Känner du igen dig, tveka inte att prata med din läkare och få den hjälp du är värd. Både livskvalitet och välmående kommer garanterat att förbättras.
Olika typer av urininkontinens
Det finns olika typer av urininkontinens; ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens och överaktiv blåsa, blandinkontinens och neurogen inkontinens. Urininkontinens kan ha flera olika orsaker men beror dock sällan på någon allvarlig sjukdom, även om besvären kan vara nog så omfattande. Man kan alltså påstå att urininkontinens egentligen inte är en ”sjukdom” i sig utan ett symtom på försämring av blåsans funktion och/eller sfinkter (stängnings-) mekanismen. En förklaring är att vävnaderna i bäckenet och kring urinröret och urinblåsan har försvagats av graviditet och förlossning. Vissa former av urininkontinens har en egentlig sjukdomsorsak såsom demens, Parkinsons sjukdom eller efter en stroke.
Urininkontinens – ett hälsoproblem
Urininkontinens är vanligt förekommande och ett stort hälsoproblem. Hos kvinnor i åldern 15-64 år brukar anges allt mellan 10 till 40 procent i befolkningen som har besvär, mer med stigande ålder. I runda tal kan man säga att vara fjärde kvinna har inkontinensbesvär och ungefär hälften av alla kvinnor får besvär någon gång under livet. Urininkontinens förekommer också hos män men då är förekomsten mindre än en procent i alla åldrar medan frekvensen går upp emot 22 procent hos äldre män. Efter prostataingrepp kan inkontinens förekomma betydligt oftare. Läs mer om inkontinens hos män här
Orsaker till inkontinens
Kvinnor som fött många barn, har dålig knipförmåga eller framfall har större risk att drabbas av inkontinens. Likaså om man har svag bindväv eller åderbråck i bäckenbotten så är risken större. Tillståndet beror alltså på att stängningsmekanismen inte klarar av ett ökat tryck från bukhålan. Andra sjukdomar som astma, kronisk luftrörskatarr, övervikt, långvarig förstoppning ökar också risken för inkontinens liksom rökning och fysiskt tungt arbete. Hos män ökar risken för urininkontinens kraftigt efter prostataoperationer. Urinvägsinfektioner kan ge tillfälliga besvär av inkontinens hos både män och kvinnor. Man skall också komma ihåg att ett stort antal läkemedel kan ge inkontinensbesvär.
Trängningsinkontinens
Trängningsinkontinens kan i sällsynta fall bero på muskelknutor i livmodern, myom, eller tumör i äggstocken. Inkontinensen kan förekomma både med och utan detrusor instabilitet (detrusormuskel överaktivitet på grund av bristande neurologisk kontroll eller lokal irritation).
Trängningsinkontinens kallas det när man plötsligt känner behov av att kissa och inte kan hålla sig tills man kommer till toaletten. Man kan också ha kraftiga trängningar utan att det kommer någon urin alls. Vid trängningsinkontinens urinerar man upp till 10-15 gånger per dygn mot mer normala tre till sex gånger per dygn.
Ansträngningsinkontinens
Ansträngningsinkontinens är den vanligaste formen av inkontinens och ger besvär när man hostar, skrattar, lyfter tungt det vill säga belastar bäckenbotten. Vid ansträngningen kommer det då små skvättar urin. Man brukar internationellt dela in ansträngningsinkontinens i tre svårighetsgrader enligt svenska forskares (Ingelmann-Sundberg) gradering. Grad ett innebär att det läcker urin vid hostning, nysning, skratt eller bäckenbottenbelastning. Grad två innebär att det läcker urin när man springer, lyfter eller går i trappor och grad tre innebär att det blir urinläckage när man står upprätt utan någon särskild fysisk aktivitet.
Blandinkontinens
Blandinkontinens innebär att det blir problem både vid ansträngning och då man känner sig kissnödig och denna blandform av inkontinens är vanlig.
Specialformer av inkontinens
Specialformer (Neurogen blåsstörning) medför att det kan läcka urin när som helst vare sig man anstränger sig eller inte. Denna form av inkontinens förekommer vid diabetes, ryggmärgsskador och multipel skleros (MS).
Behandlingen vid ansträngningsinkontinens är rekommendationer för livsstilsförändringar, som att sluta röka, minska i vikt (en viktminskning på endast fem till tio procent har visats ge upp till 60 procents minskning av inkontinensepisoder). Fysikalisk behandling, bäckenbottenträning, en rad andra fysioterapeutiska metoder och läkemedel finns också tillgängliga. Komplementära behandlingsmetoder som akupunktur, hypnos och örtbaserade behandlingar saknar tillräckligt bra studier för att de skall kunna rekommenderas. Läkemedel mot inkontinens är väl beprövade och likaså finns ett antal hjälpmedel. Kirurgiska ingrepp mot inkontinens är vanligt förekommande. Dessa behandlingsmetoder är väldigt individuellt varierande och skall diskuteras med behandlande läkare.
