För de som lider av anorexi kretsar stora delar av tankarna och planerna kring viktnedgång och motion. Självkänslan är mycket beroende av dessa planer. Många gånger börjar det med en bantningskur för att sedan eskalera. Ofta justeras planerna och målen när man uppnått dem, och man vill nu t ex bli ännu smalare eller motionera ännu mer.
Anorexi brukar märkas utåt i större utsträckning än andra ätstörningar, eftersom omgivningen ofta märker av viktnedgången. De som är drabbade blir ofta socialt isolerade eftersom de inte deltar vid måltider och följer sina egna, stränga kostregler.
Symtom och tecken på anorexi
Några av de vanligaste tecknen på anorexia nervosa är:
- Självförvållad viktminskning
- Stor rädsla för fetma och att gå upp i vikt
- Tankar som kretsar kring mat och kaloriintag
- Regler kring kost och motion
- Tvångsmässigt behov av motion
- Att man ser sig själv som tjock oavsett vad andra säger
Ofta kan utomstående (anhöriga eller vårdpersonal) hitta tidiga tecken på anorexi innan beteendet växer och blir en stor del av livsstilen. Det kan handla om att t ex vilja äta “nyttigt”, hoppa över måltider, ökad motion och att utesluta vissa livsmedel ur kosten.
Anorexi, bulimi och ortorexi
Vissa som har anorexi utvecklar även bulimi – hetsätning där man sedan försöker göra sig av med maten, via t ex kräkningar eller laxermedel. Vid ätstörningar som anorexi och bulimi är det också vanligt förekommande att träna överdrivet mycket.
Tvångsmässig överträning kallas i folkmun och media för ortorexi. Ortorexi är inte en formellt erkänd ätstörning eller psykiatrisk diagnos. De som lider av tvångsmässig träning brukar istället få diagnoser som anorexi, OCD (tvångssyndrom) eller någon typ av ångest. Anorexi är också vanligare hos de som idrottar på elitnivå.
Orsaker
Det är svårt att peka på några exakta orsaker till varför man utvecklar anorexi. Troligtvis kan anorexi uppkomma både av psykologiska och biologiska faktorer. Inga kroppsliga orsaker har ännu identifierats.
Dagens kulturella skönhetsideal tros också vara en faktor. Dock har antalet drabbade av anorexia nervosa varit konstant de senaste 25-30 åren. Anorexi kan också uppstå efter utlösande faktorer som t ex puberteten eller dödsfall i familjen.
Troligen samspelar flera av dessa orsaker. Något som är klarlagt är att de med tvångsmässiga, ”envisa” personlighetsdrag är överrepresenterade.
Konsekvenser av anorexi
De som lider av anorexi kan få fysiska symtom som förstoppning, magsmärtor, trötthet, sömnsvårigheter och lätt att frysa. Anorexi kan också leda till hormonstörningar och utebliven eller försenad menstruation. Man kan få frätskador på tänderna till följd av framkallade kräkningar.
Anorexi kan leda till rubbningar av hungerkänslor och mättnad. Dessa känslor styrs av signalsystemet i hjärnan. De tvångstankar och tvångsbeteenden som pågår under anorexin gör att man inte längre lyssnar på kroppens signaler.
När man har en ätstörning som anorexia under lång tid ställer sig kroppen ofta in på svält. Viktnedgången gör att kroppen inte längre klarar av att driva sina biologiska funktioner. Efter en längre tid i svältläge börjar kroppen stänga av funktioner för att spara så mycket energi som möjligt.
Kroppens ämnesomsättning sjunker. Detta kan påverka längdtillväxten och leda till minskad bentäthet (osteopeni) eller benskörhet (osteoporos) om du fortfarande växer. När man lider av en ätstörning brukar man också undvika många livsmedel, vilket kan leda till att man utvecklar bristsjukdomar som t ex järnbrist eller D-vitaminbrist.
Behandling av anorexi
För att behandla anorexi behöver man ofta få hjälp med både den fysiska och psykiska sidan av sjukdomen. Psykoterapi, individuellt eller i grupp, är en av de vanligaste åtgärderna. Vanligtvis pågår terapin under minst sex månader. Terapin är inriktad på att förändra attityden till att äta. Den är också till för att hantera andra svåra känslor som kan vara kopplade till anorexin.
I vissa fall sätts också antidepressiva läkemedel in för att lindra en eventuell depression. Vid kraftig viktminskning kan man behöva läggas in på sjukhus.
Återfall i anorexia efter behandling är en riskfaktor, speciellt under perioder av stress. Det finns också en risk för att man istället utvecklar andra ätstörningar, som t ex bulimi. Specialistvården har av denna orsak därför uppföljningar av anorexiapatienter. Det finns även flera olika stödgrupper för de som lider av anorexi och andra ätstörningar.
När bör man söka hjälp?
Om du tror att du har problem med anorexi kan du söka vård på en vårdcentral. Om du är under 18 år kan du även ta kontakt med en ungdomsmottagning (upp till 20-25 år), elevhälsan eller BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). Det finns även ätstörningsmottagningar i vissa regioner. De flesta av dessa går att kontakta direkt, medan några kräver remiss.
Det är viktigt att du som lider av anorexia eller annan ätstörning tar kontakt med vården så tidigt som möjligt. Ju tidigare man får hjälp, desto bättre möjligheter har man att behandla sjukdomen.
