De senaste åren har det pratats mycket om antibiotikaresistens vilket i praktiken innebär att man har använt antibiotika lite för ofta, i onödan, vilket i sin tur har bidragit till att bakterier har blivit immuna. Det betyder dock inte att man ska sluta använda antibiotika utan istället använda det när det verkligen behövs. Ibland kan antibiotika kallas för penicillin men det är en förenkling då penicillin endast utgör en viss grupp av de många antibiotika som finns.
Så fungerar antibiotika
Först och främst, antibiotika fungerar enbart vid infektioner orsakade av bakterier och fungerar inte på virus. De flesta bakterieinfektioner läker ut av sig själva men ibland behöver kroppens eget försvar hjälp på traven, exempelvis vid svårare bakteriella infektioner. Då används antibiotika som verkar genom att skada bakteriecellens olika funktioner, vilken eller vilka funktioner antibiotikan angriper beror på vilken typ av antibiotika som sätts in.
Majoriteten av de antibiotika som finns påverkar endast en sorts bakterie, man kallar det för att de har ett ”smalt spektrum”. Motsatsen är ”bredspektrum”, då påverkar antibiotikan flera sorter men kan då även störa kroppens egen bakterieflora, främst då goda bakterier i mag- och tarmkanalen. Därför använder man i första hand antibiotika med smalt spektrum som blir som en slags målsökande behandling som enbart skadar de bakterier som är sjukdomsframkallande.
Vilken antibiotika man väljer beror helt på vilken bakterie som orsakar infektioner och vilken form som man antibiotikan ges i; tablett, flytande eller injektion. Några vanliga antibiotikagrupper:
Penicillin av olika typer används i första hand vid till exempel halsfluss, bihåleinflammation, öroninflammation, lunginflammation, borrelia, infektioner i huden och vid urinvägsinfektion.
Tetracykliner används bland annat vid vissa typer av lunginflammation, underlivsinfektioner eller bihåleinflammation när vanligt penicillin inte har hjälpt, eller om du är allergisk mot vanligt penicillin. Vissa tetracykliner kan även användas för att behandla akne.
Makrolider används framför allt vid vissa infektioner orsakade av bakterien mykoplasma, till exempel lunginflammation. Ibland används makrolider istället för penicillin vid penicillinallergi.
Kinoloner används vid svårare urinvägsinfektion, gonorré, prostatainfektion och svår tarminfektion. De kan även användas vid sepsis, även kallas blodförgiftning, och vid vissa luftvägsinfektioner eller förebyggande mot hjärnhinneinflammation.
Trimetoprim och sulfonamider Trimetoprim finns ensamt och i kombination med sulfonamider, som ibland kallas för sulfa. Trimetoprim används vid okomplicerad urinvägsinfektion. Trimetorim och sulfonamider i kombination används framför allt vid svårare urinvägsinfektioner, men kan också i vissa fall användas vid luftvägsinfektioner.
Biverkningar vid antibiotika
Det förekommer biverkningar vid antibiotikabehandling som varierar beroende på vilket antibiotika du har fått förskrivet. Vanliga biverkningar är:
- mag-tarmbesvär
- illamående
- diarré
- hudutslag
- svampinfektioner
Generellt är hudutslag en förekommande biverkan för flera av de antibiotika som används men kan givetvis även vara på grund av själva infektionen. Behandling med tetracykliner kan också ge hudreaktioner om du utsätts för starkt solljus. De flesta typer av hudutslag är lindriga men om du får nässelutslag, stark klåda, feber eller ansiktssvullnad ska du avbryta behandlingen och ta kontakt med din läkare.
Hos kvinnor kan den minskade mängden bakterier, onyttiga som nyttiga, orsaka svampinfektion i underlivet.
