ADHD hos flickor – lyft fram talangerna!

Tidigare fokuserades forskningen främst på pojkar, vilket har bidragit till en stor kunskapsbrist om flickors ADHD-symtom, samsjuklighet, funktionsnedsättning och prognos. Detta kan även sägas vara en trolig anledning till under- och/eller feldiagnostisering av ADHD hos flickor. De senaste fem åren har dock studier kring ADHD som inkluderar flickor ökat, men mer forskning och kunskapsspridning behövs, skolstödet behöver utökas och behandlingsmetoderna förbättras.

Den begränsade forskningen verkar tyda på vissa skillnader mellan könen vilka är viktiga att öka medvetenheten kring.

Om ADHD

ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) är ingen sjukdom utan en funktionsnedsättning som innebär svårigheter att koncentrera sig och/eller reglera sin aktivitetsnivå och hämma sina impulser. ADHD utan överaktiviteten kallas ”ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsbrist”, alternativt ADD. ”Kombinerad ADHD-form” är när man både har koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet/impulsivitet.

Hur ADHD fungerar biologiskt är fortfarande till stor del okänd mark, men mycket tyder på att det finns en obalans eller brist på de två signalsubstanserna dopamin och/eller noradrenalin. Dessa medverkar vid många olika funktioner såsom motorisk aktivitet, koncentration, vakenhet och impulskontroll. Forskning har visat att de nervbanesystem som verkar betydelsefulla vid ADHD finns både i pannloben, basala ganglierna och lillhjärnan. Neuropsykologer förklarar tillståndet med brister som exempelvis försämrat arbetsminne och svårigheter att planera, organisera och prioritera.

Styrkor vid ADHD

Man kan mycket förenklat säga att det genom tiderna har funnits en ”ADHD”-gen hos vissa människor (egentligen är det många gener som på olika sätt är inblandade). Detta har medfört vissa fördelar och därför är det intressant att se till vår biologi rent historiskt. Anders Hansen, läkare, föreläsare och författare av boken ”Fördel ADHD: var på skalan ligger du?”, menar att då vi människor för en miljon år sedan var jägare och samlare hade vi ett helt annat vardagsliv, än när vi senare blev jordbrukare och numera digitaliserade. En slutsats är att det var andra saker som krävdes av oss då jämfört med nu:

Som jägare/samlare krävdes att människor kunde:

• hantera en föränderlig miljö
• ta snabba beslut
• reagera blixtsnabbt på allt runtomkring
• planera i termer av minuter och timmar

Denna miljö skulle kunna passa någon med ADHD riktigt bra.

Som digitaliserade krävs nu att människor kan:

• hantera en och samma miljö länge
• ta långsiktiga beslut
• bortse från distraktioner och inte reagera på allt
• planera i termer av månader och år

Detta gör det mycket svårare för någon med ADHD.

Enligt Anders Hansen har man tittat på ”ADHD-genen” hos en stam i Afrika. Man såg att de som hade genen och levde som jägare/samlare hade högre BMI (Body Mass Index) jämfört med de utan ”ADHD-genen”. Detta tyder på att de hade lättare att söka upp och få i sig mat. När man sedan jämförde jordbrukare med och utan ”ADHD-genen”, fann man att jordbrukare med genen hade lägre BMI. Utifrån vår historia kan man då tolka det som att förr fanns stora fördelar med att ha de egenskaper som någon med ADHD har, men i dagens samhälle är det andra saker som premieras.

Fördelar med ADHD:

• kreativ och tänker utanför boxen
• initiativrik
• energisk – nästan oändlig energi
• orädd och vågar satsa på nya idéer
• nyfiken
• hyperfokus när intresse finns
• bra på att skaka av sig motgångar, ältar inte misstag

För att kunna nyttja sina ADHD styrkor behöver man:

• träna på att organisera ”tillräckligt” bra
• jobba med människor som kompletterar dig, kanske är bättre på långsiktiga strategier
• skriva ner sina idéer
• lära sig att prioritera
• dela upp arbetet i mindre delar

Om skolan kan anpassas ”lyfter” det personer med ADHD:

• ständig återkoppling (snabba dopamin-kickar)
• korta uppgifter (nedsatt arbetsminne vid ADHD)
• konkreta uppgifter, ju tydligare och förenklade desto bättre
• inkludera upptäckande (personer med ADHD är ofta nyfikna av naturen)
• fysisk aktivitet

Arbetslivet:

• jobba med människor som kompletterar dig
• hitta situationer där du hittar din superfokus (ofta 100 % eller inget)
• lär dig mer om ADHD

Man kan dock aldrig generalisera då styrkor och svårigheter varierar från person till person.

