Sedan flera år tillbaka mår jag så dåligt. Det går i perioder, men det går längre och längre mellan de “lyckliga” perioderna. Jag är 33 år gammal, gift med två barn, har ett jobb jag trivs med och är i stort nöjd med mitt liv. Ändå kan jag aldrig få till ett inre lugn.
Jag gråter ofta, i perioder känns allt meningslöst. Jag ser allt hemskt och all ondska runt om – nära och runt om i världen. Jag sörjer som om det skulle ha drabbat mig eller mina nära direkt.
Under de senaste åren har jag blivit väldigt känslosam. Växlar väldigt mellan lycka och sorg, och sorgperioderna blir längre och oftare återkommande.
Jag har haft lättare tvångstankar sedan så länge jag kan minnas, men det blev värre efter min första graviditet. Jag tycker de blir allt värre med åren och gör livet till en labyrint, där jag måste kryssa mellan de vardagliga sysslorna. Allt måste göras enligt ett visst mönster. annars måste jag stanna upp och göra om. Jag hoppar nu över att göra vissa saker i vardagen för att jag vet att det skulle leda tills så mycket ångest innan jag får det “rätt”.
Jag har pratat med olika personer inom psykiatrin, men inte känt att jag har kommit någon vart. Har kanske svårt att öppna mig, tycker att mina problem är pinsamma osv.
Jag har fått Zoloft på recept vid ett tillfälle, men vågade aldrig börja med dem eftersom jag har allmänt svårt för att ta mediciner.
Jag känner att livet rinner iväg. Åren med små barn försvinner, utan att jag har möjlighet att ta vara på dem, eftersom jag mår så dåligt.
Tacksam för all hjälp jag kan få om hur jag kan vända livet igen.
Kvinna (33 år) – mår dåligt sedan flera år
Av din fråga framgår att du under långa perioder i ditt liv har mått dåligt. Du berättar att du är 33 år gammal, gift, har två barn, ett jobb du trivs med och är i stort sett nöjd med ditt liv. Trots detta saknar du ett inre lugn.
Du beskriver också ett tvång som har funnits länge och som påverkar din vardag på ett mycket negativt sätt.
De kontakter du hittills haft med psykiatrin har inte medfört någon förändring.
Att vara småbarnsmamma mitt uppe i yrkeslivet och samtidigt brottas med de problem du beskriver måste vara oerhört påfrestande.
Trots att du tycker att du inte har kommit någonvart i dina tidigare kontakter med psykiatrin är det ändå vår bedömning att du bör aktualisera kontakten. Det är också alltid viktigt att man vågar vara ärlig kring sina problem. Den problembild du beskriver drabbar tyvärr många människor och är inte något ovanligt för personalen inom psykiatrin.
Trots din osäkerhet kring medicinering kan det vara en hjälp för dig då forskningen idag kan påvisa att medicinering i kombination med exempelvis kognitiv beteendeterapi ger goda behandlingsresultat. Det kan kanske vara möjligt för dig att våga prova medicin om du har ett bra stöd av din behandlare.
Du är varmt välkommen att ringa oss på telefonnummer 020-220060. Vi har öppet måndag till torsdag 13.00-22.00 samt fredag till söndag 13.00-24.00 från och med den 3/11.
Med vänlig hälsning
Nationella hjälplinjen
Den här frågan handlar om:
Liknande frågor
Får ont i magen av stress. Vad kan jag göra?
Jag har senaste tiden haft väldigt ont i min mage. Jag har precis börjar plugga och har känt mig mer stressad än vanligt. Jag äter som vanligt men får under de stressiga perioderna väldigt mycket magknip. Ibland så mycket att jag har svårt att koncentrera mig. Vad kan jag göra?
Svårt att sova. Vad ska jag göra?
Jag har under en period haft väldigt svårt att sova. Jag vill helst inte börja med receptbelagda sömntabletter då jag är rädd för att bli beroende. Finns det något annat receptfritt alternativ som jag skulle kunna testa?
Symtom på sömnapné
Hej! Min man har andningsuppehåll när han sover. Flera gånger per timme och uppehållet kan vara oroväckande länge vilket gör att jag måste putta på honom för att se så han börjar andas igen. Han snarkar mycket och det låter ansträngande för honom. Han vaknar till ibland av detta men det kommer han inte ihåg. Han är också väldigt trött på morgonen, 44 år. Undrar om detta kanske kan vara sömnapné?
