Jag är på väg att gå i väggen. Tror jag i alla fall för jag har aldrig känt så här tidigare. Jag saknar ibland tillräcklig energi för att göra sånt som jag normalt hade orkat hur lätt som helst och ska jag göra något känns det mer jobbigt än normalt, psykiskt. Jag har under de senaste åren varit arbetslös och då då haft jobb men ingen längre anställning. Är utbildad inom ett arbetsmarknadsområde där det råder tuff konkurrens om jobben och jag har haft svårt att etablera mig inom detta. Det har lett till att jag de senaste åren gradvis börjat må allt sämre, Hade ett jobb inom ”mitt” yrkesområde över sommaren och då kändes det bra igen men det tog slut och därefter har det känts tyngre och mer hopplöst än någonsin. Jag har dagar då jag inte orkar söka jobb, eller ta itu med saker på samma sätt som tidigare. Andra dagar är det nästan som vanligt. Det känns jobbigt och jag börjar på allvar bli orolig för min hälsa.
På väg in i väggen ”saknar energi”
Hej,
Det är inte svårt att förstå att du känner som du gör efter flera års arbetslöshet där arbetsperioderna endast har varit korta och tillfälliga. Du gör alldeles rätt i att vända dig till någon för att se hur du kan få hjälp för att må bättre. Det finns ingen direkt uttalad fråga i ditt mejl, men det som jag fångat upp är att du på allvar börjar bli orolig för din hälsa och behöver stöd hur du kan få hjälp med detta.
Att inte känna sig behövd och ha en uppgift i livet kan vara mycket stressande. När perioderna av arbetslöshet blir långa är det helt naturligt att det tär på självkänslan. Motivationen att söka jobb är svår att upprätthålla under en längre tid. De här känslorna känner de flesta till som upplevt att vara arbetslös och det hjälper sällan med de faktiska förklaringarna att det är stor arbetslöshet och få jobb att söka. Många människor känner trygghet i att det finns en struktur i vardagen och att träffa arbetskamrater. Det bekräftar du själv i ditt mejl att du mått bättre när du haft dina arbetsperioder.
Det framgår inte om du lever ensam eller i en familj. Skulle du leva ensam då blir isoleringen naturligtvis ännu större om man inte har ett arbete. Finns det någon i din närhet som vet hur du mår? Partner, föräldrar, syskon eller någon vän? Om inte så rekommenderar jag dig att kontakta en husläkare vid vårdcentralen. Förklara din situation och hur du alltmer känner att livet blivit tyngre och hopplöst. Be att få träffa en kurator för att få stöd i hur du ska gå vidare och få tag i motivationen. Rekommenderar dig också att ringa din Arbetsförmedling och tala med dem. Berätta hur du har det och efterfråga en jobbcoach som kan stötta dig http://www.arbetsformedlingen.se/go.aspx?A=83601. Det kanske finns någon utbildning som du kan påbörja eller komplettera dina kunskaper med? Det viktiga är att du får stöd i att gå mot ett mål och att få tillbaka tron på att livet kan förändras i en för dig positiv riktning.
Hoppas de här raderna kan vara en början att ta små steg som så småningom ger en förändring. Du är också välkommen att ringa vår jourtelefon på Nationella hjälplinjen. om det är något mer du undrar över. Vårt telefonnummer är 020 – 22 00 60, samtalet är gratis och du kan vara anonym. Våra öppettider är mellan kl. 13.00 och 22.00 alla dagar.
Med vänlig hälsning
Nationella hjälplinjen
Den här frågan handlar om:
Liknande frågor
Får ont i magen av stress. Vad kan jag göra?
Jag har senaste tiden haft väldigt ont i min mage. Jag har precis börjar plugga och har känt mig mer stressad än vanligt. Jag äter som vanligt men får under de stressiga perioderna väldigt mycket magknip. Ibland så mycket att jag har svårt att koncentrera mig. Vad kan jag göra?
Svårt att sova. Vad ska jag göra?
Jag har under en period haft väldigt svårt att sova. Jag vill helst inte börja med receptbelagda sömntabletter då jag är rädd för att bli beroende. Finns det något annat receptfritt alternativ som jag skulle kunna testa?
Symtom på sömnapné
Hej! Min man har andningsuppehåll när han sover. Flera gånger per timme och uppehållet kan vara oroväckande länge vilket gör att jag måste putta på honom för att se så han börjar andas igen. Han snarkar mycket och det låter ansträngande för honom. Han vaknar till ibland av detta men det kommer han inte ihåg. Han är också väldigt trött på morgonen, 44 år. Undrar om detta kanske kan vara sömnapné?
