Feber: orsak, symtom & behandling

Febern fyller en funktion i immunförsvaret och förstärker det primära immunförsvaret samtidigt som det kan minska tillväxten av smittsamma ämnen.

Vad är normal temperatur?

Den normala temperaturen varierar mellan 36.8 +/- 0.5 grader C. Normalt har man som lägst dygnsvariationen på morgonen efter uppvaknandet och som högst på sen eftermiddag eller kväll. Temperaturen varierar också mellan individer. Det som är feber för en person är en helt normal temperatur för en annan person. Händelsekedjan i biologin vid feber är tämligen väl känd och omfattar en rad ämnen och processer i kroppen.

Kroppen reglerar temperaturen genom ökad ämnesomsättning eller genom muskelarbete. Värmen produceras främst av muskulaturen och därför huttrar, skakar man, eller får frossa vid behov av högre temperatur. Temperaturen kan höjas också av andra skäl än att termostaten (i hypothalamus i hjärnan) styr. Om man vistas i varm omgivning, i stark solstrålning eller i varmt klimat och det är fuktigt så att avkylning med ökat blodflöde i huden och svettning inte fungerar tillräckligt bra, kan feber uppträda. Svettning ökar värmeförluster genom den energi som går åt då vattnet avdunstar. Vid extrem fysisk ansträngning kan temperaturen gå upp till 39 grader.

Feber sänker den fysiska prestationsförmågan. Normalt varierar också temperaturen så att den stiger 0,5 grader efter ägglossning. Temperaturer över 41 grader är mycket ovanligt och de högsta uppmätta värdena på 44.5 grader har varit hos patienter med värmeslag. Över denna temperaturnivå överlever knappast vuxna människor.

Feber till följd av bakterier, virus eller svamp

De vanligaste orsakerna är infektioner i luft- eller urinvägarna. Men även andra inflammatoriska sjukdomar och sjukdomar som infarkter (oftast propp i arteriellt blodkärl i hjärna, lunga, hjärta), överfunktion i sköldkörteln och elakartade tumörer inklusive blodsjukdomar kan orsaka feber.

En grupp individer som särskilt förtjänar att uppmärksammas i detta sammanhang är äldre och ofta multisjuka individer på vårdboenden. Vid år 2030 kommer cirka 20 procent av befolkningen att vara över 65 år och en hel del av dessa kommer att behöva vårdboende. Redan nu är infektioner svåra att hantera i denna miljö, dels av spridningsskäl, men också för att infektionssymtomen är svårtolkade. Infektion hos denna grupp av individer kan ge förvirring, inkontinens (svårt att hålla urin och avföring), falltendens, minskad rörlighet, minskad hunger, eller svårigheter i kommunikation med vårdare. Febern är inte alltid ett framträdande sjukdomsdrag hos dessa patienter, varför det finns en särskild guideline för dessa patienter, se referenserna.

Om man utelämnar sjukdomar som skadar själva hjärnans värmereglerande center, typ hjärntumörer, blödningar i hjärnvävnad eller propp i hjärnkärlen eller värmeslag så är det många sjukdomstillstånd som kan åtföljas av feber:

1. Alla infektioner orsakade av bakterier, virus, rickettsia, klamydia eller parasiter (speciellt protozoer) åtföljs av feber.

2. Sjukdomar som beror på att immuna systemet är inblandat såsom bindvävsjukdomar, läkemedelsreaktioner, immunbrist syndrom (AIDS).

3. Sjukdomar som karakteriseras av inflammation i blodkärl eller propp i kärl, infarkt i vävnad. Traumatiska skador är ofta förenade med feber.

4. Granulomatösa sjukdomar som sarkoidos och granulomatös hepatit har oftast feber som ett dominerande symtom.

5. Inflammatorisk tarmsjukdom som ulcerös kolit och Crohns sjukdom likväl som andra inflammatoriska processer i buken, typ akut bukspottkörtelinflammation och hepatit har oftast feber som ett symtom.

6. Maligna tumörer och särskilt då de som omfattar benmärg-blod, eller lymfvävnad har ofta feber som ett tidigt och prominent symtom medan andra elakartade tumörer som cancer i njurar, bukspottkörtel, lunga, lever och benvävnad är mera sällan direkt åtföljda av feber. Däremot när det börjar bli dottersvulster (metastaser) och cellundergång i tumören (nekros) eller tilltäppning eller infektion i utförsgångar från organen så kommer febern oftare som ett markerande symtom.

7. Vissa akuta ämnesomsättningsrubbningar som gikt, Fabry´s sjukdom och porfyri kan ofta ge feber medan binjurebarksvikt och thyreoidea kriser sällan ger feber som ett symtom och ännu mera sällan vid feokromocytom. Orsaken till feber vid dessa tillstånd varierar från aktivering av inflammatoriskt svar på sjukdomen (gikt) till förändringar i värmeregleringen (exempelvis giftig struma och feokromocytom).

