Prostatacancer
Orsak(-er)
Manligt könshormon, testosteron, har betydelse. Ärftlighet påverkar samt sannolikt även kostfaktorer.
Symtom
Oftast diskreta symptom från de nedre urinvägarna men uttalade symptom kan förekomma såsom trängningar till vattenkastning, sveda och ibland blod i urinen.
Vid avancerad sjukdom med dottertumörer i skelettet har patienten ofta ryggvärk, blodbrist och påverkan på njurarna.
Status
I typfallet känns en hård, oöm tumör på ena sidan uppe vid toppen av prostatakörteln, men
det är inte ovanligt att man inte känner något onormalt vid undersökning av körteln.
Cancerhärden kan ge upphov till dottertumörer, framför allt i bäckenskelettet och ryggrad.
Utredning
Allmän kroppsundersökning.
Undersökning av prostatakörteln med hjälp av ett finger. Sedvanliga laboratorieprover och PSA-undersökning.
PSA är ett enzym som förekommer i den del av sädesvätskan som är producerad i prostata. Stegras vid sjukdomstillstånd i prostata eller ingrepp denna. Förhöjda värden ses tex vid vanlig, ofarlig prostataförstoring, urinvägsinfektion, aktiv inflammation i urinröret och undersökning av urinblåsan med raka instrument.
Gräns för fortsatt utredning är PSA-värde över 3 mikrog/L. Högre värden gäller om patienten har hög ålder och stor prostata.
Vid plötslig höjning av PSA utan rimlig anledning skall särskild observans
Särskild observans vid plötslig höjning av PSA utan rimlig anledning.
PSA höjs ej efter prostataundersökning med ett finger.
PSA-provet är känsligt för prostatacancer men har sämre sk specificitet:
- Vid PSA värden mellan 3-10 mikrog/L har c:a 30% av patienterna prostatacancer
- Vid PSA värden mellan 10-20 mikrog/L har ca 50% av patienterna prostatacancerr.
- Vid värden över 50 mikrog/L har så gott som alla patienter prostatacancer, som då är spridd till omgivande vävnader.
- Vid värden högre än över 50 mikrog/L föreligger sannolikt dottertumörer i skelettet
Skelettscintigrafi görs då PSA är över 20 mikrog/L.
Vid misstanke om prostatacancer sker utredningen via urolog för med hjälp av sk TRUL. Denna undersökning innebär att man gör en ultraljudsundersökning av körteln via ändtarmen. Dessutom tar urologen cellprover från körteln och undersöker dessa prover i mikroskop.
Efter en total bortoperation av prostatakörteln skall PSA-värdet vara omätbart.
PSA bör ej kontrolleras på patienter som är äldre än 70 år, inte har några symtom och som har ett normalt fynd vid undersökning av prostatakörteln. Detta såvida inte patienten själv ber om att provet skall tas.
PSA-kontroll rekomenderas inte vid allmän hälsokontroll annat än vid ärftlig belastning för prostatacancer där två eller flera nära släktingar är drabbade. Denna grupp rekomenderas uppföljning via urolog och/eller onkogenetiker.
Män som önskar hälsokontroll avseende prostatacancer skall erbjudas skriflig information om positiva och negativa konsekvenser av PSA-testning samt konsultation med läkare för individuell värdering. Broschyr angående PSA och hälsoundersökning kan beställas från Socialstyrelsen.
Behandling
Män med en diagnostiserad prostatacancer som är under 70 år, som i övrigt är friska och har PSA under 20 mikrog/L, erbjuds radikal borttagning av prostatakörteln eller strålbehandling. Det finns en risk för impotens (erektil dysfunktion) och/eller urinläckage. Det finns också en stor risk för överbehandling med de diagnosmetoder vi i dag använder. Många patienter med prostatacancer behöver sannolikt inte behandlas beroende på tumörens långsamma växt.
I en del fall kan man därför föreslå regelbundna PSA-kontroller liksom cellprovskontroller som ett alternativ till operation.
PSA-värdet kan ej avgöra agressivitetsgraden hos cancertumörerna.
Prostatacancer kan botas sålänge den inte givit upphov till dottertumörer.
Män över 70 år kan endera följas kliniskt eller erbjudas symtomlindrande behandling i form av GnRH- behandling alternativt sk antiandrogen behandling som är en behandling mot manligt könshormon. Detta görs vid lokalt avancerad sjukdom.
Vid kastrationsbehandling finns risk för utveckling av benskörhet. För män med genomgången prostatataoperation eller pågående GnRH- behandling måsta man därför ta ställning till om patienten skall ha benskörhetsförebyggande behandling. Vg se vidare avsnittet benskörhet i kap hormonella sjukdomar.
Övrigt
www.cancerfonden.se
Patientorganisation/patientorganisationer
RiksOrganisationen för Prostatacancer ROP