Vad är kalkaxel?
Kalkaxel uppstår när kalciumdepositioner bildas i senorna i axeln, specifikt de som tillhör rotatorkuffen, oftast supraspinatussenan. Detta kan orsaka inflammation och svår smärta, vilket begränsar rörelsefriheten.
Kalkaxel är en form av tendinit där kalkavlagringar bildas i senorna som är fästa vid axelns benstrukturer. Detta kan orsaka inflammation och svår smärta, vilket begränsar rörelsefriheten. Vanligtvis drabbar det rotatorkuffen, en grupp muskler och senor som stabiliserar axeln. Tillståndet är mer vanligt hos personer mellan 40 och 60 år, vanligare hos kvinnor och kan påverka en eller båda axlarna.
Orsaker till kalkaxel
Även om de exakta orsakerna till kalkaxel inte är helt klarlagda, finns det flera faktorer som tros bidra till dess utveckling:
- Åldrandets effekter: Degeneration av senor är vanligare i medelåldern, vilket ökar risken för kalcifikationer.
- Överansträngning: Upprepad användning av axeln, särskilt rörelser som involverar lyft över huvudet, kan irritera och inflammera senorna.
- Nedsatt blodflöde: Med åldern kan blodflödet till senorna minska, vilket kan bidra till kalciumavlagringar på grund av nedsatt ämnesomsättning i vävnaden.
- Genetiska faktorer: Vissa människor kan ha en genetisk benägenhet att utveckla detta tillstånd.
Symtom på kalkaxel
Symtomen på kalkaxel varierar beroende på graden av inflammation och storleken på kalkavlagringarna, men de vanligaste inkluderar:
- Smärta: Kan variera från mild till svår och förvärras ofta av aktiviteter som innebär rörelse av axeln, särskilt lyft. Ofta beskrivs smärtan som skarp och plötslig och kan förvärras på natten.
- Stelhet: En begränsning av rörelseomfånget i axeln, vilket gör vardagliga aktiviteter som att klä på sig eller nå över huvudet svåra.
- Ömhet: Området runt den drabbade senan kan kännas ömt vid beröring.
- Svullnad: I vissa fall kan inflammation leda till synlig svullnad.
Akut axelbesvär kännetecknas av en plötslig intensiv och brännande smärta som ofta börjar abrupt. Denna smärta påverkar patientens förmåga att använda armen och kan störa sömnen avsevärt. Smärtan sträcker sig vanligtvis från axeln ner till området där överarmsmuskeln (deltoideus) fäster, och ibland kan den även stråla upp mot nacken. Smärtan förvärras ofta när armen lyfts över huvudet eller om patienten ligger på den drabbade axeln.
Tecken att observera vid akuta tillstånd inkluderar:
- Patienten kan verka mycket smärtpåverkad och skyddar ofta axeln genom att hålla armen stilla längs kroppen.
- Ömhet på framsidan av axeln, strax under acromion (en del av axelbladet som bildar toppen av axeln).
Kroniska axelbesvär ger en mindre intensiv men mer konstant smärta, och den påverkar patientens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter som att kamma sig eller bära saker. Patienten kan uppleva svårigheter att ligga på den drabbade sidan på grund av smärtan, som ofta åtföljs av stelhet och en känsla av svaghet i axeln. Andra symptom kan inkludera knäppningar eller crepitus (ett knastrande eller krasande ljud som kan kännas när axeln är i rörelse).
Tecken på kroniska problem inkluderar:
- Rörelseinskränkning, särskilt i axelns förmåga att lyfta armen åt sidan (abduktion).
- Smärtsamma rörelser mellan 70 och 110 grader när armen lyfts framåt (smärtsam båge).
- Tecken på impingement (klämning) eller knäppningar vid rörelse.
- Förlust av styrka, svårigheter att utföra aktiviteter som kräver axelanvändning på grund av smärta och stelhet.
Diagnos av kalkaxel
Diagnos av kalkaxel sker vanligtvis genom en kombination av fysisk undersökning och bildgivande diagnostik:
- Slätröntgen: Visar kalciumavlagringar i mjukvävnaderna kring axeln. Det finns ingen korrelation mellan storlek på röntgenfynden och graden av symtom.
- Ultraljud: I erfarna händer kan detta visa mer än vanlig slätröntgen.
- DT (datortomografi)och MRT (magnetisk resonanstomografi): Dessa metoder används för att få en mer detaljerad bild av senornas tillstånd och för att bedöma inflammationens omfattning.
Behandling av kalkaxel
Behandlingen av kalkaxel varierar beroende på svårighetsgraden av symtomen och storleken på kalkavlagringarna. Fokus är att lindra symtom och främja läkning av senorna. De vanligaste behandlingarna inkluderar:
- Smärtlindring: Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) kan hjälpa till att minska smärta och inflammation.
- Fysioterapi: Övningar som syftar till att öka rörligheten och stärka axelmusklerna kan fungera för att minska symtom.
- Extracorporeal Shock Wave Therapy (ESWT): Denna behandling använder stötvågor för att bryta upp kalkavlagringar. Dock uppstår vanligtvis hematom och behandlingen är smärtsam.
- Kortisoninjektioner: Dessa kan erbjudas för att minska svår inflammation.
- Kirurgi: I svåra fall där andra behandlingar inte har haft effekt kan kirurgi rekommenderas för att avlägsna kalkavlagringar och reparera skadade senor.
- Sköljning: Man spolar med saltlösning efter att kalkutfällningarna bryts upp genom upprepad nålning (punktering av kalkutfällningen vid flertalet tillfällen). Detta har visat sig kunna ha god effekt.
Förebyggande av kalkaxel
Även om det inte alltid går att förhindra kalkaxel, kan följande åtgärder minska risken:
- Regelbunden motion: Att hålla axlarna rörliga och starka kan minska risken för degeneration. Stretching och stärkande övningar för axeln och att upprätthålla en god hållning för att minska belastning på axeln är viktigt.
- Undvik överansträngning: Begränsa aktiviteter som innebär upprepad belastning på axlarna.
- Tidig intervention: Vid tecken på axelsmärta, sök medicinsk rådgivning tidigt för att förhindra ytterligare komplikationer.
Sammanfattning om kalkaxel
Kalkaxel är en smärtsam och begränsande åkomma som kan ha en betydande påverkan på livskvaliteten. Genom att förstå orsakerna, symtomen och de tillgängliga behandlingarna kan individer hantera tillståndet mer effektivt och potentiellt minska dess inverkan på deras dagliga liv. För personer som upplever symtom på kalkaxel är det viktigt att söka medicinsk rådgivning för korrekt diagnos och behandlingsplan.
