Hej Doktorn
Jag har länge haft perioder av nedstämdhet och depression. Jag har gått på antidepressiv medicin i två omgångar och allt började efter två år med anorixi/ätstörningar i 18 års åldern. Jag har provat några olika psykologer men inget verkar hälpa. De säger att jag är mycket medveten om mina problem och att jag ska jobba på det och jag kan bli starkare för en kort period men ingen varaktigt. De säger också att det inte märks utåt vilket gör att jag klarar vardagen utåtsätt bra. Jag upplever livet mycket jobbigt och känner nästan aldrig känslorna ”tillfredställelse, glädje, lugn, välbefinnande, harmoni, trygghet” utan har i stort sett alltid en grundläggande känsla av oro och nedstämdhet, ibland panik och ibland avsky inför mig själv och mitt liv för att jag är som jag är. De positiva känslorna fejkar jag i vardagen för att verka ”normal”. Jag har svårt att vara avslappnad i sociala situationer och upplever att det tar mycket energi från mig att vara social samtidigt som jag är medveten om att jag mår dåligt av att undvika sociala situationer. Medveten om mig själv, mitt beteende, andras reaktioner av mig osv är jag till överdrift 24 timmar om dygnet vilket också tar mycket energi. Jag har en mycket negativ syn och känsla av mig själv vilket kan vara en orsak till nedstämdheten men den grundläggande känslan som består av en blandning av enbart negativa känslor som jag har dagligen undrar jag om det kan bero på något kroppsligt. Jag vill inte fejka mig igenom hela livet. Har redan gjort det i så många år och är rädd att det kommer en dag när jag inte orkar mer. Tänker periodvis mycket på självmord, ínte i detalj men förmodligen som en sista utväg när det blir för mörkt/jobbigt. Saknar att kunna skratta på rikitgt och njuta av livet och känna välbehag, glädje eller i alla fall välbefinnande. Och att faktiskt på riktigt se fram emot och längta efter att umgås med vänner, familj osv. Jag gör allt sådant för att det förväntas av mig, känner inte för det egentligen. Vill ofta bara försvinna från jordens yta så jag slipper känna mina negativa känslor. Min sambo lider ju klart också av mina problem, inte lätt för honom att hantera. Undrar om det kan vara serotoninhalten eller halten av kortisol eller liknande som är ständigt ojämn? Kan detta mätas/testas? Har hört något om att göra tester på sköldkörteln? Vill inte börja med antidepressivt igen. Måste finnas en annan utväg.
Har gått på antidepressiv medicin i två omgångar
Hej,
Vad bra att du trots perioder av nedstämdhet och ätstörningar inte ger upp, utan vill hitta vägar att må bättre. I ditt brev beskriver du dina problem. Du berättar även om det du längtar till, det som gör livet ljust. Du vill kunna skratta, njuta av livet och umgås med människor. Mest av allt låter det som du längtar efter att få vara dig själv. Du berättar att dina besvär började före arton års ålder i form av anorektiska problem. Både psykologsamtal och antidepressiva behandlingar är redan prövade, men fortfarande saknar du stabiliteten i ditt känsloliv och din negativa självbild tar över allt för ofta. Du beskriver hur du hamnar i att ”fejka” i vardagen för att uppfattas som ”normal”. Du är som dina professionella kontakter hävdar, mycket medveten om dina beteenden och reaktioner. Din önskan är att det ska finnas en annan utväg än att börja med antidepressivt igen.
Det finns andra vägar att ta om de man prövat inte har hjälpt en att ta sig dit man vill. Ibland kan det bli krokigt och snårigt för att hitta rätt. Det är lätt att förstå att du kan ha det jobbigt när så mycket av din kraft går till att visa upp sådant som förväntas av dig. Det är inte ovanligt att fastna i en yttre bild av sig själv. Jag undrar vad som från början fick dig att behöva dölja vissa sidor? Det kan vara så att vi präglas av att motsvara yttre förväntningar och på så sätt inte vågar visa andra sidor av oss själva. Du vet vad som är fel, men hur ska du göra för att hitta tillbaka? Det är där mycket av utmaningen kan ligga för dig, att sakta men säkert våga visa det du behöver, inte bara det som förväntas av dig. Våga tro att den äkta människan inom dig, som längtar att komma fram har rätt att finnas till. Det här måste få ta tid och inte forceras. Det är bra att börja visa sin sårbarhet i de relationer som känns trygga. Det låter som du har mycket resurser. Du har bland annat förmåga att klara vardagen och att vara i sociala sammanhang. Du behöver bygga en bro mellan dessa dina kapaciteter och det som ännu inte riktigt får plats. Jag vill uppmuntra dig att uppmärksamma vad som får dig att känna dig levande. Om det finns något sammanhang eller någon aktivitet som får dig att tycka mer om dig själv.
Det låter som du behöver professionell hjälp, men hur vore det att pröva någonting annat? Ibland kan bild/musik/dansterapier vara framgångsrika när man inte känt sig hjälpt av de mer konventionella metoderna. På dessa hemsidor kan du finna mer information: www.bildterapi.se, www.dansterapi.info, och www.musikterapi.se. Mjuk massage eller andra typ av vårdande behandlingar kan också hjälpa en att slappna av och finna ett välbefinnande i kroppen och inom sig själv.
Det är inte konstigt att du är trött då du lever i en konstant anspänning i att hålla reda på alla beteenden och reaktioner. Prata dock med din läkare om det är möjligt att ta en del prover för att kontrollera din serotoninhalt och sköldkörtel.
Med rätt hjälp finns det stora möjligheter att vända på den här situationen. Om du är i behov av ytterligare information är du varmt välkommen att ringa till oss på Nationella hjälplinjen. Vi erbjuder ett begränsat antal kris/stödsamtal. Vårt telefonnummer är 020-22 00 60.
Med vänliga hälsningar
Nationella Hjälplinjen
Den här frågan handlar om:
Liknande frågor
Får ont i magen av stress. Vad kan jag göra?
Jag har senaste tiden haft väldigt ont i min mage. Jag har precis börjar plugga och har känt mig mer stressad än vanligt. Jag äter som vanligt men får under de stressiga perioderna väldigt mycket magknip. Ibland så mycket att jag har svårt att koncentrera mig. Vad kan jag göra?
Svårt att sova. Vad ska jag göra?
Jag har under en period haft väldigt svårt att sova. Jag vill helst inte börja med receptbelagda sömntabletter då jag är rädd för att bli beroende. Finns det något annat receptfritt alternativ som jag skulle kunna testa?
Symtom på sömnapné
Hej! Min man har andningsuppehåll när han sover. Flera gånger per timme och uppehållet kan vara oroväckande länge vilket gör att jag måste putta på honom för att se så han börjar andas igen. Han snarkar mycket och det låter ansträngande för honom. Han vaknar till ibland av detta men det kommer han inte ihåg. Han är också väldigt trött på morgonen, 44 år. Undrar om detta kanske kan vara sömnapné?
