APS är vanligare hos patienter med reumatiska sjukdomar, särskilt systemisk lupus erytematosus (SLE), men det förekommer också isolerat och benämns då primär APS. Tillståndet drabbar också barn i ovanliga fall.
Orsaken bakom APS är en autoimmun reaktion som påverkar blodets koaguleringsprocess. Det innebär att immunsystemet felaktigt attackerar särskilda fetter, fosfolipider, som finns i kroppens cellmembran, vilket leder till en överproduktion av antikroppar – antifosfolipidantikroppar. Dessa antikroppar bildar komplex med fosfolipider och koaguleringsproteiner i blodet, vilket resulterar i en ökad risk för blodproppar. APS kan ge blodproppar i både vener och artärer.
Symtom på antifosfolipidsyndrom
APS kan leda till bildandet av blodproppar i olika delar av kroppen, inklusive benen (djup ventrombos), lungorna (lungemboli), hjärnan (stroke) och hjärtat (hjärtattack).
Kvinnor med APS kan drabbas av upprepade missfall eller graviditetskomplikationer på grund av blodproppar i moderkakan eller störningar i blodflödet till fostret.
APS kan också leda till hudsymtom som livedo reticularis (nätliknande utseende på huden), blåmärken, sår som läker långsamt eller hudnekros (vävnadsdöd). Vissa personer med APS kan också uppleva neurologiska symtom som migrän, minnesproblem, stickningar eller domningar i armar och ben, eller epileptiska anfall.
Om APS påverkar personens hjärta och blodkärl kan det leda till symtom som bröstsmärta, andfåddhet, oregelbunden hjärtrytm eller hjärtklappning. Andra möjliga symtom på APS inkluderar trötthet, ledsmärta eller svullnad, feber, njurproblem och gastrointestinala problem som buksmärta eller blod i avföringen.
Det är viktigt att komma ihåg att symtomen kan variera i svårighetsgrad och att inte alla som har APS har alla symtom.
Hur kan antifosfolipidsyndrom (APS) leda till missfall eller havandeskapsförgiftning?
Under graviditeten spelar en väl fungerande cirkulation över moderkakan, från mor till foster, en avgörande roll för att säkerställa fostrets tillväxt och utveckling. När blodproppar bildas i blodkärlen som försörjer moderkakan kan det leda till nedsatt blodflöde och syrgasförsörjning till fostret. Detta kan i sin tur leda till missfall, speciellt under de tidiga stadierna av graviditeten.
Utöver risken för blodproppar kan antifosfolipidantikroppar också påverka utvecklingen av moderkakan. Detta kan leda till komplikationer som för tidig avlossning av moderkakan (ablatio), tidig födsel eller tillväxthämning hos fostret.
Forskning visar också att kvinnor med APS har en ökad risk att utveckla havandeskapsförgiftning (preeklampsi) eller HELLP-syndrom under graviditeten.
Det exakta sättet på vilket APS påverkar graviditeten är inte helt förstått, men det antas att antifosfolipidantikropparna stör den normala utvecklingen och funktionen hos blodkärlen i placenta och kan påverka koagulationsprocessen i blodet. Detta kan resultera i nedsatt blodflöde till fostret och därmed öka risken för missfall eller andra komplikationer.
Diagnos och behandling av antifosfolipidsyndrom och dess effekter på graviditeten bör ske i samråd med en specialist inom reumatologi, hematologi eller obstetrik. Behandlingen kan innefatta blodförtunnande mediciner för att minska risken för blodproppar och regelbundna kontroller av graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt och utveckling.
Det är viktigt att komma ihåg att inte alla kvinnor med APS kommer att uppleva missfall eller komplikationer under graviditeten. Vissa kvinnor med APS kan ha en normal graviditet och föda ett friskt barn. Det beror på graden av antifosfolipidantikroppar i blodet och hur väl de kontrolleras genom medicinsk behandling.
Man rekommenderar att kvinnor med APS behandlas med acetylsalicylsyra och blodförtunnande läkemedel som heparin för att förebygga blodproppar och förbättra blodflödet till moderkakan. Det kan halvera risken för upprepade missfall och andra komplikationer.
Utredning vid misstänkt antifosfolipidsyndrom
APS-diagnosen baseras på förekomst av blodpropp eller graviditetskomplikation tillsammans med upprepat positivt resultat i åtminstone ett av tre immunologiska tester: Antikardiolipinantikroppar, lupus antikoagulant och anti-beta-2 glykoprotein 1. Det är vanligt att dessa blodprov tas vid två tillfällen med minst tolv veckors mellanrum för att bekräfta diagnosen.
Diagnosen ställs via en specialistenhet (oftast koagulationsmottagning eller reumatologmottagning) och baseras på en sammanvägning av blodprovsresultat och patientens sjukdomshistoria.
Behandling vid antifosfolipidsyndrom
Behandlingen av APS syftar främst till att förebygga blodproppar. Det kan innebära att man tar blodförtunnande mediciner för att minska risken för blodproppar.
Det är viktigt att regelbundet övervaka nivåerna av antifosfolipidantikroppar och justera behandlingen vid behov. Det kan också vara nödvändigt att göra livsstilsförändringar, som att sluta röka, minska intaget av alkohol och motionera regelbundet för att minska risken för blodproppar.
Personer med APS behöver också vara medvetna om ökad risk för blodproppar och vidta försiktighetsåtgärder, som att undvika långa perioder av stillasittande och använda kompressionsstrumpor vid behov. Kvinnor med APS avråds också från att använda preventivmedel innehållande östrogen.
Att leva med APS kan vara utmanande, men med korrekt diagnos och behandling kan risken för allvarliga komplikationer minskas. Det är viktigt att regelbundet gå på kontroller hos läkare och följa deras rekommendationer för att hålla sjukdomen under kontroll.
