Hypotyreos innebär att man har en underfunktion i sköldkörteln som skapar sköldkörtelhormonbrist. Sköldkörtelns hormoner påverkar många av kroppens funktioner och styr ämnesomsättningen. Hormonbrist leder till att ämnesomsättningen går långsammare och att organen och cellerna jobbar långsammare. Det är just därför man kan få många olika typer av symtom exempelvis trötthet, nedstämdhet och frusenhet. Hypotyreos är den vanligaste formen av sköldkörtelsjukdom i Sverige. Hög ålder, om man har sjukdomen i den närmaste släkten och om man är kvinna, ger en förhöjd risk att drabbas. Under 2021 behandlades 480 000 personer i Sverige med sköldkörtelhormon. Mellan åren 2006 och 2020 har man sett en fördubbling av antalet behandlade yngre kvinnor i åldern 20 till 40 år.
Orsaker till hypotyreos
Kronisk sköldkörtelinflammation är den vanligaste orsaken till hypotyreos. Kronisk betyder att den är livslång och inte går över. Immunförsvaret har bildat antikroppar som förstör sköldkörteln, men man vet inte varför detta sker. Om sköldkörteln blir större kallas sjukdomen Hashimotos sköldkörtelinflammation och om den blir mindre heter sjukdomen atrofisk autoimmun sköldkörtelinflammation.
Graviditet kan påverka hur sköldkörteln bildar hormon. Det är vanligast att få förändrade halter efter graviditeten, vilka brukar gå över. Ibland krävs dock behandling.
Klimakteriet kan också påverka sköldkörtelns tillverkning av hormon.
Läkemedelsbehandling såsom exempelvis litium, amiodaron, interferon, immunmodulerande läkemedel kan orsaka hypotyreos. Regelbundna blodprov för att kontrollera halterna av sköldkörtelhormon, är viktigt om du använder något av läkemedlen. Man kan även få låga halter av sköldkörtelhormon vid behandling för inflammation i sköldkörteln (tyroidit) eller vid behandling för hypertyreos. Särskilt om du har behandlats med radioaktivt jod eller efter operation. Strålningsbehandling mot halsen kan ge hypotyreos.
Operation mot struma kan göra att sköldkörteln tillverkar mindre hormon eller inget alls.
Medfödd hypotyreos är ovanligt, men alla nyfödda barn i Sverige undersöks med ett blodprov.
Sjukdom i hypofysen kan sänka sköldkörtelhormon. Detta är dock ovanligt. Hypofysen sitter i hjärnan och bildar ett hormon som stimulerar sköldkörteln.
Ärftlighet kan ligga till grund för hypotyreos likväl som hypertyreos.
Jodbrist kan orsaka hypotyreos då jod behövs för att bilda hormonerna. Detta är dock mycket ovanligt i Sverige, då vi får i oss tillräckligt med jod i maten via fisk, skaldjur, mjölkprodukter och i salt med tillsatt jod.
Symtom vid hypotyreos
Då hypotyreos kan ge många olika symtom som ofta kommer långsamt och under längre tid, kan det ibland vara svårt att uppmärksamma. Vanliga symtom vid hypotyreos är trötthet, nedstämdhet och att något känns fel i kroppen. Hos äldre personer kan symtomen se något annorlunda ut där demenssymtom kan förekomma och hos barn och ungdomar kan dålig tillväxt vara det mest utmärkande. Vid symtom som tyder på låg ämnesomsättning (exempelvis frusenhet, sänkt kroppstemperatur, låg puls, viktuppgång) eller om du upptäcker att sköldkörteln är förstorad eller svullen, bör du kontakta din vårdcentral för undersökning och provtagning.
Exempel på andra symtom:
- Koncentrationssvårigheter
- Initiativlöshet
- Försämrat minne
- Hjärndimma
- Håravfall
- Torr, blek och kall hud
- Förstoppning
- Muskel- och ledvärk
- Menstruationsrubbningar
- Svårighet att bli gravid
- Svullnadstendens
- Domningar och stickningar
- Ökar i vikt
- Anemi (blodbrist)
Det kan föreligga hypotyreos med eller utan struma (sjuklig förstoring av sköldkörteln). Om man har flera av symtomen behöver det ändå inte betyda att det är hypotyreos man är drabbad av, men det bör utredas och tas på allvar av vården. En fördel är att skriva ner vilka besvär du har, innan ditt läkarbesök.
Diagnos av hypotyreos
Vanligtvis diagnostiseras hypotyreos i primärvården med hjälp av blodprover som mäter TSH (tyreoideastimulerande hormon från hypofysen) samt fritt T4, fritt T3 från sköldkörteln och antikropparna TPOAk (Tyreoperoxidas antikroppar) och TRAK (TSH-receptor antikroppar). TSH är hormonet som hypofysen utsöndrar för att få sköldkörteln att producera sköldkörtelhormon. Vid hypotyreos höjs vanligtvis halten av TSH i blodet.
Ett förhöjt TSH-värde bör bekräftas med ny provtagning efter omkring fyra till sex veckor, alternativt tidigare vid kraftigt förhöjt TSH eller uttalade symtom.
- Förhöjt TSH, sänkt T4 och T3 samt påvisbart TPOAk och uttalade symtom, bekräftar diagnosen hypotyreos.
- Förhöjt TSH, sänkt T4, normalt T3 samt påvisbart TPOAk och lätta symtom, tyder på mild hypotyreos.