Fysisk aktivitet vid ADHD

Fysisk aktivitet är extra viktigt för personer med ADHD då det fininställer dopaminsystemet och höjer chansen till bättre fokus. I en studie på elever som fick röra på sig 30 minuter innan skolstart varje dag, såg både pedagoger och föräldrar en förbättring på koncentrationen. Träning kan för vissa med ADHD till och med göra att man kan minska dosen av läkemedel. Anders Hansen menar att en anledning till att fysisk aktivitet ger extra bra effekt för personer med ADHD, kan vara att rörelse efterliknar den naturliga livsstil vi hade som jägare/samlare. Vår samtid går emot vår biologi och kräver att vi sitter still och lyssnar länge, vilket ofta skapar svårigheter för personer med ADHD.

Symtom vid ADHD

Vanligtvis har flickor/kvinnor med ADHD färre problem med hyperaktiva/impulsiva symtom och färre symtom totalt. Däremot är ångest och depression vanligare hos flickor än pojkar med ADHD. Man ser även att flickor med ADHD har fler problem i relationer, men även en större kapacitet för att kompensera för de svårigheter man har. Studier visar att omkring en tredjedel av flickor med ADHD även diagnostiserats med autistiska drag och att detta ledde till mer omfattande funktionsnedsättning.

Här kan du läsa om ångest hos barn.

Här kan du läsa om depression hos barn och tonåringar.

Typiska symtom/risker hos flickor och kvinnor med ADHD jämfört med pojkar och män med diagnosen

• Färre hyperaktiva och impulsiva symtom.
• Vanligare med ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsstörning.
• Högre risk för ångest och depression som kan dölja ADHD-symtom.
• Större problem med självkänslan (lägst hos flickor med i huvudsak uppmärksamhetsstörning).
• Påverkar relationssvårigheterna i större utsträckning.
• Bättre social förmåga som också kan dölja ADHD-svårigheterna.
• Oftare sent debuterad ADHD i vuxen ålder.
• Högre dödlighet (olyckor), vilket förklaras med att många flickor inte fått diagnos och därmed heller inte fått adekvat behandling.

Risker för flickor och kvinnor med ADHD jämfört med de som inte har ADHD

• Ökad utsatthet för fysiska och sexuella övergrepp under uppväxten (högst risk för flickor med kombinerad ADHD).
• Ökad risk för fysiskt våld i nära relationer (5 gånger vanligare).
• Ökad utsatthet för mobbning och avvisande av kamrater.
• Risken för oplanerad graviditet är förhöjd.
• Ökad risk för beroende och missbruk av droger, alkohol, rökning/snusning och sociala medier.
• Ökad risk för kronisk smärta, sömnsvårigheter och övervikt.
• Risk för medverkan till trafikolyckor är förhöjd.
• Högre dödlighet, vanligtvis olyckor.

Många flickor med ADHD har svårigheter vad gäller känsloreglering vilket kan försvåra det sociala samspelet. Detta kan leda till fler konflikter, ensamhet, lägre självkänsla och ett mindre socialt nätverk jämfört med pojkar/män med ADHD.  Om man har kombinerad form av ADHD (bristande impulskontroll och ouppmärksamhet) kan det vara svårare att skaffa och behålla vänner och risken för att bli avvisad och mobbad ökar. Det finns en tendens till att flickor med ADHD oftare än pojkar får kritiska kommentarer till samma form av beteenden. Det är vanligt med ADHD hos flickor som söker vård för utvecklingsrelaterade, beteendemässiga, inlärningsmässiga eller emotionella problem.

Skolsvårigheter för flickor med ADHD

Flickor med odiagnostiserad ADHD och skolsvårigheter upptäcks vanligtvis först i tonåren. ADHD leder ofta till stödåtgärder, sämre skolresultat och färre utbildningsår. Det verkar vara så att skillnaden i skolresultat mellan flickor med och utan ADHD kan vara större än för pojkar med eller utan ADHD. Det kan bero på att den sociala relationen till lärare och att vara omtyckt, är viktigare för flickor än för pojkar med ADHD. Detta kan även leda till att flickor döljer sina skolsvårigheter.

Förekomst av ADHD hos flickor

För femton år sedan var det mellan sju och nio gånger fler pojkar än flickor som fick diagnosen ADHD. I befolkningsstudier på senare tid är ADHD två till tre gånger vanligare bland pojkar än bland flickor. Ökad kunskap hos allmänheten och medvetenhet om symtomen hos flickor med ADHD är troliga anledningar till förändringen. Man har ännu inte helt klarlagt förekomsten av ADHD hos flickor, men i flertalet studier verkar det ligga på mellan två och fem procent för flickor mellan 6 och 15 år. Omkring fem till sju procent av barn och ungdomar har ADHD, där formen med i huvudsak uppmärksamhetsbrist är vanligast och än vanligare hos flickor än hos pojkar.

