Hjärtat har två kammare: höger och vänster kammare. Normalt sett gör de två förmaken (delarna av hjärtat som tar emot blod och pumpar det vidare) att blodet flödar in i de två kammarna. Vid enkammarhjärta flödar blodet från båda förmakerna in i endast en kammare. Dessutom hanterar en kammare hela hjärtfunktionen som normalt sett sköts av båda. Följden blir att den får jobba mycket hårt med sin uppgift att syresätta blodet som flödar ut i kroppen.
Enkammarhjärta behöver inte innebära att en av kammarna inte finns. Snarare är det oftast så att det finns två, bara att en av dem är underutvecklad och inte kan fungera fullt ut. Det finns flera olika typer av enkammarhjärta. De brukar främst delas upp mellan problem med den vänstra eller högra kammaren.
Symtom på enkammarhjärta
En nedsatt förmåga att pumpa ut blod kan orsaka hjärtsvikt. Den låga syrehalten i blodet kan visa sig genom cyanos (blå hud, blåa läppar och blå slemhinnor). Enkammarhjärta och andra medfödda hjärtfel hos barn brukar ofta upptäckas vid ultraljudsundersökningar, antingen under graviditeten eller under barnets första levnadsvecka.
Behandling av enkammarhjärta
Enkammarhjärta brukar kräva en serie operationer, oftast minst tre. Den första operationen som brukas göras är en sk shuntoperation där en shunt (ett hjälpmedel för att göra så att vätska kan passera) sätts in i lungpulsådern. Senare görs två andra operationssteg där de övre och nedre hålvenerna sätts samman med lungpulsådern.
Ibland kan det istället göras en hjärttransplantation, men det beror på hur hjärtfelet ser ut.
Prognos
Metoderna för att behandla enkammarhjärta har förbättrats mycket under senare år. Långt fler barn klarar sig igenom det, och dessutom med en bättre livskvalitet. Personer med enkammarhjärta brukar dock behöva gå på regelbundna kontroller under hela livet.