Ordlista
Sarkoidos – en kronisk sjukdom som bland annat yttrar sig i tuberkulosliknande hudförändringar.
Hepatit – inflammation i levern.
Ulcerös Colit – kronisk inflammation i tjocktarmen.
Crohn´s sjukdom – kronisk lokal inflammation i tarmarna.
Fabry´s sjukdom – en ovanlig, ärftlig upplagringssjukdom med nervsmärtor.
Porfyrin – en grupp järnfria ämnen, som finns bland annat i blod och urin.
Gikt – ämnesomsättningssjukdom som kan ge smärtsamma ledinflammationer
Giftig struma – sjuklig förstoring av sköldkörteln.
Feokromocytom – tumör (oftast godartad) från vissa celler i binjuremärgen.
Bindvävssjukdom – sjukdomsgrupp med mer eller mindre övertygande immunreaktioner mot egna vävnader.
Jättecellsartrit – en typ av inflammation, förtjockning av innersta cellagret i små artärer med bindväv.
Vaskuliter – inflammation i en kärlvägg.
SLE – autoimmun sjukdom som kan engagera många organsystem.
Lungemboli – blodpropp i lungartärerna.

Hur ska feber behandlas?

De allmänna rekommendationerna för vuxna är att hålla rummet svalt, klä sig i svala kläder, badda panna och handleder med handduk fuktad med kallt vatten, dricka mycket och använda febernedsättande medel vid behov. För barn gäller samma förhållningsregler, men mät temperaturen hos barnet efter en halv timmas vila i liggande. Om barnet får feberkramper (förlorar medvetandet, blir stel i kroppen, kan bli blå runt munnen, får ryckningar i armar och ben) så ska barnet läggas på sidan, svalka snabbt av barnet med handduk fuktad med kallt vatten och kontakta genast läkare för undersökning och rådgivning.

Orsak till feber hos vuxna ofta känd

Oftast är orsaken till feber hos vuxna känd även om man inte precis vet vilket virus eller vilken bakterie som orsakat urinvägsinfektionen eller luftvägsinfektionen. Om man har flera febertoppar över 38.3 grader under minst tre veckor (utan diagnos efter en vecka) kallas det oklar feber.

Inte helt sällan kan det vara mycket svårt att hitta orsaken till feber i det akuta skedet. Dessa tillstånd klassar man då som feber av okänd orsak. I studier på dessa patienter finner man senare att 30 procent beror på infektion, 20 procent på elakartad cancer, 16 procent bindvävssjukdomar, 16 procent ”övriga” och 18 procent som man aldrig fick någon diagnos på. Bland infektioner noteras särskilt infektion på hjärtklaffarna (ofta med sepsis = ”blodförgiftning”), tuberkulos och varbildning i buken. Bland maligniteter märks särskilt lymfom (cancer i lymfvävnad) och bland bindvävssjukdomar; jättecellsartrit, systematiska vaskuliter och SLE. Bland övriga orsaker noteras särskilt lungemboli, läkemedelsutlöst feber, och inflammatorisk tarmsjukdom. Det är alltså en hel flora av medicinska tillstånd som kan ge feber i tidigt skede. Hos dem med ”övriga orsaker” försvinner febern oftast av sig självt, utan men för patienten.

Oklar feber hos barn

Oklar feber hos barn definieras som rektal temperatur över 38.5 C vid fler än fyra tillfällen under mer än två veckors tid hos ett barn, där febern inte har någon känd orsak från sjukhistoria eller från fysikalisk undersökning.

Infektioner dominerar helt hos dessa med över 50 procent varav över 65 procent är virusorsakade hos barn under sex års ålder. Övre luftvägsinfektioner och virala infektioner är klart vanligast hos barn under två års ålder. Endocarditer och mononucleos blir vanligare över sex års ålder. Bindvävssjukdomar och inflammatoriska tarmsjukdomar står för 20 procent av dessa febertillstånd och elakartade tumörer för tio procent (mest blod-och lymfcancer). Slutligen står en flora av olika sjukdomar för tio procent av de oklara febersjukdomarna.

När bör jag söka läkare för feber?

Som vuxen bör du söka läkare om du haft feber i mer än fyra till fem dagar. Likaså om febern försvinner efter några dagar men sen återkommer. Är du svårt medtagen, får feberfrossa eller har svårt att få i dig vätska skall du söka läkare genast.

Om barn under tre månader har feber, är slött eller inte vill dricka är det dags att söka sjukvård. Om barn får feberkramper, är svårt medtagen, får feberfrossa eller har svårt att få i sig vätska ska du kontakta sjukvård omdelbart.

Fakta om feber

Ordet feber kommer från latinets febris och definieras som en förhöjning av kroppstemperaturen över 37.5 grader Celcius (C) på morgonen respektive 38 grader på eftermiddagen, uppmätt i ändtarmen (rektalt). Man kan också mäta temperaturen i munhålan (oralt), i armhålan (axillärt) eller i örats hörselgång. Mätning i ändtarmen ger den högsta noggrannheten. Febertermometern började användas i mitten av 1800-talet även om det varit känt sedan Hippokrates dagar att feber vanligen markerar sjukdom. Det dröjde dock till 1924 innan intresset för varför man får feber och vad det tjänar till blev tydligt i en artikel av Oliver Heath.