Angelmans syndrom – en sällsynt genetisk störning med komplexa symtom

Angelmans syndrom – förekomst och ursprung

Angelmans syndrom är relativt sällsynt och drabbar cirka 7 av 100 000 individer varje år. I Sverige känner man till ungefär 300–400 personer med denna diagnos. Syndromet fick sitt namn efter den engelske barnläkaren Harry Angelman, som år 1965 beskrev tre barn med liknande symtom. En genetisk förlust upptäcktes 1987 i en del av kromosom 15.

Orsaker till Angelmans syndrom

Angelmans syndrom är ett resultat av förändringar i genen UBE3A, som ligger på kromosom 15 (15q11.2). En viktig aspekt är genomisk prägling (imprinting), där genens funktion styrs av vilken förälder den har ärvts från. UBE3A uttrycks endast från den kopia som nedärvts från modern, medan den från fadern är inaktiv. Det finns flera möjliga orsaker till Angelmans syndrom:

1. Förlust: Den vanligaste orsaken, omkring 70 procent, är en förlust (deletion) av en liten del av kromosom 15. Deletionens storlek kan variera mellan individer.
2. Sekvensvariant: Över tio procent av fallen orsakas av en förändring i genens DNA-sekvens (sekvensvariant i UBE3A).
3. Uniparental disomi (UPD): I cirka sju procent av fallen har barnet fått en dubbel uppsättning av kromosom 15 från fadern, vilket resulterar i en effekt liknande en förlust av moderns kromosom 15.
4. Imprintingdefekt (ID): Hos omkring tre procent är den genomiska präglingen påverkad, vilket innebär att genen inte aktiveras som den ska.

I vissa fall kan en strukturell kromosomförändring också vara involverad. Hos cirka 10 procent av individerna med Angelmans syndrom är den exakta genetiska orsaken okänd. Diagnosen Angelman syndrom ställs på kliniska grunder.

Ärftlighet vad gäller Angelmans syndrom

Ärftligheten är i de flesta fall låg, cirka en procents ökad risk. För de flesta drabbade barnen är Angelmans syndrom resultatet av en nymutation, vilket innebär att föräldrarna inte har någon ökad risk att få fler barn med syndromet. Undantag kan vara om syndromet orsakats av en förlust av ett imprintingcenter i det aktuella området på kromosom 15, då risken att få fler barn med syndromet kan vara upp till 50 procent. Klinisk genetisk rådgivning bör ses över.

Symtom och utveckling hos barn med Angelmans syndrom

Angelmans syndrom manifesterar sig med en rad karakteristiska symtom och utvecklingsmönster hos drabbade barn:

• Motoriska svårigheter: Barn med syndromet lär sig att gå sent och deras rörelser är ofta skakiga och ostadiga. Många går bredbent och balanserar genom att hålla upp armarna i axelhöjd.
• Intellektuell funktionsnedsättning: De flesta barn med Angelmans syndrom upplever en svår intellektuell funktionsnedsättning som påverkar deras förmåga att lära sig, planera och lösa problem. De utvecklar oftast inte talat språk.
• Epilepsi: Mellan ett och tre års ålder får de flesta barnen epileptiska anfall, inklusive motoriska anfall med spända muskler och icke-motoriska anfall med kort frånvaro. Epileptiska anfall kan vara intensiva och pågå under flera timmar.
• Plötsliga Skratt: Ett karakteristiskt drag är de plötsliga skrattattackerna som kan uppstå när som helst, även under natten.
• Ätsvårigheter: De flesta nyfödda med syndromet har låg muskelspänning och ätsvårigheter, vilket kan leda till svårigheter att öka i vikt som förväntat.
• Sömnrubbningar: Sömnrytmen är ofta påverkad, och barnen kan ha svårt att somna och vaknar lätt under natten.
• Utseendemässiga drag: Många barn med Angelmans syndrom har karakteristiska utseendemässiga drag, inklusive bred mun, tunn överläpp, öppet bett och glest mellan tänderna. Man kan även ha störd eller sen skalltillväxt.
• Svårigheter med munmotorik: Barnen har ofta svårt att kontrollera sin munmotorik, vilket kan leda till svårigheter med att äta och dricka. Tandgnissling är också vanligt.
• Hyperaktivitet: Många barn med syndromet är hyperaktiva och har svårt att behålla uppmärksamheten. Tvångshandlingar och ångest kan förekomma, och vissa är fascinerade av vatten.
• Begränsat tal: De flesta utvecklar inte talat språk, men de kan använda kroppen, rösten och ansiktsuttryck för att visa sina känslor och vilja.

Andra symtom som kan förekomma kan vara exempelvis:

• Platt nacke
• Utstickande tunga
• Underbett
• Dregling
• Bitbeteende
• Skelning
• Ökad känslighet för värme
• Skolios
• Förstoppning

Utveckling och behov hos vuxna

När individer med Angelmans syndrom når vuxen ålder, minskar ofta hyperaktivitet, sömnstörningar och epilepsi. Men vissa kan uppleva ökande epileptiska anfall, och skolios kan utvecklas även i vuxen ålder.

