändras och utvecklas kontinuerligt under hela perioden.
Ibland kan det uppstå avvikelser i placentans utveckling och funktion, vilket kan leda till olika typer av placentanormaliteter. En av dessa är mola, även känd som druvbörd. Mola är ett ovanligt tillstånd som uppstår när de celler som normalt skulle utvecklas till en placenta i stället bildar onormala, vätskefyllda grupper av blåsor. Ordet druvbörd kommer sig just av att moderkakan vid detta tillstånd påminner om en klase med vindruvor.
Vad är mola?
Mola är ett tillstånd där de celler som ska bilda moderkakan istället bildar en massa av blåsor i livmodern. Det finns två huvudtyper av mola: partiell mola och komplett mola.
Partiell Mola
En partiell mola består av en onormal placentautveckling och en viss utveckling av ett foster. En partiell mola kan vara svårare att diagnostisera på grund av dess mindre tydliga symtom och mindre karakteristiska ultraljudsbilder.
Komplett Mola
En komplett mola innebär en onormal placentautveckling utan någon utveckling av foster. På ultraljudsbilder kan en komplett mola ha ett karakteristiskt ”snöstorm-liknande” utseende på grund av de många små blåsorna i placentan
Mola – orsaker och riskfaktorer
Mola kan ha olika orsaker, inklusive genetiska faktorer och abnormiteter i ägg- eller spermiecellerna. Det uppstår vanligen när en normal äggcell befruktas av två spermier samtidigt, eller av en onormal spermie med för mycket genetiskt material.
Riskfaktorer för mola inkluderar tidigare historia av molagraviditet, ålder över 35 år och brist på folat i kosten.
Symtom vid mola
Mola uppstår tidigt under graviditeten och kan orsaka komplikationer som blödningar och höga nivåer av graviditetshormonet hCG.
Symtomen på mola kan variera och kan vara svåra att skilja från symtomen på en vanlig graviditet eller missfall. Det är viktigt att vara medveten om de potentiella symtomen för att kunna söka medicinsk hjälp och utredning vid behov.
De vanligaste symtomen på mola är :
- Blödning från slidan under de första tre månaderna av graviditeten.
- Svårt illamående och kräkningar som kan vara mer uttalade än vid en normal graviditet.
- Buksmärta
- Förstorad livmoder som kan vara större än förväntat för graviditetsveckan.
Utredning vid misstänkt mola
Utredningen av mola innefattar en rad olika metoder och tester för att bekräfta diagnosen och bedöma eventuell risk för komplikationer. Här är några av de vanligaste utredningsmetoderna:
Ultraljud
Ultraljud är en viktig metod för att visualisera placentan och bedöma dess utveckling. På ultraljudsbilder kan en mola visa ett karakteristiskt ”snöstormliknande” utseende med onormala blåsor i moderkaksvävnaden och avsaknad av fosterutveckling.
Blodprov
Ett blodprov för att mäta nivåerna av graviditetshormonet hCG (humant choriongonadotropin) är avgörande för diagnosen av mola. Höga nivåer av hCG kan vara ett tecken på mola.
Histologisk undersökning
En histologisk undersökning av vävnadsprover från moderkakan kan bekräfta diagnosen mola. Utvärdering av vävnadsprover under ett mikroskop kan visa karakteristiska förändringar i placentavävnaden som är typiska för mola. Ett sådant prov kan man dock bara få när man tagit ut moderkaksvävnaden i samband med en operation som avbryter graviditeten.
Genetisk utredning
I vissa fall kan en genetisk utredning övervägas för att undersöka eventuella genetiska avvikelser eller mutationer som kan vara relaterade till utvecklingen av mola. Detta kan vara särskilt relevant om det finns en familjehistoria av mola, eller om kvinnan drabbats av mola mer än en gång.
Behandling av mola
Behandlingen av mola innefattar vanligtvis avlägsnande av den onormala vävnaden från livmodern. Den vanligaste metoden för att avlägsna mola är en operation där livmoderhålan töms med hjälp av en vakuumsug.
Efter avlägsnande av mola är det viktigt att följa upp med regelbundna kontroller av hCG-nivåer för att säkerställa att de normaliseras. Detta är viktigt eftersom höga nivåer av hCG kan indikera närvaron av kvarvarande molavävnad eller utveckling av mer allvarliga komplikationer.
Komplikationer vid mola
Mola kan leda till olika komplikationer, särskilt om den inte behandlas eller om den utvecklas till en mer allvarlig form av gestationsrelaterad trofoblastisk sjukdom. Här är några potentiella komplikationer som kan uppstå:
- Progression till gestationsrelaterad trofoblastisk neoplasi (GTN), vilket är en mer allvarlig form av mola som innebär att de onormala cellerna blir elakartade och sprider sig till andra delar av kroppen.
- Preeklampsi, en graviditetskomplikation som kännetecknas av högt blodtryck och skador på organ som lever och njurar.
- Sköldkörtelproblem, såsom hypertyreos, på grund av de onormala nivåerna av graviditetshormon.
- Blödning och andra komplikationer vid avlägsnande av mola.
- Återkommande mola, där en kvinna kan uppleva flera episoder av mola under olika graviditeter.
En ny graviditet efter mola
Efter behandling av mola är det fullt möjligt att bli gravid igen. Det är dock viktigt att diskutera eventuella framtida graviditeter med en läkare för att bedöma risken för återkommande mola eller andra komplikationer. Här är några viktiga punkter att överväga:
- Det rekommenderas att vänta minst sex till tolv månader efter behandling av mola innan man försöker bli gravid igen. Detta ger tid för kroppen att återhämta sig och för att säkerställa att nivåerna av hCG normaliseras.
- Regelbundna kontroller av hCG-nivåer och ultraljud kan vara nödvändiga under en framtida graviditet för att övervaka utvecklingen och säkerställa en normal graviditet.
- Kontroller enligt ovan ska skötas av en specialist inom obstetrik och gynekologi som har erfarenhet av mola.