De flesta människor känner sig trötta då och då och kanske till och med riktigt utmattade vid enstaka tillfällen. Vanligtvis orsakas trötthet av för lite sömn, bristande sömnkvalitet, stress eller en osund livsstil. Om man känner av långvarig trötthet utan tydlig orsak kan det vara tecken på sjukdom.
Hjärntrötthet är dock någonting annat och inget som en frisk människa upplever. Om man lider av hjärntrötthet tar energin snabbt slut och det tar lång tid att återfå energin igen. Detta leder till att uthålligheten över tid inte fungerar vilket försvårar och begränsar möjligheterna till ett sunt vardagsliv med arbete, studier och ett normalt socialt liv.
Vad är hjärntrötthet?
Hjärntrötthet (brain fatigue) beskrivs vanligtvis som mental/kognitiv trötthet eller bara fatigue. Den som är hjärntrött upplever ofta en ”seghet i tänkandet” och att energin plötsligt tar helt slut. Den som drabbas kan säga att det känns som att bli överhopad med osorterade och starka intryck, som inte dämpas. Man får svårigheter med exempelvis arbete, vardagsaktiviteter, att delta i samtal, läsa och handla. Dessutom får man även ofta problem med minnet och blir stresskänslig. Hjärntrötthet förekommer i alla åldrar.
Symtom vid hjärntrötthet
- Onormalt låg mental energi i vardagen.
- Onormalt lång återhämtning av mental energi efter aktivitet.
- Nedsatt koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och känslig för störningar.
- Otillräcklig energi över tid vilken kan variera från timme till timme och från dag till dag.
- Minnesproblem och tanketröghet.
- Svårt att komma i gång med aktiviteter.
- Känslosam, lättirriterad och stresskänslig.
- Ljud- och ljuskänslighet.
- Sömnproblem.
- Svårt att göra flera saker samtidigt.
- Huvudvärk, ibland yrsel och illamående.
Orsaker till hjärntrötthet
Vid sjukdom eller skada i nervsystemet är det vanligt med hjärntrötthet, som hos de flesta lindras eller upphör när skadan eller sjukdomen läker. För en liten del kan hjärntröttheten kvarstå under månader eller år. Hjärntrötthet kan förekomma hos personer med cerbral pares liksom andra neuropsykiatriska tillstånd. Även en lindrig hjärnskakning kan i värsta fall ge svåra och långvariga konsekvenser, så hjärntröttheten är inte relaterad till skadans/sjukdomens svårighetsgrad.
Man känner inte till mekanismerna bakom hjärntrötthet. Hjärntrötthet anses vara relaterad till hjärnskada och inte en konsekvens av depression eller ångest, även om den kan uppstå då livssituationen drastiskt har försämrats.
Hjärnan är kroppens mest komplexa organ och konsumerar mer än 1/5 av allt blod med dess innehåll av glukos och syre. Man har därför försökt förklara hjärntrötthet med att kognitiva aktiviteter kräver mer resurser och därmed blir mer energikrävande i en skadad hjärna. Det saknas dock fungerande metoder för att mäta detta, men forskning har påvisat en sänkt neuronal aktivering kopplad till en mental uppgift i specifika områden, vilket indikerar bristande effektivitet.
Enligt undersökningar har hjärnskadans omfattning, lokalisation, personens ålder, utbildning eller kön inte någon betydelse för risken att hjärntröttheten blir långvarig. Det saknas förklaring till att hjärntröttheten blir långvarig och man söker svar på om det finns riskfaktorer, biologiska likväl som psykologiska, redan före insjuknandet eller skadan.
Forskare diskuterar kring om det kan vara en störning av mitokondriernas funktion eller att upptaget av energi är nedsatt. En hypotes är att det skulle kunna vara en funktionsstörning av hjärnans gliaceller, astrocyterna, till följd av den neuroinflammation som sjukdomen eller skadan medför i hjärnan, men fler studier behövs.
Förekomst av hjärntrötthet
Det finns inga exakta siffror på hur många som lider av hjärntrötthet och mörkertalet är sannolikt stort. Långvarig hjärntrötthet efter lättare skallskador likväl som efter stroke, hjärnhinneinflammation, behandlade hjärntumörer och endokrina sjukdomar med hjärnpåverkan, har uppskattats förekomma hos omkring 20 till 25 procent av de som har skada/sjukdom. Hjärntrötthet har även visat sig vara ett kvarstående symtom hos en del personer som drabbats av covid-19.
Hjärntrötthet är vanligt hos personer med MS (multipel skleros), stroke, Parkinsons sjukdom, demens, hjärntumör, inflammationer (encefalit, meningit), skallskador, utmattningssyndrom, neuropsykiatriska tillstånd (ADHD, ADD, autism), ME (myalgisk encefalopati), cerebral hypoxi, endokrina sjukdomar som påverkar hjärnan samt vid reumatiska sjukdomar och andra tillstånd som påverkar hjärnan.
