Lebers hereditära optikusneuropati (LHON) är en sällsynt mitokondriell sjukdom som påverkar synnerven och näthinnan. Mitokondrier är små strukturer inuti cellerna som spelar en avgörande roll i att omvandla energi till former som kroppens organ kan använda. Vid mitokondriella sjukdomar fungerar dessa små strukturer inte som de ska, vilket kan ge upphov till olika symtom som i huvudsak påverkar organ och vävnader med hög energiförbrukning.
Lebers hereditära optikusneuropati kännetecknas främst av synproblem, men i sällsynta fall kan sjukdomen också påverka andra delar av det centrala nervsystemet. Tyvärr finns ingen botande behandling för LHON, och behandlingen fokuserar i stället på att kompensera för synskadan.
Lebers hereditära optikusneuropati (LHON) och dess bakgrund
Sjukdomen fick sitt namn från Theodor von Leber, en tysk professor i ögonsjukdomar som först beskrev den 1871. De flesta patienter som von Leber beskrev var unga män med snabbt insättande och bestående synnedsättning. Det skulle dröja fram till 1988 innan man kunde fastställa att orsaken till sjukdomen låg i en mutation i mitokondriens DNA (mtDNA). Det är viktigt att inte förväxla LHON med en annan ögonsjukdom som von Leber även beskrev, nämligen Lebers kongenitala amauros (en tidig form av retinitis pigmentosa).
Lebers hereditära optikusneuropati är bara en av flera mitokondriella sjukdomar. Andra exempel inkluderar Alpers sjukdom, Kearns-Sayres syndrom, Pearsons syndrom, Leighs syndrom, MELAS, MERRF, NARP och progressiv extern oftalmoplegi.
Vad gäller förekomst i Sverige är det svårt att exakt fastställa antalet drabbade, men man har uppskattat att det kan vara cirka 2 personer per 100 000 invånare, vilket skulle motsvara knappt 200 personer i landet. Sjukdomen är betydligt vanligare hos män än hos kvinnor.
Orsaker till Lebers hereditära optikusneuropati
Orsaken till LHON ligger i mutationer i tre olika gener i mitokondriens eget DNA och går under det gemensamma namnet LHON-mutationer. Den vanligaste mutationen i Sverige är m.11778G>A.
De tre generna är ansvariga för produktionen av proteiner som är viktiga i mitokondriernas elektrontransportkedja, även känd som den mitokondriella andningskedjan. En mutation i någon av dessa gener påverkar mitokondriernas förmåga att producera energi.
Den exakta mekanismen bakom varför dessa mutationer ger upphov till synproblem är inte helt klarlagd. Det är känt att skadan primärt drabbar gangliecellerna i näthinnan, som är ansvariga för att koppla om signaler från fotoreceptorceller till synnerven. Man tror att dessa celler, eftersom de innehåller många mitokondrier, har ett högt energibehov.
Andra ärftliga faktorer i mitokondriellt DNA kan också påverka risken för synnedsättning, och det är ännu inte helt klart varför vissa individer med LHON-mutationer utvecklar synproblem, medan andra inte gör det. Hormonnivåer och könsskillnader har diskuterats som möjliga faktorer. Kvinnor har två X-kromosomer, vilket kan ge en viss skyddseffekt.
Det har också observerats att personer med olika genvarianter på X-kromosomen, samtidigt som de bär LHON-mutationer, har en ökad risk för att utveckla synnedsättning. Antalet kopior av mtDNA i cellen kan också påverka risken, och personer med färre kopior och mindre mitokondriell massa i cellerna, verkar ha en ökad risk att utveckla synnedsättning.
Olika former av LHON-mutationer
LHON-mutationer kan vara homoplasmiska, vilket innebär att alla kopior av mtDNA i cellen är muterade, eller heteroplasmiska, där endast en del av kopior är muterade. Risken för synskada påverkas till viss del av hur stor andel av mtDNA som är muterat. Om andelen muterat mtDNA överstiger cirka 70 procent, anses risken för synnedsättning vara lika hög som hos personer med homoplasmiska mutationer, där alla kopior är muterade.
Rökning och alkohol är riskfaktorer för LHON
För personer med LHON-mutationer finns en något ökad risk för synskada om de också är storrökare eller konsumerar stora mängder alkohol. Tidigare har det även rapporterats att vissa yttre faktorer som svält, exponering för gifter eller svår akut sjukdom kan utlösa synskadan, men detta har inte kunnat bevisas i senare studier.
Lebers hereditära optikusneuropati och ärftlighet
Ärftligheten av LHON är kopplad till mutationerna i mtDNA som ärvs via moderns äggceller. Alla barn till en kvinna med LHON-mutation blir bärare av mutationen, men män som har sjukdomen kan inte föra den vidare till sina barn.
