Venkatetrar (Central VenKateter (CVK). Perifer VenKateter (PVK). Port-A-Cath / )

Definition

Olika hjälpmedel för att nå tillgång till blodbanan för att tillföra näring, för att ge behandling och för provtagning.

Övrigt

Central venkateter (CVK):
En tunn kateter som under operation läggs in i ett centralt blodkärl (ven) för att används till injektioner, dropp (infusioner, transfusioner) och blodprovstagning.
Får handhas av läkare eller sjuksköterska.
Indikationer för CVK är bland annat längre tids droppbehandling eller återkommande tillförsel av blodkärlsretande vätskor eller läkemedel, t ex cellgifter.
Blodprovstagning kan ske via CVK, men utgör inte indikation för CVK. Upprepad blodprovstagning via CVK ökar risken för komplikationer i form av bildning av levrat blod och för infektioner.
Inläggande av CVK är ett operativt ingrepp och skall utföras under sterila förhållanden. Vener som vanligen används är de som finns på halsen (v. jugularis externa eller v. jugularis interna) eller vid nyckelbenet (v. subclavia). Efter det att katetern är på plats röntgar man för att kontrollera kateterläge samt för att utesluta luft i lungsäcken (pneumotorax).
En CVK täcks med en steril genomskinlig plastfilm som gör det möjligt att upptäcka eventuella infektionstecken. Förbandet byts var femte dag, men bör inspekteras dagligen. Om det är helt och oskadat behövs inget ytterligare förband vid bad eller dusch.
En CVK bör inte sitta längre än en vecka, men i klinisk praxis förekommer betydligt längre tider. En CVK som inte används skall dagligen spolas igenom med 10 ml steril 0,9% koksaltlösning. Kontrollera backflödet vid varje beröring av CVK!

Komplikationer:

• CVK ur läge. Åtgärdas om delvis ur läge, fixera, kontakta narkosläkare. Om helt ur läge: Tryckförband, planläge, kontakta anestesiläkare.
• Luftpropp i blodet (luftemboli). Allvarlig komplikation som kan inträffa om CVK:n lämnats öppen eller blivit skadad. Luft sugs in i övre hålvenen (v. cava superior) och förhindrar blodflöde i lilla kretsloppet. Åtgärd: Sänkt huvudända, patienten i vänster sidoläge, sug ut ur CVK:n, ge syrgas, larma, sätt perifer venkateter, se nedan.
• Inflammation eller infektion i ett ytligt blodkärl. Åtgärd: Oklar feber hos patient med CVK bör eventuellt föranleda dragning av CVK samt odling från kateterspets. Eventuellt kan antibiotika ges innan odlingssvaret kommer. Kontakta i första hand den enhet som lagt in CVK, ev. skall första dosen antibiotika ges innan katetern dras. I övrigt se PVK nedan.
• Proppbildning eller totalstopp i katetern. Åtgärd: Kontakta narkosläkare närmaste vardag om inte något behöver ges via katetern. Ta inte bort katetern, den kan ev. användas som ledare för ny CVK.

Perifer venkateter (PVK)
En kateter i ett ytligt blodkärl (ven)
Får handhas av läkare eller sjuksköterska. Välj så kort och tunn nål som möjligt och placera den i största möjliga ytliga ven. Aldrig större än 0,8 mm i handens vener. En smal inre diameter i förhållande till blodkärlets grovlek ger bättre flödesförhållanden och risken för mekanisk retning av kärlväggen minskar. Lednära placering ökar komplikationsriskerna. Undvik armvecksvenerna – dessa behövs för provtagning.
Inläggning av PVK skall ske under rena förhållanden, fritt från bakterier och andra mikroorganismer (aseptisk teknik). Fixera katetern väl för att minska risken för mekanisk retning av kärlväggen. En PVK bör inte sitta mer än ett dygn, men om särskilda skäl föreligger (svårstucken patient) kan PVK vara kvar ytterligare ett dygn. Detta under förutsättning att insticksstället efter noggrann inspektion konstaterats oretat. Förbandet över PVK bör dock bytas. Stickrädsla är inte skäl att lämna kvar PVK, använd bedövningssalva.
Det är helt möjligt att ge fullständig näringstillförsel via PVK. Följande lösningar kan ges:

• Glucos 50 mg/ml
• Glucos 100 mg/ml
• Vitrimix
• PI
• Hydreringslösningar såsom Rehydrex, Ringer med flera.

Det går utmärkt att tillsätta vitaminer, mineraler och salter. Justera dropptakten efter saltinnehållet – aldrig mer än 10 mmol kalium per timme.
Det är inte lämpligt att ta blodprover genom PVK – stor risk för hemolys.

Komplikationer:

• Den injicerade vätskan kommer ut i vävnaderna utanför blodkärlet (extravasal infusion).
  Svullnad och ömhet, ofta i hela underarmen. Åtgärd: Avlägsna PVK. Lindning. Armen i högläge.
• Blåmärke (hematom). Åtgärd: Oftast ingen. Byt till ett annat blodkärl.
• Infektion. Åtgärd: Avlägsna PVK. Antibiotika lokalt eller i tablettform.
• Smärta i blodkärl: Ofta vid behandling med sk högosmolära lösningar. Åtgärd: Byt till större ven. Sänk dropptakten! Indikation för CVK eller Port-A-Cath? Se nedan!
• Inflammation i blodkärlet (tromboflebit). Rodnad, ömhet, värmeökning, kännbar blodkärlssträng, ev. feber. Åtgärd: Avlägsna PVK. Smörja på med salva innehållande mukopolysackaridpolysulfat.

Port-A-Cath:
Är ett injektionssystem med en injektionsport genom huden till en dosa som ligger under huden och som har ett självslutande membran. Dosan står via en kateter i förbindelse med ett blodkärl (ofta v. cava superior) och tillåter injektioner, droppbehandling och blodprovstagning. En viktig fördel med systemet jämfört med PVK/CVK är en minskad infektionsrisk eftersom man undviker att huden hela tiden har en öppning för katetern. En nackdel är att patienten utsätts för stick.
Anläggande av Port-A-Cath är ett operativt ingrepp och skall utföras under sterila förhållanden. Systemet får handhas av läkare eller sjuksköterska.
Indikation för Port-A-Cath är längre tids behandling med näringslösningar, läkemedel, blodprodukter och andra vätskor. Det självslutande membranet möjliggör 2000 punktioner. Detta under förutsättning att endast specialnål används (t.ex. Grippernål). Injektioner och droppbehandlingar sker med aseptisk teknik. Nålen bör av avlägsnas efter varje infusion/punktion för att minska risken för infektion. I undantagsfall kan nålen kvarlämnas i upp till tre dygn.
Det går bra att bada eller duscha med Port-A-Cath utan nål. Om nål finns, kan patienten duscha under förutsättning att porten är väl täckt med Tegaderm. Systemet skall alltid fyllas med sk ”heparinlås” efter användning.

Komplikationer:

• Injektionsmotstånd. Åtgärd: Kontrollera att nålen gått genom membranet. Låt patienten ändra kroppsläge. Spola med fysiologisk koksaltlösning.
• Stopp i katetern (occlusion). Åtgärd: Streptokinasbehandling. Kontakta narkosläkare.
• Infektion. Åtgärd: Kan ibland hävas med intravenös antibiotikabehandling, men oftast måste systemet plockas bort. Kontakta infektionsläkare. För övrigt, se avsnittet Undernäring.