Diagnostik av hjärntrötthet
Just nu finns det inget blodprov, kognitivt test eller hjärnavbildande teknik som kan diagnostisera hjärntrötthet. Man bör dock kartlägga den bakomliggande orsaken till hjärntrötthet och många gånger har man ett direkt tidssamband med sjukdom eller skada i nervsystemet. När orsaken är oklar bör man genomgå en utredning för att utesluta andra diagnoser såsom exempelvis depression, oro, ångest och narkolepsi. Det är viktigt att lyfta eventuell annan problematik såsom exempelvis sömnproblem och ta ställning till om personen behöver en multiprofessionell rehabilitering.
Det finns en självskattningsskala för mental trötthet, Mental fatigue scale (MFS), där man svarar på frågor om symtom och den mentala tröttheten man upplever. Neuropsykologisk utredning vid hjärntrötthet visar ofta resultat inom normalgränserna även när patienten har stora problem i vardagen. Individen uttrycker ofta att testen varit ansträngande och att de behövt lång återhämtning efteråt. En arbetsterapeutisk utredning kan vara värdefull för stöd kring aktivitetsförmåga.
Behandling av hjärntrötthet
Goda sömnvanor, regelbundna matvanor, kortare vilopauser samt regelbunden fysisk aktivitet är ett bra sätt att förebygga hjärntrötthet.
Det finns mycket få studier vad gäller behandling vid hjärntrötthet. Erfarenheter visar att lindring kan fås genom att bli medveten om sina begränsningar och få kunskap kring vad som ökar eller minskar hjärntröttheten, för att lära sig hantera sin livssituation. Det gäller att hitta en balans mellan aktivitet och vila, att lyssna på kroppen och spara på sin energi.
Det går inte att träna bort hjärntröttheten genom att anstränga sig mer. Genom att den drabbade gör för mycket under en längre tid är risken stor att personen i stället blir helt utmattad med lång väg tillbaka. Även fysisk aktivitet kan påverka hjärntröttheten negativt, så oavsett aktivitet är det viktigt att hitta balans. Man bör även lära sig hantera emotionella reaktioner, då stresskänslighet, oro och nedstämdhet kan öka symtomen. Vid sömnproblem kan det vara bra med lättare insomningsmedel under en kortare period. Om man besväras av starka känslor med irritation och ilska till följd och det inte lindras av ökad hjärnvila kan man behandlas med lågdos antidepressiva läkemedel.
Enligt den forskning som finns skulle man kunna lindra hjärntrötthet genom att stimulera dopaminsignaleringen, men även signalämnet noradrenalin är intressant. Tillskott av dopamin har i det fåtal studier som gjorts visat på bäst effekt. Effekterna av metylfenidat har utvärderats vid lindrig skallskada eller stroke och man såg minskad hjärntrötthet och högre prestation på neuropsykologiska snabbhets- och uppmärksamhetstest. Den positiva effekten verkar dock vara reversibel, det vill säga effekten försvinner när man avslutar behandlingen.
Annan forskning visar att behandling med blått ljus och KBT (kognitiv beteendeterapi) efter skallskada reducerade hjärntrötthet, sömnighet och depressionssymtom. Mindfulness är en annan metod som kan ha positiv effekt.
Oavsett vilken metod man använder bör behandlingen alltid anpassas till hjärntröttheten med långsammare tempo och ökad repetition. Det krävs mer forskning kring hur fysisk aktivitet bäst kan anpassas för personer med hjärntrötthet. Det finns ingen botande behandling för hjärntrötthet och heller inga riktlinjer för behandling, vilket kan göra det svårt för personer att få rätt hjälp.
Rehabilitering, arbete och sjukskrivning
Personer med hjärntrötthet vill generellt vara mer aktiva än energin tillåter. Detta försvåras dessutom av att individen för stunden kan ha samma funktionsnivå, som någon som inte lider av hjärntrötthet, men där uthålligheten är försämrad. Man behöver alltså ta hänsyn till uttröttbarheten när man planerar arbetsförmåga och rehabilitering och det är viktigt att sätta realistiska mål.
Råd för att hantera hjärntröttheten
- Ta reda på vad du orkar och vad som tar mycket energi och hitta dina egna gränser.
- Välj det du vill lägga energi på och prioritera bort det som inte är nödvändigt.
- Planera tid för aktivitet och vila, en vecka i taget. Lägg aktivt in pauser i vardagen och se till att aktiva dagar kan följas av mer lugna dagar.
- Lyssna på kroppens signaler på trötthet och avbryt i tid.
- Vila behöver inte alltid vara detsamma om sömn, korta pauser med aktiv vila kan vara att sätta sig utomhus för lite frisk luft, att göra en avslappningsövning eller att bara byta miljö en stund. Det kan räcka med 10 till 30 minuters vila per gång, en till tre gånger per dag.
- Fysisk aktivitet är bra för både hjärna och kropp, men inte för tufft. Vissa föredrar yoga eller tai chi, andra gillar att promenera i skogen. Man kan även hitta andra aktiviteter som ger energi; lyssna på musik, måla eller meditera.
- Använd öronproppar eller ljudisolerande hörlurar på arbetsplatsen om det är mycket störande ljud. Förkorta arbetstiden om orken inte räcker till och diskutera med läkare om eventuell deltidssjukskrivning.
- Fundera kring vad som stressar dig och hur du kan göra förändringar så att du mår bättre. Be om hjälp!
- Använd hjälpmedel när det finns; exempelvis att sitta på en pall när du lagar mat.