ADHD hos vuxna förekommer i lägre utsträckning med cirka 2,5 till 5,4 procent och skillnaden mellan könen är mycket mindre, vilket delvis kan förklaras av att uppmärksamhetssymtom är vanligare hos flickor och att dessa vanligtvis kvarstår upp i vuxen ålder. De hyperaktiva och impulsiva symtomen som är mer frekventa hos pojkar, minskar med åldern hos båda könen.

Studier bekräftar att den familjära förekomsten av ADHD hos flickor och pojkar är lika stor. Det betyder att barn som har en nära släkting med ADHD löper lika stor ökad risk att själv utveckla funktionsnedsättningen vare sig man är tjej eller kille. Det behövs dock mer forskningsunderlag för att klarlägga förekomsten av ADHD hos flickor.

Sen ADHD diagnos vanligare hos flickor

Trots att flickor med ADHD har färre antal symtom än pojkar så skiljer sig inte funktionsnedsättningen mellan könen. Till följd av flickors mindre grad av utagerande beteende ställs diagnosen ADHD oftare senare än för pojkar. Andra anledningar till senare diagnos hos flickor än pojkar förklaras i vissa studier med en högre social förmåga, högre IQ och bättre exekutiva funktioner som kan dölja eller kompensera för svårigheterna vid ADHD. Exekutiva förmågor kan exempelvis vara att förstå samband mellan orsak och verkan, förmåga till planering, organisering och struktur, att kunna skjuta upp behovstillfredsställelse eller förmågan till att ta initiativ. Då det är vanligare med ångest och depression hos flickor med ADHD skulle dessa problem eventuellt kunna dölja en ADHD-diagnos.

Diagnos av ADHD hos flickor/kvinnor

Det saknas studier kring vilken form av diagnosunderlag som är bäst för flickor. Det är vanligare att flickor oftare hamnar under radarn för ADHD och att man inte uppmärksammar flickors svårigheter. Föräldrar har en tendens att bedöma sina döttrars symtom som lindrigare än sina söners och lärare identifierar pojkars ADHD-svårigheter i högre omfattning än flickors. Studier visar att flickor med ADHD generellt är mindre utagerande i skolan och uppmärksamhetsbristen hos flickor kan vara svårare att känna igen. Pojkar utan ADHD är mer överaktiva, impulsiva och har större problem med uppmärksamhet än flickor. Därför kan det te sig som att flickor behöver uppvisa större beteendeproblem än pojkar med ADHD, för att nå upp till gränsvärdet för diagnos.

Det är med andra ord viktigt att flera olika bedömare med information, lyssnas till i samband med utredning av ADHD diagnos vad gäller flickor. Studierna visar att föräldrar uppmärksammar symtom hos flickor i högre grad än lärarna. Om man vid utredning tar större hänsyn till lärarnas bedömning än föräldrarnas, finns risk för att flickor med ADHD inte får korrekt diagnos.

Undersökningar visar att tonårsflickor mår sämre psykiskt nu än för 15 år sedan och har lägre självkänsla än tonårspojkar. Man ser även att fler flickor med depression även uppvisade tidiga symtom på ADHD. Därför behöver man vara uppmärksam på att vid depression hos flickor även utreda för ADHD.

Här kan du läsa vad experter säger om psykisk hälsa hos barn och ungdomar.

Hos unga kvinnor som i barndomen diagnostiserades med ADHD hade omkring 70 procent kvar bestående och funktionsnedsättande symtom 11 till 16 år senare. I befolkningsstudier har man dock sett låg förekomst av kvarstående ADHD hos kvinnor som diagnostiserats som barn, men högre förekomst av ADHD debuterad i ung vuxen ålder. Det behövs dock mer data om flickor och pojkar som utreds och behandlas för ADHD, uppdelat efter kön och ålder.

Orsaker till att ADHD är vanligare hos pojkar än flickor

Skillnaderna hos flickor och pojkar vad gäller ADHD är inte helt klarlagda och fler studier behövs. Med största sannolikhet är det flera faktorer som samverkar, exempelvis biologiska faktorer som könshormoner som påverkar mognadsutveckling och att flickor och pojkar har olika sårbarhet för risker under fostertid och spädbarnstid. Man tror även att det krävs att fler släktingar har ADHD för att flickor ska få dessa symtom. Även sociala och kulturella faktorer spelar troligtvis en roll. Flickors svårigheter ses oftare som personlighetsdrag, snarare än symtom på ADHD. I hemmiljön har flickor och pojkar med ADHD ofta ett mer likartat beteende. Dessa skillnader mellan flickor och pojkar i olika miljöer anses utgöra ett av de viktigaste skälen till underdiagnostiserandet av flickor.