Symtom på Lebers hereditära optikusneuropati
Symtom på LHON uppstår vanligtvis mellan 15 och 35 års ålder, och det mest karakteristiska symtomet är en snabbt insättande synnedsättning i det centrala synfältet. Cirka 95 procent av de drabbade visar symtom före 50 års ålder, men det finns undantag där personer har insjuknat senare. Det har även förekommit att barn drabbas redan vid ett par års ålder.
Vanligtvis börjar symtomen med svullnad i näthinnan, följt av en förlust av färgseendet. Därefter upplever patienten en central synnedsättning som drabbar ett öga i taget. Processen kan vara snabb och symtomen förvärras vanligtvis över några veckor till månader. Båda ögonen drabbas så småningom, men det kan dröja veckor till flera år innan det andra ögat påverkas. Synnedsättningen är vanligtvis permanent, även om det kan finnas en del variation i hur mycket synskärpan påverkas.
Andra synrelaterade symtom som kan upplevas är:
- nattblindhet
- nedsatt kontrastkänsla
- fotofobi (överkänslighet för ljus)
Ofta är de yttre ögonmuskulaturen oberörda, vilket innebär att patienten kan ha normal ögonrörelse och ingen smärta vid ögonrörelser. Denna typ av synnedsättning i LHON kallas central skotom, vilket innebär en förlust av synfältet i det centrala området. I ovanliga fall kan vissa få samtidiga MS-liknande symtom, arytmier (hjärtrytmrubbningar), och dystoni (muskelsammandragningar).
LHON är inte en progressiv sjukdom i den meningen att synnedsättningen fortsätter att förvärras efter att den har stabiliserats. Den permanenta synnedsättningen som uppstår när bägge ögonen är drabbade är relativt stabil, men patienten anpassar sig till den nya synsituationen och kan lära sig att använda perifer syn för att kompensera för den centrala synnedsättningen.
Behandling vid Lebers hereditära optikusneuropati
Det finns ingen botande behandling för LHON, men det har förekommit kliniska prövningar med vissa läkemedel. Dessa prövningar har dock inte visat sig vara särskilt framgångsrika hittills.
Forskning pågår för att försöka hitta effektiva behandlingar eller botemedel för LHON. I en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid, kan det finnas möjligheter att använda genteknik som CRISPR-Cas9 för att korrigera mtDNA-mutationer som orsakar LHON. Men detta är ännu under utveckling och kräver ytterligare forskning och tester.
Egenvård vid Lebers hereditära optikusneuropati
I dagsläget är det mest användbara för patienter med LHON att arbeta med synrehabiliteringsexperter för att lära sig att hantera och anpassa sig till sin synnedsättning genom användning av tekniska hjälpmedel som starka glasögon, kontaktlinser, förstorande hjälpmedel och datorbaserad synassisterande teknik. Det kan också vara viktigt att följa en hälsosam livsstil med minimalt med rökning och alkohol, och om möjligt, att undvika situationer som ökar risken för akut sjukdom och svält.
Sammanfattningsvis är Lebers hereditära optikusneuropati en sällsynt genetisk sjukdom som påverkar synnerven och näthinnan. Vanligtvis drabbas unga vuxna och det kan ge upphov till en snabbt insättande och bestående synnedsättning. Det finns för närvarande ingen botande behandling, men forskning pågår för att hitta effektiva terapier för sjukdomen. Patienter kan dra nytta av synrehabilitering och användning av hjälpmedel för att hantera sin synnedsättning.
Utredning vid Lebers hereditära optikusneuropati
Klinisk undersökning inklusive ögonbottenundersökning, statisk synfältsundersökning (till exempel Humphrey-perimetri) och OCT kan stödja misstanke om LHON. Rutinprover och vitaminstatus i blod, lumbalpunktion (ryggmärgsprov), MR-hjärna görs ofta för att utesluta annan sjukdom. Definitiv diagnos ställs genom genetisk analys.
För utredning av mitokondriella sjukdomar finns två centrum i Sverige, på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. I båda teamen finns barn- och vuxenneurologer med speciella kunskaper om diagnostik och behandling av mitokondriella sjukdomar, kemister och genetiker för biokemisk och molekylärbiologisk diagnostik samt patologer med kunskaper om morfologisk diagnostik.
Personer med misstänkt mitokondriell sjukdom bör remitteras till något av dessa team för utredning, bland annat för att den biokemiska diagnostiken av muskelprovet måste ske omedelbart vid provtagningen. Vid misstanke om Lebers hereditära optikusneuropati räcker det vanligen med extraktion av DNA från vita blodkroppar, följt av genetisk analys av de tre vanligaste LHON-mutationerna. Teamen kan även ge behandlingsrekommendationer.
Stöd och hjälp vid Lebers hereditära optikusneuropati
Resurscenter syn, ett av resurscentren, har uppdraget för barn och elever som har en synnedsättning, telefon 010‑473 50 00, e‑post [email protected], spsm.se.
Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD kan ta emot frågor samt ge vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd. Kontaktuppgifter till CSD i respektive region finns på den gemensamma webbplatsen CSD i samverkan, se csdsamverkan.se.
-585x329.jpg){kind=small}
