Ångest hos barn
Det är vanligt att barn och ungdomar känner oro och rädsla. Det är viktigt att förstå att detta är en naturlig del av livet. Man behöver lära sig att det är ok att känna starka känslor och att det går över. Om vi inte reagerar på signalerna om fara, kan vi inte heller förbereda oss på att klara av det. Ibland känner man dock oro och rädsla trots att det inte finns någon fara. Om rädsla och oro resulterar i en begränsad vardag och att man inte kan göra saker man brukar göra, kallar man det för ångest. Det är dags att kontakta vården om ditt barns besvär påverkar vardagen, om du upplever att situationen är svår att hantera eller känner oro att det påverkar barnets utveckling. Beroende på barnets ålder kan du söka hjälp hos BVC (upp till sex år), vårdcentral eller barnläkarmottagning, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) eller elevhälsan (skolbarn).
När det gäller oro och rädsla har alla olika känslighet både på grund av medfödda egenskaper men även beroende på erfarenheter från livet. Många får ångest när något svårt händer eller när det sker stora förändringar. Att flytta, börja i en ny skola eller att en närstående blir svårt sjuk eller dör kan leda till ångest. Ångest kan påverka en stor del av ens vardag. Dels är ångestkänslorna jobbiga, men den fysiska påverkan är också tuff, då man kan bli spänd, trött i musklerna, få hjärtklappning, yrsel, magont, huvudvärk eller må illa. Det kan leda till att man undviker aktiviteter och vänner, fast man egentligen vill umgås och ha kul. Det kan bli tufft att fokusera och klara av skolan. Familj och vänner kan ha svårt att förstå och tycker kanske att det ju inte finns något att oroa sig för.
Symtom på ångest hos barn
- Man har lätt att börja gråta.
- Man får ofta utbrott.
- Rastlöshet.
- Insomningssvårigheter.
- Koncentrationssvårigheter
- Irritation, att man drar sig undan eller är svår att få kontakt med.
- Plötslig rädsla eller få svårt att göra något som man tidigare har klarat av (exempelvis sova borta eller vistas i främmande miljö).
- Att man ofta behöver gå på toaletten.
Barn kan uppfatta och beskriva ångest på olika sätt:
- Fjärilar i magen.
- Illamående eller magont.
- Hjärtat slår hårt och/eller snabbt.
- Känsla av tryck över bröstet.
- Svårt att andas.
- Spända muskler och att kroppen skakar/darrar.
- Snurrar/gungar i huvudet.
- Klump i halsen eller i magen.
Ångestsyndrom – olika diagnoser
För att det ska räknas som ett ångestsyndrom ska symtomen ha funnits i minst sex månader. Om ångesten tar över livet så att man inte klarar av vardagliga saker som att gå i skolan, äta, sova bra eller träffa kompisar behöver man stöd och hjälp. För många kan det hjälpa att berätta om sin ångest för någon man känner sig trygg med, en kompis eller någon i familjen. Man kan ta kontakt med skolsköterskan eller kuratorn på skolan. Man kan ta direkt kontakt med BUP eller be sina föräldrar om hjälp. För att själv lätta på ångesten kan det vara bra att fundera på vad som gör dig stressad och försöka att ändra på de sakerna. Om man kan minska den vardagliga stressen brukar ångesten kunna minska. Man behöver även se till att ta hand om sin kropp genom att äta regelbundet och att röra på sig.
Ångestsyndrom är ett samlingsnamn för flera olika diagnoser, som specifika fobier, paniksyndrom, agorafobi/torgskräck, separationsångest, generaliserat ångestsyndrom (GAD), social ångest (tidigare social fobi) och selektiv mutism (ofrivillig tystnad). I vissa fall kan barnet ha besvär som stämmer in på fler än ett syndrom. Dessa besvär kan gå över med tiden, men ofta behöver man behandling.
