Hudsjukdomar kan påverka alla, men de kan yttra sig olika beroende på hudtyp. Särskilt i melaninrik hud kan vissa hudsjukdomar uppträda annorlunda, vilket kräver specifik uppmärksamhet och behandling.
Över två miljoner svenskar är utlandsfödda, varav mer än en miljon kommer från Afrika, Asien eller Sydamerika. För att säkerställa jämlik vård i Sverige är det viktigt att ha kunskap om hudsjukdomar och reaktionsmönster i melaninrik hud.
Varför har vi olika hudfärg?
För att förstå varför människor har olika hudfärg måste vi se tillbaka på vår evolutionära historia. Den mest accepterade teorin är vitamin D–folathypotesen. Den förklarar att tidiga människor vid ekvatorn utvecklade melaninrik hud för att skydda folat från att brytas ner av UV-strålning. Folat är särskilt viktigt för celler som delar sig snabbt, såsom spermier och embryonala celler, och brist på folat kan leda till neurologiska skador hos foster och därmed försämrad reproduktionsförmåga. När människor migrerade till områden med mindre sol för cirka 60 000 år sedan, minskade hudens pigmentering gradvis för att säkerställa tillräcklig produktion av vitamin D, som också är nödvändig för reproduktion. Genom att balansera nivåerna av vitamin D och folat via hudens melanin, säkerställdes viktiga funktioner i reproduktionssystemet, vilket tros ha varit en stark drivkraft för det naturliga urvalet. Det finns också teorier om att förändringar i hudpigmentering kan vara relaterade till andra egenskaper, som hudens barriärfunktioner.
Vanliga hudsjukdomar och reaktioner i melaninrik hud
Demarkationslinjer
Detta visar sig som en skarp avgränsning mellan ljus och mörk hud. Det förekommer hos omkring 80 procent av svarta personer. Det uppstår vanligtvis på baksida ben, armar eller vid området framför bröstbenet.
Rodnad
Rodnad är mindre synligt och kan ibland snarare visa sig som mörkare hud, grå eller lila. Jämför med övrig hud, för att se om det finns en rodnad i huden.
Pigmentförändringar
Melaninrik hud svarar ofta på skada och inflammation med pigmentförändring, till exempel hypopigmentering efter akut skada. Hypopigmentering är också vanligt efter användning av starka kortisonsalvor.
Melaninrik hud har ofta lägre förekomst av hudcancer. Hos svarta är den vanligaste typen av melanom de som är belägna på handflator, fotsulor, fingrar, tår eller under nageln.
Hyperpigmentering
Postinflammatorisk hyperpigmentering, ofta ett resultat av hudskador eller inflammation såsom acne eller eksem, vilket lämnar mörka fläckar som kan vara svåra att behandla.
Behandling av hyperpigmentering kan innefatta användning av hudblekningsmedel som hydrokinon eller tretinoin för att ljusa upp mörka fläckar. Det är viktigt att dessa produkter används med försiktighet för att undvika ytterligare irritation eller överblekning av huden. Solkräm är också avgörande för att skydda mot fördjupning av pigmentfläckar.
Melasma
Vanligare på melaninrik hud men finns hos alla hudtyper. Symmetriska hyperpigmenteringar på solexponerade områden, främst i ansiktet. Förutom solexponering bidrar ärftlighet och hormoner till utvecklingen (graviditet, p-piller, östrogenbehandling, tyroideasjukdom). Melasma är mer framträdande hos kvinnor, särskilt under graviditet.
Melasma behandlas med solskydd och eventuellt i kombination med tretinoin, hydroquinone och medelstarkt topikalt kortisonpreparat. Det kan vara bra att sluta med p-piller, men samtala med din läkare först. Att sluta med det är dock tyvärr ingen garanti för att fläckarna försvinner om de väl uppstått.
Benign melanonyki
Benign melanonyki är longitudinella pigmentförändringar på en eller flera naglar. Observera att symtomen liknar akralt malignt melanom.
Palmoplantar hyperpigmentering
Palmoplantar hyperpigmentering är diffust avgränsade förändringar i handflator.
