Sömnbesvär hos äldre (Insomnia)
Anders Halvarsson
, Allmänläkare
Definition
Nedsatt sömnförmåga så att prestationsförmågan under dagtid påverkas negativt.
Såväl svårigheter att somna in, sömnens längd liksom sömnkvaliteten med ideliga uppvaknanden kan förekomma.
Observera
Beskrivningen nedan betonar den äldre människans förhållanden. För en fullständig beskrivning se akuta sömbesvär respektive kroniska sömnbesvär.
Orsak(-er)
Med stigande ålder tilltar upplevelsen av sömnbesvär och genom att äldre tillbringar mer tid i sängen utan att sova, kan i alla fall upplevelsen av sömnbesvär förstärkas. Ofta förekommer kortare sömnpass under dagtid. Den totala sömntiden minskar med ålder. 70- åringar och äldre sover i genomsnitt 6 – 6½ tim.
Sjukdomar som ofta drabbar äldre kan ge sömnproblem, t.ex. vadkramper, smärta (från slitna leder, kärlkramp i hjärta eller blodkärl i benen, cancer), besvär med oregelbunden hjärtrytm, astma eller andra lungsjukdomar. Demenssjukdom, liksom andra skador i hjärnvävnaden, ger ofta ett annorlunda sömnmönster.
Flera läkemedel kan ge sömnbesvär som t.ex. kortisontabletter, betablockerare, ACE-hämmare, Parkinsonmediciner, SSRI-preparat, bensodiazepiner (lugnande preparat) som framför allt vid demenssjukdom ger sömnbesvär.
Utredning
Patientens sjukdomsberättelse viktig. Typ av sömnrubbning (insomningssvårigheter, flera uppvaknanden, tidigt morgonuppvaknande) bestäms. Inverkan på dagfunktioner? Tupplurar dagtid?
Bedömning av patientens allmänna hälsotillstånd, såväl psykiskt som kroppsligt. Sociala förhållanden kontrolleras.
Vid misstanke om sjukdom kontrolleras bl a ämnesomsättningsprover (fritt-T4 och TSH) samt leverfunktionsprover.
Behandling
Behandla bakomliggande orsak.
Vid kroniska sömnbesvär används i första hand icke farmakologiska åtgärder i form av information. Undvik kaffe, te uppiggande drycker efter kl. 17. Viktigt med god sovrumsmiljö med avseende på ljud och temperatur. Undvik att sova dagtid. Försök att få minst 1/2 timme dagsljus varje dag. Stig upp vid samma tidpunkt varje dag.
Farmakologisk behandling: Äldre är påtagligt känsligare för sömnmedel än yngre.
Vid insomningssvårigheter väljs i första hand låg startdos med medel som snabbt försvinner ur kroppen, t ex zolpidem eller zopiklon. Melatonin kan vara ett alternativ.
Sömnmedel av kategorin bensodiazepiner kan användas till friska äldre i lägre doser än till yngre individer, men bör undvikas till patienter med hjärnskada. Vid användning av bensodiazepiner som sömnmedel till äldre skall ett preparat med kort halveringstid väljas, t ex oxazepam, för att minska risken för överhängande dagströtthet pga ansamling av substansen i kroppen. Många fallolyckor på vårdhem förklaras av sömnmedel som innehåller bensodiazepiner.
Klometiazol lämpar sig väl till dementa patienter, ibland kombinerat med låg neuroleptikados. Medlet försvinner fort ur kroppen och kan därför även ges på efternatten om patienten vaknar och är orolig. Användandet bör dock ske endast till de patienter som bor på institution (äldreboende, servicehus etc).
Prometazin har ofta god effekt hos patienter med för tidigt uppvaknande. Preparatet bör tas en timma före sänggående.
Svårt sjuka patienter med cancersmärta kan ofta få god hjälp av att utöver sömnmedicinen använda ett neuroleptikum. Detta preparat ger en såväl sömngivande som rogivande effekt. Dessutom förstärks effekten av de smärtstillande medel som ges till dessa patienter. Illamående och klåda minskar också med dessa typer av preparat.
Patienter med ångest eller depression och med sömnbesvär kan ordineras mirtazapin.
För all behandling med sömnmedel gäller, att man bör eftersträva avbrott i behandlingen då och då, dels för att se efter om sömnen har infunnit sig och dels för att undvika att beroende uppstår.
Långtidsbehandling med sömnmedel innebär ofta att den sömngivande effekten successivt avtar samtidigt som läkemedelsutlöst dagtrötthet och yrsel tilltar.