Diagnos av Angelmans syndrom

Diagnosen kan misstänkas hos barn med försenad utveckling av motorik och tal, särskilt om huvudet växer långsammare än förväntat och barnet upplever epileptiska anfall. Om barnet har svårt att suga när det ammas leder det ofta till utredning redan under spädbarnsperioden. Genetisk diagnostik kan bekräfta diagnosen i upp till 90 procent av fallen. Det är viktigt att fastställa den bakomliggande genetiska orsaken, eftersom det påverkar risken för att få fler barn med syndromet.

Behandling vid Angelmans syndrom

Personer med Angelmans syndrom kan, med rätt anpassningar och stöd, delta aktivt, utvecklas och visa sina förmågor och personlighet. Det är av yttersta vikt att erbjuda stöd i ett tidigt skede. Stimulerande och utvecklande aktiviteter, samt ett lämpligt förhållningssätt och bemötande, tillsammans med medicinska åtgärder, är exempel på insatser som är viktiga för att upprätthålla fysisk och psykisk hälsa samt en hög livskvalitet. Dessa insatser måste utformas med hänsyn till både diagnosen och varje individs unika personlighet, specifika behov och möjligheter. En meningsfull vardag med struktur, rutiner och utmaningar behövs genom hela livet.

Med tiden blir motoriska svårigheter, ojämn gång och balansproblem oftast mer uttalade och kräver insatser från sjukgymnastik, anpassade hjälpmedel som skor och ortoser, samt ibland kirurgiska ingrepp. Hos vissa personer kan även tremor tillkomma och göra vardagliga aktiviteter mer utmanande.

Hyperaktivitet, utagerande beteende, frekventa episoder av ej adekvat skratt och leenden, lätt upphetsning samt flaxande eller vinkande handrörelser är vanliga problem, och stöd från psykolog kan vara värdefullt. Ibland kan även medicinering med centralstimulantia och liknande vara aktuell.

Det är viktigt att komma ihåg att mer än 90 procent av personer med Angelmans syndrom riskerar synproblem med åldern, vilket gör regelbundna ögonundersökningar hos optiker mycket viktiga.

Behandling av Angelmans syndrom är inriktad på att lindra symtom och förbättra livskvaliteten. Det inkluderar följande åtgärder:

• Epilepsibehandling: Epileptiska anfall behandlas med läkemedel, även om det ofta är svårt att uppnå full anfallsfrihet.
• Hantering av sömnproblem: Sömnstörningar kan behandlas med melatonin och genom att skapa en trygg och lugn sömnmiljö.
• Ortopedisk uppföljning: Ryggen bör följas upp av en ortoped, särskilt om skolios utvecklas.
• Hantering av ätsvårigheter: Ätsvårigheter och gastroesofageal reflux behandlas med läkemedel och ibland kirurgi.
• Habilitering och stöd: Barn med Angelmans syndrom behöver habiliteringsinsatser för att hantera sina fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar.
• Alternativ kommunikation: Det är viktigt att tidigt börja arbeta med alternativ och kompletterande kommunikation för att underlätta kommunikationen.
• Specialpedagogiskt stöd: Specialpedagogiska insatser i förskolan och skolan är nödvändiga för att anpassa utbildningen till individens behov.
• Stöd till familjer: Familjer kan behöva olika former av stöd för att hantera de utmaningar som Angelmans syndrom medför.

Forskning och resurser vad gäller Angelmans syndrom

Forskning om Angelmans syndrom pågår aktivt, och det finns flera databaser och resurser tillgängliga för att söka information om sjukdomen och kliniska studier. Europeiska referensnätverk (ERN) sammanför experter och forskare som arbetar med sällsynta sjukdomar och tillstånd, medan Orphanet och ClinicalTrials.gov erbjuder information om forskning och kliniska studier.

Angelmans syndrom är en komplex och sällsynt genetisk störning som påverkar individers liv på många sätt. Forskning och stöd är viktiga komponenter i att förbättra livskvaliteten för de som lever med detta syndrom och deras familjer. Genom att öka medvetenheten och främja tidig diagnos och intervention kan vi bättre hjälpa de som påverkas av Angelmans syndrom att leva uppfyllande liv.

Intresseorganisationer vid Angelmans syndrom

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med ett sällsynt hälsotillstånd.

• Angelmans Syndrom Föräldraförening (ASF). Kontaktperson är Ottilia Barnard, tel 073-507 23 35, e-post [email protected].
• ASF är ett nätverk inom Riksförbundet FUB, för personer med intellektuell funktionsnedsättning, telefon 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post [email protected], fub.se.
• Svenska Epilepsiförbundet, telefon 08-669 41 06, e-post [email protected], epilepsi.se.
• Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar, telefon 072‑722 18 34, e‑post [email protected], sallsyntadiagnoser.se.
• För många sällsynta hälsotillstånd finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.
• Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord: angelman syndrome.

Läs om X-bundenhypofosfatemisk rakit (XLH)