Samsjuklighet vid ADHD

Att ha andra psykiska symtom är vanligare vid ADHD än om man jämför med hela Sveriges befolkning. I vissa studier förekom ångest, depression, självmordsförsök, självskadebeteende, trotssyndrom och ätstörningar (vanligast i form av bulimi) oftare hos flickor med än utan ADHD. Man har även sett att ADHD i kombinerad form ökade risken för ätstörning jämfört med andra ADHD-former. Pojkar med ADHD hade oftare trotssyndrom, uppförandeproblem och bruk/missbruk av alkohol/droger än flickor med ADHD. I en studie hade 56 procent av flickor med ADHD även läs- och skrivsvårigheter. Flickor med könsdysfori visade sig ha ADHD upp till fyra gånger så ofta som flickor i den allmänna befolkningen.

Man behöver vara medveten om flickors risk för missbruk vid utredning av ADHD, likväl som att man bör vara uppmärksam på ADHD diagnos på missbrukskliniker och mödravårdscentraler.

Här kan du läsa om hetsätningsstörning.

Här kan du läsa om bulimi.

Behandling för flickor vid ADHD

I första hand bör man få pedagogiskt inriktat föräldrastöd och en anpassad skolmiljö. Att behandlare med olika professioner och kompetenser samarbetar i team för att kunna möta olika former av behov, har visat ge störst symtomlindring och välmående för flickor/kvinnor. Vid behov lägger man till läkemedel, framför allt centralstimulerande medel, för att lindra symtomen. För att kunna se om behandlingen har effekt behöver man veta hur barnet normalt agerar och uppför sig.

Skolan behöver ge en tydlig och tillgänglig lärmiljö där extra anpassningar ofta behövs. Flickor med ADHD kan behöva stöd för att hitta bra strategier för känsloreglering och att hantera stress, för att därmed kunna må bättre. Även stöd för minne, planering och tidsuppfattning kan vara till stor hjälp.

Flickor under 18 år får mer sällan ADHD-läkemedel utskrivet, jämfört med pojkar (killar behandlas fyra gånger oftare). Det finns få behandlingsstudier där effekten på flickor kan värderas. Men enligt de få studier som finns verkar effekten av centralt stimulerande medel ha likartad effekt på ADHD symtom på flickor som pojkar. Kombinationsbehandling med beteendeterapi förbättrade den sociala förmågan och minskade aggressiviteten ytterligare. Om man även hade ångest var beteendeterapi bättre än rutinbehandling. Studier pekar mot att läkemedelsbehandling vid ADHD kan förbättra skolresultat och minska risken att utveckla ångest, depression, trotssyndrom och beroendesjukdomar i ung vuxen ålder.

Det saknas dock nästan helt studier med fokus på ADHD-läkemedel och hormonella variationer, graviditeter och amning. Erfarenheter från USA tyder på att symtomen vid ADHD förvärras vid lägre östrogennivåer. Det skulle behövas fler studier på just flickor/kvinnor och olika behandlingsterapier vid ADHD. Det behövs behandlingsmetoder för flickor/kvinnor med ADHD för att stärka självkänslan, förbättra känsloreglering, relationer och öka stresstoleransen.

Ökad kunskap om ADHD

En viktig del i stödet för personer med svårigheter till följd av ADHD är att öka kunskapen hos alla. Detta skulle exempelvis kunna leda till mindre dömande och större förståelse för personer med ADHD och på så sätt bidra till att förbättra flickors/pojkars självkänsla. Extra viktigt är det att all personal inom skolan får större kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, såsom ADHD, för att på bästa sätt kunna möta och stötta dessa elever. Även flickor/pojkar med ADHD behöver få hjälp att bättre förstå sina styrkor och utmaningar, vilket kan minska risken för negativa konsekvenser som missbruk, depression och ångest.

Läs om förslag för att förbättra den psykisk ohälsa hos barn och unga.

Det behövs mer forskning kring just flickor/kvinnor och ADHD. De studier som ändå finns har fokus på flickor mellan 6 och 14 år. Med andra ord är det stor prioritet på mer underlag för hur ADHD yttrar sig hos yngre flickor och de äldre än 14 år. Det är även viktigt att studera språkproblem hos flickor med ADHD och hur svårigheter påverkar vuxenlivet med dess krav på organisation av studier, hem, familj och arbetsliv.

Acceptera olikheter & se talangerna hos personer med ADHD

Diagnoser kan tyvärr bli en självuppfyllande profetia och då få negativa effekter som sämre självkänsla och mindre tro på den egna förmågan. Anders Hansen poängterar att om vi i stället kan acceptera att vi har olika styrkor och talanger och hjälper barn och ungdomar att främja dessa, skulle troligtvis färre behöva diagnos och läkemedel. Han poängterar att ADHD inte handlar om intelligens utan om att hjärnan fungerar annorlunda. Man kan se det som fantastiska förmågor som kanske inte riktigt upptäckts än.