Hej är orolig för mig själv, mår inte bra är alltid trött har inte lust och göra någonting inte ens äta då och då tänker för mycket kan ej sova bra och äta mat. Äter för det mesta skräp mat, röker mycket och mår illa av det. jag har varit förlovad o 2 år och har gjort slut sedan dess har jag inte varit mig själv. Tänker mycket på det och min familj. Skolan har påverkat mig. Har ont i ryggen sen 2 år tillbaka jobbat inom vården och har tunt hår och det växer ine har kontaktat läkaren massa gånger och dom säger att det beror på stress men det tror jag inte på för dom säger samma sak när jag har ringt massa gånger inför mitt hår gråter nästan varje dag för mitt hår när jag kammar eller duschar då tappar jag eller plattat men jag plattar mitt hår sällan. jag har hår men det är tunt och det växer inte. som tyr så har jag inte fläckar i håret. Men jag vill veta varför inte mitt hår växer. Detta har oxå påverkat mitt liv. Har depressioner just nu oxå ja har alltid klarar mig på egen hand utan vänner och familj jag är stark av mig . det kanske hjälper mig om jag kan få prata med en läkare. men så wom jag toror att det inte hjälper mig. Ex om jag pratar med en vän hur jag har det pratar med henne typ i tre eller fyra timmar så tänker jag å vad lugn jag e känner mig bättre men sen när man väl e hemma o inte gör nått så kommer det upp i tankarna efter en timma eller senare.
Orolig för mig själv
Hej!
Det du skriver i ditt mail gör det lätt att förstå att du just nu känner dig väldigt nere. Att då ändå göra som du gjort och söka hjälp är många gånger det bästa steg man kan ta för att komma vidare. Du nämner att du oroar dig mycket för två saker i ditt liv. Det ena är att ditt hår inte växer som det ska och att du tappar mycket hår när du tvättar och kammar det. Du får ingen förklaring på dina problem mer än att man säger att det har med stress att göra. Håret är en viktig del av oss och är en symbol för kraft och styrka så börjar man tappa hår är det naturligt att det påverkar en och att man undrar över vad som kan vara fel.
Det andra du beskriver att du tänker mycket på är hur du mått efter att din förlovning tog slut för två år sedan. Du har inte känt dig som dig själv. Efter en separation behöver man ofta tid att fundera och kanske sörja det som inte blev vad man tänkte för att få kraft att kunna se framåt. Det kan betyda att man hittar ett annat sätt att leva som känns bra. Kanske hittar man nya vänner att göra saker med och nya intressen. Du beskriver inte om det var här dina problem startade. När livet ställer nya krav som man av olika anledningar kanske inte är redo att möta kan man hamna i känslor som de du beskriver i ditt mail.
Är man deprimerad som du säger att du är kan man ha det just som du beskriver. Man tappar orken och förlorar lust att göra saker som man tidigare tyckt om. Man har kanske ingen matlust precis som du skriver och man kan känna sig allmänt tyngd av svåra tankar. Att tappa hår kan också ha med en depression att göra, särskilt som du skriver att du inte äter så bra. Deprimerad kallar man sig ibland när man är allmänt ledsen, men det du beskriver kan vara symtom på en depression som du behöver få hjälp att bryta.
Det verkar av ditt mail som att du har haft mycket omkring dig under en tid. I samband med din separation så bytte du också jobb till ett i vården. Det betyder att ditt liv förändrades mycket på två viktiga områden samtidigt. Då är det lätt att känna sig vilsen och trött. Man kan undra varifrån man ska få energi att gå vidare. I stället för att fastna i negativa tankar är det bättre att söka hjälp. Du skriver att du ofta klarat dig själv och du verkar vara en stark person. Du beskriver också att det blir lättare en tid när du fått prata med någon men att dina svåra tankar sen dyker upp igen. Och även om omgivningen kan vara nära till hands och vara ett värdefullt stöd så är den hjälp som man kan få från vårdcentraler eller en psykiatrisk mottagning ibland nödvändig. Det ligger också en styrka i att söka hjälp när man behöver det, precis som du gjort när du skrev till oss.
Det står inte klart i ditt mejl om du varit hos en läkare och fått diagnosen depression. Om det är så att du redan har en kontakt så kan det vara en bra idé att gå tillbaka till den läkaren och berätta att du fortfarande mår dåligt och vill ha mer hjälp. Det går också att söka till Vårdcentralen eller till en Psykiatrisk Öppenvårdsmottagning där du bor. Det är viktigt att veta att det finns hjälp och att en depression kan läka ut av sig själv men man kan också behöva ett professionellt stöd.
Det är bra att du kontaktat oss och nästa steg kan vara att söka en personlig kontakt inom vården. Där kan du söka hjälp och stöd i vägen tillbaka till ett liv där du får må bra och känna att ditt liv fungerar mer som du vill att det ska göra. Du kan även ta kontakt med oss på Nationella hjälplinjen, det är anonymt och kostnadsfritt. Vi har öppet alla dagar mellan 13.00 och 22.00 och vårt telefonnummer är 020-22 00 60.
Med vänlig hälsning
Nationella hjälplinjen
Den här frågan handlar om:
Liknande frågor
Får ont i magen av stress. Vad kan jag göra?
Jag har senaste tiden haft väldigt ont i min mage. Jag har precis börjar plugga och har känt mig mer stressad än vanligt. Jag äter som vanligt men får under de stressiga perioderna väldigt mycket magknip. Ibland så mycket att jag har svårt att koncentrera mig. Vad kan jag göra?
Svårt att sova. Vad ska jag göra?
Jag har under en period haft väldigt svårt att sova. Jag vill helst inte börja med receptbelagda sömntabletter då jag är rädd för att bli beroende. Finns det något annat receptfritt alternativ som jag skulle kunna testa?
Symtom på sömnapné
Hej! Min man har andningsuppehåll när han sover. Flera gånger per timme och uppehållet kan vara oroväckande länge vilket gör att jag måste putta på honom för att se så han börjar andas igen. Han snarkar mycket och det låter ansträngande för honom. Han vaknar till ibland av detta men det kommer han inte ihåg. Han är också väldigt trött på morgonen, 44 år. Undrar om detta kanske kan vara sömnapné?