Intraoral fysiologisk pigmentering
Intraoral fysiologisk pigmentering är mycket vanligt. Risken för detta ökar till följd av rökning, hög ålder och hormonella faktorer.
Kongenital dermal melanocytos
Kongenital dermal melanocytos betyder blågrå eller blåbrun pigmentering vid födseln, vilket ofta försvinner med åren.
Dermatosis papulosa nigra
Dermatosis papulosa nigra är multipla, små bruna eller svarta papler i ansiktet eller nacken. Dessa uppkommer ofta i tonåren och ökar under livet. De är svåra att skilja från små seborroiska keratoser (godartade åldersvårtor) och är till viss del ärftligt. Vid borttagande ökar risken för pigmentförändring eller ärr (keloider).
Keloider och hypotrofiska ärr
Keloider, det vill säga ärr som blir större än den ursprungliga skadan, är mycket vanligare i melaninrik hud, troligen på grund av mer kompakt hud med mer fibrinblaster och mikrofager och mindre kollagenas. Dessa kan uppstå efter kirurgiska ingrepp, piercing, skärsår och även efter mindre skador på huden.
Behandling av keloider kan vara utmanande och inkluderar ofta steroidinjektioner för att minska storlek och rodnad. Kirurgi kan övervägas i svåra fall, men risken för nya keloider på operationsstället måste beaktas.
Pseudofollikulit (Pseudofollicilitis barbae)
Pseudofollikulit, eller rakknoppar, är ett tillstånd där håret krullar tillbaka eller växer inåt. Detta leder till inflammation och ibland smärtsamma knölar och är särskilt vanligt hos personer med mycket krulligt hår. Det är vanligare med vissa hårsäcksrelaterade hudåkommor hos personer med afrotextur på håret då hårfolliklarna är böjda och hårstrået växer ut i en båge.
För att minska risken för pseudofollikulit rekommenderas det att undvika rakning nära huden. Användning av elektriska rakapparater eller kemiska depilatorier, samt mild exfoliering kan hjälpa till att frigöra inåtväxande hår.
Dermatosis papulosa nigra
Dermatosis papulosa nigra uppträder som flera, små bruna eller svarta papler (hudupphöjningar), ofta i ansiktet eller nacken. Dessa kan misstas för små hudvårtor.
Acne
Acne är en vanlig åkomma hos alla hudtyper. Hyperpigmetering är ett vanligt symtom vid acne, vilket kan vara mer kosmetiskt besvärande än själva acnen och ibland enda tecknet på acne. Hos personer med melaninrik hud finns också ökad risk för kvarstående ljusa fläckar. Av dessa anledningar kan även mild och måttlig acne behöva remitteras till dermatolog vid melaninrik hud.
Acne keloidalis nuchae (AKN)
Acne keloidalis nuchae är en kronisk hudsjukdom som påverkar hårsäckarna på nacken och hårbotten. Kronisk follikulit med keloidbildande plack occipitalt och i nacken. Den kan orsaka rodnad, klåda, infektion, ärrbildning och håravfall. AKN är vanligare hos personer med mörk hud och drabbar ofta afrikanska män med lockigt svart hår. Tillståndet orsakas av inåtväxande hårstrån, rakning, infektion eller andra faktorer. AKN är vanligare hos personer med mörk hud och drabbar ofta afrikanska män med lockigt svart hår. Behandling inkluderar antimikrobiella medel, steroidinjektioner, laserhårborttagning och kirurgi.
Seborroisk dermatit (mjälleksem)
Hypopigmentering (ljusa fläckar) kan vara enda tecknet på seborrisk dermatit.
Sammanfattning kring sjukdomar i melaninrik hud
Att förstå och hantera hudsjukdomar i melaninrik hud kräver en strategi som tar hänsyn till hudens specifika behov och egenskaper. En dermatolog som är specialiserad på hudtyper rika på melanin kan ge ytterligare vägledning och stöd, säkerställande av de mest effektiva behandlingsmetoderna och förebyggande strategierna.
