Smärta är något vi alla har upplevt någon gång och vid de flesta typer av smärta går känslan över efter tag. Men kronisk smärta är en smärta som håller i sig en längre period, oftast längre än ett halvår. Den kallas ibland för den osynliga sjukdomen eftersom smärta är ett subjektivt tillstånd hos den som lider av det. En utomstående kan ha svårt att upptäcka smärtan eftersom den inte syns inte lika tydligt på utsidan som andra sjukdomar.
För den som lever med kronisk smärta är det dock ett plågsamt och påfrestande tillstånd. Det är lätt hänt att livet blir begränsat. Smärtan i sig begränsar vardagen, samtidigt som rädslan för att uppleva smärta i samband med aktiviteter kan vara lika begränsande som själva smärtan. Värken kan kännas omöjlig att hantera, speciellt om man inte vet vad den beror på. Dessutom är det inte ovanligt att bli missförstådd, misstrodd och kanske även isolerad.
Till skillnad från akut, tillfällig smärta så behöver det inte finnas någon tydlig fysiologisk orsak till den kroniska smärtan.
Smärta är ett varningssystem
Smärta har en viktig funktion, trots att den kan kännas onödig och jobbig. Den är ett varningssystem för saker som kan skada oss. Det gör att vi exempelvis rycker bort handen ifrån en varm platta i stället för att få svåra brännskador. Det är även en viktig mekanism för inlärning då vi lär oss undvika saker som tidigare har orsakat oss smärta. Smärtans funktion är alltså att skydda oss från nya skador, men också att signalera att vi behöver ta hand om en skada som redan har uppkommit.
Vad bestämmer hur ont det gör?
Hur ont något gör beror till stor del på hur många och hur känsliga smärtreceptorer man har, men också på hur man tolkar signalerna. Vissa personer är mer känsliga för smärta än andra. Två personer kan alltså skada sig på exakt samma sätt, men ha helt olika upplevelser kring hur ont det gör. Dessutom kan upplevelsen för en och samma individ skilja sig åt mellan olika tillfällen. Upplevelsen baseras bland annat på individens förväntningar kring smärtan och hur bra man mår när smärtan inträffar. Ibland kan smärta finnas trots att det inte finns några fysiska indikationer på att det finns en skada eller att något är fel. Smärtan kan även finnas kvar efter att en skada har läkt.
När varningssystemet inte fungerar korrekt
När något gör ont signalerar det oftast att något bör undvikas eller tas hand om. Det är därför naturligt att se smärta som farlig. Men all smärta är inte nödvändigtvis farlig. Farlig smärta är då något aktivt behöver förändras för att du inte ska skada dig på något sätt. Men om ditt smärtsystem är överaktivt kan du uppleva smärta längre eller oftare än vad som fyller någon funktion. Signalerna handlar då inte längre om att något behöver undvikas eller uppmärksammas, även om de kan kännas precis likadant som när skadan uppkom.
Något som blir problematiskt när smärtan går över till att vara långvarig (förutom att det såklart är väldigt jobbigt och krävande att gå runt med smärta) är att man får svårt att avgöra skillnaden mellan farliga och ofarliga tillstånd. Kortvarig, plötslig eller akut smärta är oftare farlig än långvarig smärta på det sätt att den oftare kräver akut läkarvård.
Långvarig smärta kan trots detta ställa till det för en i livet. Kronisk smärta som inte har någon fysisk anledning att finnas är farlig när den leder till att man missar andra fysiska problem. Den är också farlig för att den kan leda till mycket psykiskt lidande. Det är därför viktigt att lära sig hantera sin smärta även om den kanske inte behöver ett bandage eller en operation. Med ACT-terapi kan man lära sig att leva med smärtan utan att låta den begränsa en.
Vad är ACT terapi?
ACT står för Acceptance and Commitment Therapy. ACT är närbesläktat med Kognitiv Beteende Terapi, men har inte riktigt samma fokus på förändring. När man använder sig av ACT ligger fokus på att vara närvarande i nuet och observera allt som livet innehåller på ett nyfiket och accepterande sätt. Det går inte att helt ta bort eller undvika att möta motgångar i livet. I ACT försöker man att inte se jobbiga upplevelser som problem utan i stället som en naturlig del av den mänskliga upplevelsen som inte behöver begränsa en. Att acceptera smärtan betyder inte att man på något sätt tycker om att den finns utan snarare att man kan bestämma själv över hur mycket man tillåter den att påverka ens liv.
De sex huvudkomponenterna i ACT
I ACT utgår man från sex huvudprinciper för att öka kognitiv flexibilitet och förbättra livskvaliteten.
- Kognitiv defusion
Det är viktigt att lära sig att ha en flexibel inställning till tankar. Tankar påverkar hur vi beter oss och hur vi känner oss, men de är inte är nödvändigtvis sanningar och behöver därför inte styra våra liv.
- Acceptans
Acceptans innebär att man tillåter oönskade impulser, tankar och känslor att finnas utan att försöka få bort dem eller agera på dem. Det jobbiga kan få finnas utan att dömas eller motverkas.
- Kontakt med nuet
Kontakt med nuet innebär att man lär sig vara i det som finns här och nu. Att man kan vara öppen och mottaglig för vad som händer och hur det känns just nu utan att distraheras av det som har hänt eller kommer hända.
- Ett observerande jag
Denna komponent innebär att man får lära sig att man kan se sig själv utifrån och märka vad man är medveten om och hur det påverkar en. Man får alltså lära sig att utveckla en medvetenhet om sin medvetenhet.
- Värderad riktning
Värderad riktning innebär att man hittar vad som är viktigt för en själv i livet, snarare än att styras av de förväntningar som finns från omgivningen.
- Ändamålsenligt handlande
För att må så bra som möjligt får man lära sig att konsekvent agera efter sin värderade riktning för att leva ett meningsfullt liv.
Varför fungerar ACT terapi vid långvarig smärta?
Långvarig smärta har en tendens att ta över den drabbades liv. För den som har kroniskt ont är det naturligt att lägga mycket tid på att oroa sig över varför man har den eller att planera sitt liv för att minska tillfällen när man känner smärta. Detta leder dock ofta till att man inte längre gör saker som känns roliga och att smärtan känns av mer än den behöver göra. ACT försöker inte ta bort smärtan, utan i stället öka livskvaliteten. Med ACT blir inte smärtan lika otäck och därför inte lika begränsande. ACT kan hjälpa till med strategier för att kunna fokusera på det som är viktigt i livet snarare än att försöka ändra saker som man kanske inte kan göra så mycket åt. Hur smärtsamt något är påverkas mycket av vår inställning till smärtan. När man inte längre låter smärtan styra minskar ofta upplevelsen av smärtans intensitet och frekvens. ACT kan även hjälpa till med att tydliggöra vad man värderar i livet.
En fördel med att använda sig av ACT är att det till skillnad från läkemedel inte har några biverkningar eller risk för beroende. Det går även att applicera det man lär sig i ACT på andra svåra situationer som uppkommer under livet.