Antibiotika och magbesvär
Som tidigare nämnt är antibiotika, vid rätt tillfälle, ett effektivt sätt att mota onda bakterier i grind vid sjukdom. I vissa fall kan det dock även innebära att även antalet nyttiga bakterier i kroppen minskar vilket särskilt påverkar mag- och tarmkanalen där bakteriefloran utgörs av goda mjölksyrebakterier. Det här kan leda till att en del upplever besvär med magen i samband med en antibiotikabehandling, till exempel lös avföring, diarré eller ont i magen. Forskning har visat att den normala tarmfloran kan påverkas upp till två år även vid korta behandlingar med antibiotika även om man inte har tagit någon mer antibiotika och därför är det extra viktigt att vara varsam med förskrivningen av antibiotika.
Om du har fått en antibiotikakur förskriven ska du fullfölja kuren vilket innebär att du kan behöva vara extra snäll mot sin mage under perioden. Då kan det hjälpa att få i sig mjölksyrebakterier antingen via maten eller via exempelvis probiotika, då med så många stammar av mjölksyrebakterier som möjligt för att stärka bakteriefloran. Du kan ta probiotika under och även efter en antibiotikakur men undvik att ta det vid samma tidpunkt då antibiotikan dödar bakterier och om du tar probiotika samtidigt slår man ut den goda effekten.
Om du upplever att du får långvarig eller till och med svår diarré ska du alltid avbryta den aktuella behandlingen och prata med din läkare innan du återgår till att ta antibiotikan.
Följsamhet vid antibiotikabehandling
Följsamhet vid läkemedelsbehandling betyder helt enkelt att du följer läkarens ordination. Orsakerna till att det är viktigt att fortsätta ta kuren även om du skulle känna dig frisk är bland annat att:
- Skadliga bakterier kan finnas kvar i kroppen.
- Skadliga bakterier kan ha blivit resistenta och sprida resistensen till andra bakterier som överlevt behandlingen.
- De resistenta bakterierna kan överföras till en annan person som då blir infekterad.
Det är inte bra att avbryta en antibiotikabehandling tidigare för även om sjukdomen eller symtomen försvunnit kan de komma tillbaka och även förvärras. Det gäller också att ha tålamod då det kan ta ett tag innan läkemedlet verkar. Om du glömmer någon gång eller kanske till och med tar en dos för mycket innebär det sällan ett problem men om du själv känner att du är osäker, prata med läkare eller med en farmaceut på apoteket som kan hjälpa till att råda dig om hur du tar din kur korrekt.
Om man inte blir frisk av antibiotika kan det bero på något av följande:
- Diagnosen är felaktig – infektionen beror på virus och inte bakterier.
- Fel sorts antibiotika har använts.
- Dosen har varit för låg.
- Behandlingsperioden har varit för kort.
- Tillräckligt mycket antibiotika har inte tagits upp från tarmen.
Vad är antibiotikaresistens?
Antibiotika var ett genombrott inom sjukvården när det kom på 1930-talet och har sedan dess använts i allt större utsträckning. Samtidigt som det har varit livräddande för miljontals människor har den ökade användningen även lett till ett växande problem, nämligen antibiotikaresistens.
Antibiotikaresistens innebär att bakterier har utvecklat en motståndskraft eller nedsatt känslighet för olika sorters bakterier vilket i sin tur leder till att antibiotikan inte biter och de blir antibiotikaresistenta. Vanliga orsaker till antibiotikaresistens är:
- Antibiotika skrivs ut då det inte behövs.
- Fel antibiotikasort skrivs ut.
- Feldosering av antibiotika.
Risken med antibiotikaresistens är att infektioner som tidigare har kunnat botats inte längre kan behandlas med antibiotika. Enklare infektioner blir med ens livshotande och det här är ett så pass stort problem att man i exempelvis Sverige har startat en nationell ledningsgrupp,Strama, som arbetar för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens. Ett av de viktigaste sätt man kan förebygga antibiotikaresistens på är att enbart skriva ut antibiotika när det behövs och då välja rätt typ samt att man följer behandlingen. Kroppen klarar av att läka ut och bekämpa många typer av infektioner även utan antibiotika.
Det är främst läkarens uppgift att se till att antibiotikaresistensen inte ökar och som patient ska man inte vara orolig för att ta antibiotika om läkaren ordinerar detta. Fullfölj din kur, ta hand om din mage och prata med vården om du har frågor eller funderingar om just din antibiotikabehandling.
—
