Detta är en ovanlig sjukdom som kan drabba både hud och slemhinnor, främst hos kvinnor. Den kommer oftast först i 40-60-årsåldern, men kan ibland förekomma även hos barn.
Klinisk bild
Hos kvinnor drabbas ofta underlivet, på och omkring blygdläpparna. Huden blir vitaktig, tunn och skör. I det angripna området kan kraftigare vita partier uppstå, som ibland blir hårda och ärrliknande. Hudförändringarna ger ibland upphov till en stark klåda. Fläckar kan också uppträda på kroppen, t ex rygg och bål, och är då till en början ofta något rodnade. Även blåsor kan bildas. I mycket sällsynta fall kan förändringar ses även i munslemhinna eller på tungan.
Hos män sitter förändringarna vanligtvis på förhuden, ollonet eller runt ändtarmen, men kan också finnas på andra ställen av kroppen. Lokaliserad till penis kallas sjukdomen också balanitis xerotica obliterans (BXO). Namnet är, precis som lichen sclerosus et atroficus, en beskrivning av den ärrläkning som följer efter inflammationen. Förträngning av förhuden eller urinrörsmynningen uppkommer ibland som ett följdtillstånd.
Sjukdomsorsak
Orsaken är okänd. Överhuden blir först förtjockad men sedan tunn och skör (atrofisk).
Bindvävstrådarna (kollagen) i underhuden angrips, liksom de elastiska trådarna.
Behandling
Sjukdomen är envis och svårbehandlad. Hos barn kan den dock gå över av sig själv i samband med puberteten. Behandlingen inriktas mot klådan och eventuellt samtidigt förekommande bakterie- eller svampinfektioner. Långtidsbehandling (ca 1-3 månader) med en mycket stark kortisonkräm (styrkegrupp IV) har visat sig vara mycket effektivt, med förvånansvärt få biverkningar. Ibland kan en särskild kortisonfri eksemkräm hjälpa.
Sjukdomen bör kontrolleras av en hudläkare eller en gynekolog. Om egendomligt hårda partier eller svårläkta sårbildningar uppkommer, bör dessa visas upp för eventuell provtagning. I sådana fall kan operativ behandling vara motiverad, men skall i övrigt undvikas eftersom återfall är mycket vanligt.
