Jag tog ofta på mig rollen som medlare. Jag blev orolig och ledsen när människor i min omgivning var osams, och jag kunde se att en konflikt var på gång långt innan det första hårda ordet var uttalat. Jag har lagt mycket av min tid och energi på att alla omkring mig ska må bra och vara nöjda – på många olika plan. Ingen har bett om det, och det har kostat på. Tänk att gamla invanda mönster är så svåra att komma ur.
Livet har givit mig sina törnar. Ibland har jag bara fått en knuff som har fått mig att tappa balansen ett litet tag, men jag har också upplevt svåra saker som fullständigt har golvat mig. Men varje gång jag legat där, och sett sprickorna i golvplankorna och dammråttorna i hörnen, har jag lärt mig något. Jag har lärt mig att vissa saker i livet inte går att förutse. Mycket i livet kommer oanmält, och utan att vi människor har en aning om vad som händer och utan möjlighet att förutse det som ska hända. Jag har också lärt mig att med acceptans och en någorlunda bra navigator så är det ändå ofta möjligt att hitta styrfart i de mest svåra situationer.
Ibland måste saker och ting bara få vara. Ibland kan vi till och med förvärra situationer när vi försöker styra vad som händer. Vissa processer och händelser behöver få ha sin gång, och ofta blir det ganska bra.
I dag, efter mycket träning och medvetna val, är jag en betydligt lugnare person. Jag är bättre på att låta människor ”bråka klart” – utan min inblandning. Jag har lärt mig att jag kan gå därifrån när det är en konflikt på gång som inte gäller mig. Jag har också kommit till insikt om att ibland är det absolut nödvändigt att ”rensa luften” med människor som står en nära. Alla konflikter och meningsskiljaktigheter är inte av ondo, utan kan tvärtom fördjupa relationer och leda till en mer uppriktig och ärlig samvaro. Jag tror att vi behöver ta tag i det som kommer i vår väg under livets gång – både det som är roligt och det som är svårt. Vi behöver våga se det som är problematiskt, och göra vad vi kan för att hitta ett sätt att navigera genom stormar och snålblåst. Ibland behöver vi göra det tillsammans, och ibland behöver vi göra vår egen resa. När vi hittat modet att göra det, så skapar vi utrymme för en massa härliga känslor att komma in i vårt liv, och det är möjligt att få en annan balans i tillvaron.
Vi har alla gammalt bråte som ligger och tar plats i vårt innersta, och jag är övertygad om att även något i ditt liv har passerat bäst-före-datum och skulle behöva rensas ut.
Om du skulle lyckas med det – vilken är den första positiva känslan du skulle bjuda in?