Specifik fobi kallas det när ångesten är kopplat till en specifik situation, plats eller sak. Det kan vara rädsla för:
- Spindlar, ormar eller hundar.
- Åska, höjder eller mörker.
- Blod och sprutor.
- Små utrymmen som flygplan eller hissar.
- Att sätta i halsen, kräkas eller bli sjuk.
Paniksyndrom är återkommande stark fysisk ångest som kommer plötsligt och kallas för panikattack. Det kan ge hjärtklappning, andningssvårigheter, illamående, man kan bli skakig/darrig eller kräkas. Panikattacken i sig kan skapa rädsla för att man ska dö eller att man håller på att bli galen. Man undviker vanligtvis vissa situationer, platser eller miljöer av rädsla för att få en ny attack.
Agorafobi, torgskräck, är rädsla för att hamna i situationer som är svåra att fly ifrån. Typiskt är att känna rädsla för bussar, biografer eller köpcentrum. Detta kan ibland uppstå efter att man har varit med om något allvarligt, då man har känt en stark känsla av hjälplöshet.
Separationsångest handlar om rädsla för att bli lämnad eller övergiven av föräldrar eller närstående, exempelvis vid lämning på förskola eller skola. Man kan få ångest när man ska sova borta eller gå till skolan. Det kan vara svårt för barnet att vara ensam i sitt rum eller sova själv i sin säng. Ofta finns rädsla för att föräldern kommer att dö eller försvinna.
Generaliserat ångestsyndrom, GAD, betyder att man ständigt känner ångest och oro för det mesta i livet, allt ifrån att inte klara skolan till rädsla för olyckor, sjukdomar, familjens ekonomi eller naturkatastrofer. Förutom oro, negativa tankar, nedstämdhet kan barnet ha ont i magen, spänningshuvudvärk, värk i axlar och nacke, sömnproblem och känna sig trött eller rastlös.
Social ångest ger mycket stark ångest inför att få andras uppmärksamhet. Det handlar om rädsla för att bli granskad, avslöjad, göra bort sig eller att andra ska uppfatta dig som ful, klumpig, misslyckad och konstig. Detta gör det svårt att umgås med flera personer samtidigt, prata i telefon, räcka upp handen i klassrummet eller delta i sociala sammanhang.
Selektiv mutism eller ofrivillig tystnad innebär att barnet enbart pratar i vissa trygga miljöer, men är annars helt tyst. Barn som börjar skolan kan ofta vara tystlåtna i början, vilket brukar gå över så småningom. Om tystnaden fortsätter blir det ett problem som kallas selektiv mutism. Detta är helt ofrivilligt och går inte att styra med vilja.
Behandling
Man anpassar behandling efter barnets ålder och mognad och resultaten blir oftast bättre om föräldrar eller närstående är delaktiga. Behandlingen består dels av kunskap om ångest, kognitiv beteendeterapi (KBT) och vid behov läkemedel. I terapin får barnet hjälp och stöd att närma sig de obehagliga känslorna, vilket gör att de successivt minskar. Avslappningsmetoder är också en viktig del av behandlingen. Det är viktigt att följa grundläggande råd kring sunda vanor som att äta bra, röra på sig och få tillräckligt med sömn och vila.
Vad kan föräldrar eller närstående göra?
Många känslor väcks och man kan uppleva maktlöshet, skam eller oro. Ångest hos barn beror dock mycket sällan på ett dåligt föräldraskap. Du kan hjälpa ditt barn genom att lära dig mer, läs böcker eller artiklar om ångestsyndrom. Att undvika det som är förknippat med ångest förstärker enbart problemen, så uppmuntra barnet att vara modig. Att öva på att göra saker trots att man har ångest kan ge ökad självkänsla. Kom ihåg att det inte hjälper att skälla på ett barn som redan känner rädsla. Som förälder kan det vara bra att även själv få samtalsstöd, alternativt kontakta exempelvis någon anhörigförening.
