Funderingar kring spetsfot

Spetsfot kan precis som du beskriver, drabba personer som blir långvarigt sängliggande. Det beror på att muskulaturen i vaderna blir svaga och korta, särskilt hälsenan. Foten behöver belastas för att dessa muskler ska tränas och töjas. Om inte det görs kan tillståndet med spetsfot bli konstant och man talar om en muskelkontraktur i vadmusklerna, som gör att man inte längre klarar av att “vicka” på fötterna eller att stå. För att motverka det är fot- och vadmuskelgymnastik väldigt viktigt. Man kan också använda sig av fotskenor i sängen, som håller fötterna i rätt läge så att vadmusklerna inte blir korta. Spetsfot kan också uppstå vid så kallad droppfot. Då har nerven (peroneus), som gör att man vanligtvis kan lyfta på tår och fot, blivit skadad eller sjuk. Vid en sådan förlamning av nerven hänger foten slapp och det påverkar gångmönstret. Om man inte behandar kan hälsenan även i detta fall kortas och man utvecklar en spetsfot.