Ibland kallas hypersomni även för EDS (excessive daytime sleepiness). Medicinskt brukar det kallas för idiopatisk hypersomni (IH), när det inte orsakas av underliggande sjukdomar som t ex sömnapné eller narkolepsi. Hypersomni är inte detsamma som narkolepsi, men det kan vara ett symtom på sjukdomen.
Vad innebär hypersomni?
Hypersomni innebär att du är sömnig dagtid, samtidigt som mer och bättre sömn, t ex i form av längre nattsömn eller fler tupplurar, inte gör någon märkbar skillnad. Sjuklig trötthet och sömnighet är inte samma sak. Många sjukdomar orsakar trötthet i form av orkeslöshet och utmattning. Men vid hypersomni är personen inte bara trött i traditionell mening; den faller i sömn okontrollerat.
Tröttheten och den okontrollerade sömnen kan orsaka stora problem i både vardagsliv och arbetsliv. Personer med hypersomni har ibland också andra problem, t ex svårt att tänka klart, låg energinivå, ångest och minnessvårigheter.
Orsaker till hypersomni
Vid idiopatisk hypersomni tros orsaken vara problem i den del av hjärnan som styr funktionerna för sömn och vakenhet. Men hypersomni kan vara en del av många olika besvär och diagnoser. Några av dem är:
- Sömnapné
- Narkolepsi
- Kleine-Levins syndrom (KLS)
- Hormonella sjukdomar
- Neurologiska sjukdomar
- Psykiska sjukdomar, t ex depression och ångestsyndrom
Även läkemedel och missbruk kan ha påverkan på sömnen och leda till besvär som liknar hypersomni.
Hypersomnins effekt på vardagslivet varierar. För en del är det ett besvär som till stor del kan lindras av livsstilsförändringar, medan det kan vara kraftigt handikappande för andra, och t ex göra det svårt att arbeta.
Utredning av sömnsvårigheter
När du söker vård för sömnsvårigheter brukar läkaren först utreda dina sömnvanor. Du får svara på frågor om din sömn, t ex när och hur du sover och hur många gånger du vaknar under natten, och det är vanligt att fylla i en sömndagbok där du antecknar hur du sover under en period.
Om läkaren behöver veta mer kan du få en remiss till ett sömnlaboratorium där grundligare undersökningar kan göras. Ett vanlig utredning vid t ex hypersomni är ett MSLT-test. Det står för Multi Sleep Latency Test och utförs genom att mäta aktiviteten i hjärna, muskler, ögon, lungor och hjärta.
Behandling av hypersomni
Behandingsmetoderna vid hypersomni beror på den underliggande orsaken. Sömnapné behandlas t ex med ett s k CPAP-hjälpmedel som du har på dig när du sover. Narkolepsi går inte att bota, men läkemedel brukar sättas in för att lindra de olika symtomen. Vid hormonella, neurologiska eller psykiska sjukdomar behandlas ofta sömnproblemen som en del av sjukdomsbehandlingen eftersom det är ett symtom.
Vad kan du själv göra för att få bättre sömn?
Förutom eventuell medicinsk behandling finns det också annat du kan göra för att förbättra din sömn:
- Minskad stress
- Regelbunden fysisk aktivitet
- Viktnedgång (det kan påverka snarkning och sömnapné)
- Mindre koffein, nikotin och alkohol
- Varva ned ordentligt inför sömnen och minska på ljuset timmarna innan
- Skapa en god sömnmiljö som hjärnan kopplar samman med vila, t ex genom att inte arbeta/studera i sängen
Denna typ av livsstilsförändringar är ofta del i behandlingen av olika sömnbesvär. Det kan också vara något som du själv kan prova innan du söker vård.
När behöver du söka vård?
Du bör söka vård på en vårdcentral om du har långvariga sömnbesvär som du inte kan lindra på egen hand. Definitionen av långvariga sömnbesvär är problem som pågått i över fyra veckor och påverkar sömnen minst varannan natt.
