Omkring 3 500 personer insjuknar årligen i hypertyreos, överproduktion av sköldkörtelhormon. Kvinnorna är kraftigt överrepresenterade.
Orsaker till hypertyreos
Det finns flera orsaker till hypertyreos, men den vanligaste är Graves sjukdom, en autoimmun sjukdom där immunförsvaret attackerar sköldkörteln och stimulerar den till överproduktion av hormoner. Andra orsaker inkluderar:
- Toxisk nodulär struma: En eller flera knölar i sköldkörteln producerar för mycket hormon.
- Toxiskt solitärt adenom: En ovanlig orsak där en enstaka knöl överproducerar hormon.
- Jodtillförsel: Överintag av jod från kost, hälsokost eller läkemedel kan orsaka hypertyreos.
- Tyreoidit: Inflammation i sköldkörteln kan tillfälligt orsaka hypertyreos.
Symtom på hypertyreos
Symtomen på hypertyreos kan vara många och varierande. De vanligaste inkluderar:
- Svettningar och värmekänslighet.
- Hjärtklappning och hög puls.
- Viktnedgång trots normal eller ökad aptit.
- Trötthet och sömnproblem.
- Darrningar, särskilt i händerna.
- Irritabilitet, oro och koncentrationssvårigheter.
- Lös avföring och ökad tarmaktivitet.
- Menstruationsrubbningar.
- Muskelsvaghet.
Hos äldre personer kan symtomen vara mindre uttalade och kan inkludera trötthet, hjärtklappning och förmaksflimmer.
Förebyggande åtgärder
Det finns inget säkert sätt att förhindra att hypertyreos utvecklas, men det finns några åtgärder som kan minska risken:
- Sluta röka om du röker.
- Kontrollera sköldkörtelnivåerna, särskilt om du har riskfaktorer såsom: ärftlighet för sköldkörtelsjukdomar, andra autoimmuna sjukdomar, graviditet eller nyligen genomgången graviditet.
- Använd salt som innehåller jod när du lagar mat (extra viktigt om du är gravid eller ammar).
Om du misstänker att du har symtom på hypertyreos bör du alltid kontakta sjukvården för en korrekt diagnos och behandling.
Diagnostik
Diagnosen hypertyreos ställs genom en kombination av kliniska symtom och blodprover. De viktigaste blodproverna är:
- TSH (tyreoideastimulerande hormon): Låga nivåer tyder på hypertyreos.
- Fritt T4 och T3: Förhöjda nivåer bekräftar diagnosen.
- TSH-receptorantikroppar (TRAK): Kan indikera Graves sjukdom.
Behandling av hypertyreos
Det finns tre huvudsakliga behandlingsalternativ för hypertyreos:
1. Tyreostatika (läkemedelsbehandling)
Tyreostatika, som tiamazol och propyltiouracil, används för att minska produktionen av sköldkörtelhormon. Behandlingen pågår vanligtvis i 12-18 månader. Detta är ofta förstahandsalternativet, särskilt vid Graves sjukdom.
2. Radioaktivt jod
Denna behandling innebär att patienten får en dos radioaktivt jod som förstör de överaktiva sköldkörtelcellerna. Det är en effektiv metod, men kan leda till permanent underfunktion av sköldkörteln, vilket kräver livslång hormonersättning.
3. Kirurgi (tyreoidektomi)
Operation där hela eller delar av sköldkörteln avlägsnas kan vara ett alternativ, särskilt vid stora strumor eller när andra behandlingar inte fungerat. Även detta leder ofta till behov av livslång hormonersättning.
Långsiktiga effekter & livskvalitet
Forskning har visat att hypertyreos kan ha långvariga effekter på patienternas livskvalitet, även efter behandling. En svensk studie visade att många patienter upplever nedsatt livskvalitet långt efter diagnos och behandling. Det har också upptäckts att hypertyreos kan påverka hjärnans struktur, med volymförändringar i centrala delar av hjärnan.
Sammanfattning hypertyreos
Hypertyreos är en komplex sjukdom som kan ha betydande påverkan på en persons hälsa och livskvalitet. Tidig diagnos och rätt behandling är avgörande för att minimera symtom och förhindra komplikationer. Det är viktigt att patienter med hypertyreos får individualiserad vård och uppföljning, då sjukdomen kan ha långvariga effekter även efter behandling. Fortsatt forskning behövs för att bättre förstå sjukdomens mekanismer och utveckla mer effektiva behandlingsmetoder.
Läs om hypotyreos, överproduktion av sköldkörtelhormon.
