I motsats till hyperdontia finns också tillståndet hypodonti (för få tänder).
Hur många tänder brukar vi ha?
Som barn har vi vanligtvis 20 mjölktänder. Dessa ramlar ut och ersätts av permanenta tänder. Som vuxna har vi mellan 28 och 32 tänder, beroende på antalet visdomständer.
Var brukar du få extra tänder och hur ser det ut?
Hyperdontia gör oftast att tänder dyker upp bakom eller i närheten av andra tänder. Det vanligaste stället att ha en extra tand är mellan framtänderna i överkäken. Hyperdontia kan uppstå både i form av extra mjölktänder eller permanenta tänder.
Tänderna kan också ha en annan form eller storlek. Det finns också extratänder som består av flera små utväxter eller en samlad massa av tandvävnad.
Varför får någon för många tänder?
Hyperdontia uppstår vanligtvis av genetiska eller ärftliga orsaker. Några exempel på tillstånd som sjukdomen är kopplad till är Gardners syndrom, Ehlers-Danlos syndrom och Fabrys sjukdom. Hyperdontia är vanligare hos män än kvinnor.
Undersökning och diagnos
Om någon har fått eller börjar få för många tänder brukar det upptäckas vid rutinmässiga tandläkarundersökningar. Röntgen visar t ex tänder i käken som ännu inte vuxit ut. Vid behov kan din tandläkare också göra en datortomografi som ger en mer detaljerad bild av munnen.
Behöver hyperdontia behandlas?
Om de extra tänderna inte orsakar några problem brukar tillståndet inte behöva behandlas. Men i en del fall gör hyperdontia det svårt att tugga eller borsta tänderna ordentligt. Dessutom kan det orsaka smärta och skava mot andra tänder, eller leda till nedsatt självkänsla hos den drabbade till följd av utseendet. När det blir trångt i tandraden kan hyperdontia göra att andra tänder ser krokiga ut.
I de fallen brukar hyperdontia behandlas, ofta genom tandkirurgi och/eller tandreglering. Om du har för många tänder och det har börjat orsaka besvär är det viktigt att berätta det för din tandläkare. Vid smärta kan det tillfälligt hjälpa att ta receptfria värktabletter, men oftast behövs det behandling för att komma till rätta med den underliggande orsaken.