Behandling av inkontinens
Behandling av överaktiv blåsa (= trängningar, täta toalettbesök, urinläckage) består i livsstilsförändringar med fokus på vätskeintag och blåsträning. Man har god erfarenhet av att göra en dagbok för vätskeintag och urinering. Dagboken kan lämpligen göras två dagar i följd under två på varandra följande veckor och visa för behandlande läkare. Några goda råd är:
- att minska vätskeintaget till att drick högst en och en halv liter per dag.
- försök undvika vätskeintag två timmar innan sovdags.
- fördela vätskeintag någorlunda jämnt över dagen.
- undvik stimulantia som i detta avseende är nikotin, peppar, chili, starka kryddor överlag, sura eller kolsyrade drycker.
- undvik att bli förstoppad.
Viktminskning räknas också som en viktig åtgärd vid inkontinens såväl förebyggande som i behandling och en viktminskning på fem procent räknas som väsentlig i sammanhanget. Regelbundna tider för toalettbesök är också en viktig del. Det anses också att djupandning kan hjälpa och likaså mentala tekniker (av typen recitera poesi, räkna baklänges 100-7 ) för att ignorera trängningar kan vara bra. Sen försöker man successivt öka tiden mellan toalettbesöken. Sannolikt mest effekt är fysikaliska träningsprogram för att stärka bäckenbottenmuskulaturen. En dagbok för att mäta tiden mellan när trängningar kommer och tills man är på toaletten är också underlättande. En ökad fysisk aktivitet brukar också ingå i råden.
Det finns ett antal läkemedel mot överaktiv blåsa, som kan användas när andra sjukdomar uteslutits. De tillhör gruppen antikolinergika och har biverkningar som muntorrhet, ackomodationsrubbningar (svårt att se skarpt-övergående problem), och förstoppning. Inget preparat i gruppen är direkt överlägset och samtliga säljs som tabletter.
Vanligt att besväras av inkontinens
Inkontinens är ett vanligt problem och med en liten dagboksuppföljning om frekvens, när det uppträder, bör man öppet ta upp det med behandlande läkare som då utreder problemet och kan ge förslag till behandlingar eller eventuellt vidare uppföljningar hos specialist. Behandling och utredning är så individuell att det inte går att ge några mer allmänna råd, mer än att inte dröja med att ta upp problemet. Det är så pass vanligt att ingen ska behöva tycka att det är ”pinsamt” att ta upp med sin läkare. Ju tidigare du får hjälp desto snabbare kan du slippa mycket av dina besvär. Det finns också ett antal hjälpmedel som gör livets vardagliga aktiviteter mer drägliga med inkontinensbesvär.
Bäckenbottenträning – så går det till
Bäckenbottenträning är sannolikt den viktigaste enskilda åtgärden och övningarna är bra att utföra några gånger per dag.
- Ligga på rygg med böjda ben och knipa ihop som när man avbryter urinstrålen och dra upp bäckenbottenmuskulaturen utmed slidans hela längd. Upprepa övningen sju till åtta gånger.
- Prova att knipa ihop och dra upp bäckenbottenmusklerna när man står upp.
- Prova att kissa lite försiktigare, det vill säga med minskad stråle, en kort stund, men det är viktigt att du sen kissar klart och tömmer blåsan.
- Genom att knipa och lyfta upp bäckenbottenmuskulaturen, men inte lika kraftigt som vid första övningen, kan du träna uthållighet. Knip ihop och dra upp muskulaturen och håll kvar i 20-30 sekunder och slappna sen av lika länge. Upprepa ett par gånger.
Referenser:
1. Dannecker C et al: Urinary incontinence in women. Dtsch Arztebl Int 2010; 107(24); 420-6.
2. Börgermann C et al: The treatment of stress incontinence in men. Dtsch Arztebl Int 2010; 107(27); 484-91.
3. Chernick EP; Biofeedback and other therapies for the treatment of urinary incontinence in the elderly. Alternative Medicine Review. 2006; 11(3); 224-231.
4. Kwon BE et al. Quality of life of women with urinary incontinence: a systematic literature review. Int neurourol J 2010; 14(3); 133-139.
5. Subak LL et al: Obesity and urinary incontinence: epidemiology and clinical research update. J Urol 2009; 182(6); S2-7.
6. Wyman JF et al. Practical aspects of lifestyle modifications and behavioural interventions in the treatment of overactive bladder and urgency urinary incontinence. Int J Clin Pract 2009; 63(8); 1177-1191.
7. www.vardguiden.se Urininkontinens hos kvinnor.
8. www.sv.wikipedia.org/wiki/inkontinens
