Oron gäller BARA plötslig spädbarnsdöd och uppkom först då hon var 4 månader. Jag har, sedan dess, gått hos en psykolog regelbundet och äter numera även paroxetin mot tvångstankar.
Jag “tror” mig se ett samband med min mammas självmordsförsök i min tidiga tonår och jag själv kan eventuellt se samband med flodvågskatastrofen. Sen den här rädslan kom, då hon alltså var 4 månader och jag fick för mig att hon slutat andas, har det varit en lång och ständig kamp. Jag och min sambo har turats om att sova; jag har haft total uppsyn på henne osv osv. De är ännu mycket jobbigt; jag har svårt att släppa det helt enkelt. Det är ändå så att ja kan lämna henne utan uppsyn nattetid och kollar ca en gång i halvtimmen då jag är vaken. Men detta är otroligt jobbigt…
Kan ni ge mig svar hur vanligt är plötslig spädbarnsdöd vid den här åldern och hur ska jag göra för att övervinna min rädsla? Tacksam för hjälp- snarast!