- Förhöjt TSH, normalt T4 och T3 samt påvisbart TPOAk och ospecifika symtom, tyder på subklinisk hypotyreos.
TSH är basen i provtagningen och TPOAk är förhöjt i 90 % av alla med hypotyreos. TRAK kan vara av värde om man har oklara svängande värden.
Vid primär hypotyreos sitter felet i sköldkörteln till skillnad från central hypotyreos där felet sitter i hypotalamus och/eller hypofysen till följd av exempelvis hjärnskada eller hypofystumör (ofta godartad). Central hypotyreos kan även orsakas av vissa läkemedel. I början av sjukdomen är nivån av fritt T3 fortfarande normal, men sjunker senare under referensintervallet. Misstänker man central hypotyreos ska patienten remitteras till medicin/endokrinmottagning.
Ultraljud vid hypotyreos
Med ultraljud kan man undersöka sköldkörteln för att se om den är förstorad (struma), förminskad (atrofi) eller om det finns knölar.
Varierande normalvärde av TSH
Eftersom normalvärde av TSH kan variera stort mellan individer bör man som enskild patient helst jämföra värden med tidigare egna mätvärden. Uppföljning sker bäst vid samma tidpunkt på dagen som tidigare då TSH har en viss dygnsvariation (högst på natten och lägst på eftermiddagen).
TSH-halten i blodet har i forskning inte visat sig ha något samband med hur allvarliga symtom patienten har. Med andra ord kan en person med mer allvarliga och långvariga symtom ha TSH värde närmare normalvärdena än en person med mildare symtom.
Autoimmun hypotyreos
Autoimmun hypotyreos kan uppmärksammas genom finnålsundersökning, där man sticker en nål i sköldkörteln och analyserar cellerna för att se om immunsystemet har angripit dem.
Fortsatt utredning vid hypotyreos
Vid fortsatta symtom trots behandling bör man om möjligt få prova andra behandlingsalternativ. Om man har besvärande symtom trots normala värden bör man få fortsatt utredning. Riktlinjerna för diagnosen kan dock skilja sig mellan regioner då det saknas nationell standard.
Behandling vid hypotyreos
Med individuellt anpassad läkemedelsbehandling kan de flesta leva som vanligt. Man behandlar hypotyreos genom att ersätta bristen på hormon med läkemedel som innehåller sköldkörtelhormon. I de allra flesta fall är hypotyreos kronisk och medicineringen är livslång. Standardbehandlingen vid hypotyreos är levotyroxin, T4. Upp emot 20 procent av alla patienter har fortfarande symtom trots behandling med levotyroxin. Detta kan bero på otillräcklig omvandling av T4 till T3 och då kan man prova att lägga till liotyronin till levotyroxinbehandlingen. Det är även av stor vikt att utreda och behandla andra möjliga orsaker till symtomen.
Det kan ta tid, men målet är att man ska kunna bli symtomfri. Ge inte upp utan be din läkare att få prova olika behandlingar eller utreda vidare, om du har kvar symtom. Vid mycket låga halter av sköldkörtelhormon kan du behöva tillfällig vård på sjukhuset, då hjärtat och nervsystemet kan påverkas.
Innan behandling med sköldkörtelhormon sätts in bör läkare kontrollera att man inte har kortisolbrist, då sköldkörtelhormon kan göra att man får brist på det livsviktiga hormonet kortisol.
Färre symtom inom några veckor
Vanligtvis börjar man med en låg dos läkemedel som ökas allt eftersom. Ofta kan man känna symtomlindring redan efter några veckors behandling, men ibland kan det ta månader eller upp till ett år.
Behandlingsuppföljning vid hypotyreos
Återbesök hos läkare sker då och då för att kontrollera att läkemedeldoseringen är rätt inställd. Får man för hög dos läkemedel kan man få liknande symtom som vid hypertyreos (överfunktion av sköldkörteln). När behandlingen är väl inställd bör den följas upp vid årliga läkarbesök. Dosen kan behöva justeras med åldern vilket beror på att ämnesomsättning och hormonhalter förändras.
Graviditet och hypotyreos
Om du har hypotyreos är det viktigt att du berättar det för din läkare, om du planerar att bli eller är gravid. I Sverige screenas alla gravida för hypotyreos, i tidig graviditet. Vanligtvis behöver dosen läkemedel ökas vid en graviditet. Sköldkörteln behöver öka sin produktion av hormon för att det ska räcka till både den gravida och fostrets behov, då fostret inte kan bilda eget sköldkörtelhormon förrän efter graviditetsvecka 20. Det är med andra ord viktigt att använda salt med jod om du är gravid eller ammar. Då behöver kroppen mer jod.
Fakta sköldkörteln
Sköldkörteln kallas även för tyroidea och ligger på framsidan av luftstrupen, under struphuvudet. Vid hypotyreos kan den ibland bli större. Det kan kännas som ett ökat tryck mot halsen. Ibland kan du känna med händerna att sköldkörteln har blivit större. Sköldkörtelns hormoner heter tyroxin (T4) och trijodotyronin (T3). De påverkar nästan alla kroppens funktioner. En av de viktigaste funktionerna är att reglera hur kroppen omvandlar näring till energi (ämnesomsättningen). Tillverkningen av tyroxin och trijodotyronin styrs av ett annat hormon som heter tyroideastimulerande hormon (TSH). Det bildas i hypofysen i hjärnan.
Här kan du läsa mer om struma.
Här kan du läsa mer om Basedows sjukdom (Graves sjukdom, diffus giftstruma).
