Jag har aldrig reagerat på pälsdjur. Jag vill otroligt gärna skaffa en liten katt (Devon rex – de har krullig päls som inte fäller) men undrar om jag har stor risk att utveckla allergi även mot katt? Är det bättre för mig att skaffa hund? Jag vet att katt anses mer allergiframkallande än hund. Jag har längtat hela mitt liv efter husdjur och vill så väldigt gärna kunna ha det hemma, men är samtidigt orolig att jag ska bli allergisk. Går det att säga om risken är större för mig? Min mamma är kattallergiker.
Jennie (35) har lätt allergi mot timotej m.fl grässorter, pollen, damm och mögel:
Skrivet av Professor Olle Zetterström…
Din risk är klart större. Jag förmodar att Du inte tidigare stött på så mycket kattallergen, då din mor är allergisk mot katt. Andra allergen som Du har mött tidigare har du ju fått antikroppar mot.
Skrivet av Professor Jan Hed…
Vi stöter alla på olika sätt på pollen, kvalster och olika djurepitel, dvs det vi kallar allergen vid atopisk allergi. I en normal grupp människor är var tredje person atopiker, dvs bildar s.k IgE-antikroppar mot de allergen man stöter på. Dessa antikroppar kan därefter ge upphov till atopisk allergi i form av s k hösnuva eller astma.
Benägenheten att bilda IgE-antikroppar skiljer sig. Det finns alltså personer med låg resp hög benägenhet. Den som utvecklar IgE-antikroppar mot flera olika allergen har högre atopibenägenhet. Men självfallet är också allergenkoncentrationen i individens livsmiljö en viktig faktor.
Jennie är sensibiliserad mot fler olika allergen, vilket är ett uttryck för en hög atopibenägenhet. Även om denna brukar minska med åldern måste risken för Jennie att utveckla kattallergi bedömas som hög om katt kommer in i hemmet. Om Jennie dessutom har astmaliknande besvär bör hon ta ännu större hänsyn till denna risk, då kattallergen är mycket små och samlar sig i nedre Luftvägen utan att alltid ge tydliga symtom från nässlemhinnan.
Om man har en hög atopibenägenhet bör man undvika alla pälsdjur så gott det går. Det är rätt som Jennie säger att kattallergen är besvärligare än hundallergen men den professionella rekommendationen måste vara att försöka undvika båda i den omfattning Jennie gjort hittills.
Mera om allergi och husdjur
Olle Zetterström instämmer i rekommendationen att inte skaffa husdjur. Det finns erfarenheter och studier av vad som händer om man har kvar sitt husdjur trots att det föreligger allergi och astma. Det verkar som om behovet av inhalationssteroider är åtminstone fördubblat och ändå ser man inte sällan en påverkan på lungfunktionen.
Om Jennie skaffar katt bör man regelbundet kolla lungfunktionen och kanske också NO i utandningsluft för att få ett begrepp om en allergisk bronkiell inflammation utvecklas.
Det brukar ju ta en viss tid att utveckla sensibilisering och sjukdom och med tiden har man också ofta blivit så förtjust och fäst vid sitt husdjur att det blir svårt att göra sig av med det.
Jan Hed sammanfattar:
Det finns en bred samsyn bland läkare att man utifrån en strikt medicinsk bedömning egentligen borde rekommendera patienten att inte skaffa katt. Detta stämmer också med den mer vetenskapliga teoretiska bild som finns.
Men har en patient husdjur, vad gäller då. Man har tidigare undersökt om det finns skillnader mellan olika hundraser avseende hur potent allergenet är. Det verkar finnas skillnader men det har i praktiken inte någon större betydelse. I USA diskuterades tidigare en hel del en strategi att mer regelbundet bada katten för att minska risken. Den mer aktuella uppfattningen är att vad som händer med patienten är beroende på hur nära man lever med sitt husdjur och vilken benägenhet man har för att bli sensibiliserad samt vilket kliniskt reaktionsmönster man har. ”Farligheten” med kattallergen är främst att det är mycket svårt att städa bort i miljön och ger få tidiga symtom då allergenet är så litet och passerar ner i Luftvägen direkt.
Om någon bestämmer sig för att skaffa katt ska man regelbundet under en tid göra en blodtest (RAST) för katt. Om en sensibilisering sker (personen reagerar på katt) får man tänka till igen. Om man ger antihistamin för lätta besvär måste man vara medveten om att antihistamin tar bort symtomen, men hindrar inte den fortsatta uppbyggnaden av inflammationen i vävnaden. Om patienten dessutom har en benägenhet för bronkiell hyperreaktivitet finns också risken att en sensibilisering resulterat i en fortsatt uppbyggnad av inflammationen i bronkslemhinnan och debut av astma.
Den kritiska frågan är – om man gör ett försök att ha katt – är det viktigt att följa en eventuell sensibilisering mot katt och kliniskt ha kontroll om bronkiell hyperreaktivitet föreligger eller inte.
Den här frågan handlar om:
Liknande frågor
Röda och kliande ögon av pollen
Våren är min absoluta favoritårstid om det inte vore för min fruktansvärda pollenallergi. Mina ögon kliar konstant och de blir helt rödsprängda. Vad kan jag göra för att få bort mina röda kliande ögon och faktiskt kunna våga mig ut under pollensäsongen? Jag är så trött på att äta olika tabletter som inte hjälper.
Hur håller jag mig rökfri?
Jag har satt som nyårslöfte att sluta röka! Det har varit svårt så här i början, men jag har lyckats hålla det än så länge. Har du några tips på bra preparat och produkter som kan hjälpa mig att lyckas hålla mitt nyårslöfte?
Kan rinnande näsa vara allergi?
Min dotter på 13 år har under de senaste två månaderna haft konstant rinnande näsa. Hon känner sig inte förkyld i övrigt. Vi har testat några olika nässprayer, men ingen har helt hjälpt. Har du några värdefulla tips på vad som kan hjälpa? Kan det vara någon form av allergi?
