Trots att infektioner med hakmask sällan förekommer i Sverige, kan det vara bra att förstå hur hakmaskinfektion uppstår, dess symtom och behandling, samt de förebyggande åtgärderna som kan vidtas för att undvika denna potentiellt farliga parasit.
Vad orsakar hakmaskinfektion och hur sprids det?
Hakmaskinfektion är utbrett i fuktiga tropiska och subtropiska klimat. Man tror att ungefär 740 miljoner människor är infekterade med hakmask världen över. I Sverige ses infektionen enbart som importfall.
Hakmaskar, vetenskapligt kända som Ancylostoma duodenale eller Necator americanus, tillhör gruppen av rundmaskar, kända som nematoder. Dessa maskar, som mäter cirka 10 mm i längd, trivs i människans tarm där de suger blod. Det som kännetecknar dem är de kraftiga “hakar” som de har vid munnen, vilka de använder för att fästa sig i tarmslemhinnan.
Hakmaskarna lägger sina ägg i tarmen, och dessa ägg utsöndras med avföringen. Larverna som utvecklas i äggen kräver en varm och fuktig jordmiljö för att kläckas. Masken finns med andra ord i förorenad jord. När de är fria i marken kan dessa larver ta sig igenom intakt hud, oftast via fötterna, alternativt via mat eller vatten och så småningom nå tarmen där de utvecklas till fullvuxna maskar. Det är viktigt att notera att sjukdomen inte är smittsam från person till person, men larverna kan överföras från miljön till människor.
Inkubationstiden för hakmaskinfektion varierar och kan sträcka sig från några veckor till flera månader.
Symtom och komplikationer vid hakmaskinfektion
Vanligtvis känner personer som infekterats med hakmaskar ingenting när larverna tar sig igenom huden. Ibland kan det dock uppstå klåda och röda, något svullna fläckar och strimmor där larven har trängt in i huden och tagit sig vidare. När larverna passerar lungorna på sin väg till tarmen kan lätta luftrörsbesvär uppstå. Man kan få magsmärtor.
Symptom på själva masken i tarmen är sällsynta, men eftersom maskarna är blodsugare kan patienter med en stor infektion uppleva allvarlig blodbrist. I områden där hakmaskinfektioner är vanliga kan massiva infektioner med upp till flera tusen maskar resultera i en daglig blodförlust på upp till 100 ml. Anemi leder till trötthet och blekhet.
Diagnostik och behandling av hakmaskinfektion
Diagnosen hakmaskinfektion misstänks oftast på grund av blodbrist, och den fastställs genom att man identifierar de karakteristiska äggen i patientens avföring med hjälp av mikroskopi. Det är viktigt att notera att äggen från A. duodenale och N. americanus är väldigt lika och därför svåra att särskilja vid mikroskopi.
Lyckligtvis kan sjukdomen behandlas med läkemedel, och med korrekt vård kan patienter återhämta sig från hakmaskinfektion. Behandling med anthelminitikum kan ge läkning fullt ut om den ges innan andra komplikationer uppstår. Järnpreparat kan behövas vid blodbrist.
Förebyggande åtgärder
Den bästa förebyggande åtgärden mot hakmaskinfektion är att undvika att gå barfota i miljöer där parasiten kan finnas. Detta är särskilt viktigt när man besöker länder eller områden med hög förekomst av hakmask.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott av hakmaskinfektion
Hakmaskinfektion är inte anmälningspliktig, och det finns inga specifika smittskyddsåtgärder som krävs vid enskilda fall. Däremot är tidig diagnos och behandling viktiga för att förhindra allvarliga komplikationer och främja en snabb återhämtning.
Hakmaskinfektion är ett exempel på en potentiellt allvarlig parasitsjukdom som kan undvikas med enkla försiktighetsåtgärder och som kan behandlas effektivt när den upptäcks i tid. Med medvetenhet och information kan man minska risken för att drabbas av denna osynliga fiende i tropikerna och andra fuktiga klimat.
