Men hur och varför detta beteende, det är frågan har jag ställt mig många gånger nu när jag inte är “duktig flicka” längre. Någonstans tror jag att det hade med min rätt obefintliga självkänsla att göra, den var som bortblåst, om jag ens hade den då. Många vuxna runt mig använde sig av ord som lillgammal när jag var ung och sa “vad du är duktig”. Egentligen tog jag bara hand om det som vuxna ”borde” ha tagit hand om. För mig var det bara så det var, att tidigt lära mig att vara vuxen och duktig. Det är helt klart att saker sätter sina spår, det jag har lärt mig av mitt tidigare liv är att det är aldrig för sent att göra en förändring, eller flera, om så behövs.
Nu fullkomligt struntar jag i vad andra tänker och tycker. Deras åsikter säger mer om den personen än om mig. Tänk när jag skulle skilja mig, då blev det jobbigt. “Ska hon aldrig bli nöjd” hörde jag bakom min rygg. När mina vänner, de jag trodde var mina vänner, börjar få det svårt med relationen till mig så fick det vara, de tyckte min utveckling var jobbig för dom, något jag inte kunde förstå. Sitt kvar då tänkte jag och reste vidare i mitt liv. Vem har sagt att livet ska vara enkelt? Jag har använt mig av metaforer under mitt liv som till exempel ”livet är en gåta till för att lösas”. Vissa dagar har gåtan varit enkel andra dagar har gåtan varit betydligt svårare.
Jag har hittat ett bra verktyg att göra livet enklare att leva. Det är för mig idag betydligt bättre att ha ett organiserat kaos eller hemtrevligt än när det var så sterilt att det blev spår i huset om det kom någon. För vilken nytta ska man slita ut sig så på rätt onödiga saker. Livet ger så mycket tillbaks när tiden prioriteras på sådant som gör mig pigg och välmående. Att vara ute och upptäcka naturen, staden och allt vackert som finns runt mig. Utan att ha dåligt samvete för att den duktiga flickan borde göra något annat. Idag gör jag det som behövs för att jag ska må toppen. Ströva runt i naturen och känna hur mitt kreativitetsskapande får energi att ta mig till den plats på jorden där jag finner en känsla av total frihet.
Den känslan kommer smygande när jag tillbringar tiden med mitt fantastiska barnbarn. Det är så mycket jag kan ge honom idag som jag inte kunde ge mina egna barn. Så för mig i dag är det är bättre med lite skit i hörnet än att kavla ärmarna på kläderna över huvudet, känna mig olycklig och inte veta hur jag ska göra. Det livet har jag sagt tack och adjö till!
Lev i nuet!
Mia
