Pisksnärtskada (Whiplashskada / Halsryggsdistorsion / Whiplash Assiciated Disorder (WAD))
Definition
Funktionsstörning efter “vrickning” i halskotpelaren i samband med acceleration eller snabb inbromsning.
Orsak(-er)
Oftast efter påkörning bakifrån. Vid hastighet 6-8 km/h utsätts redan då halsryggen för drygt 4,5 gånger dess normala vikt vilket utgör gränsen för uppkomsten av pisksnärtskada. En gradskillnad i symtomen ses vid låga hastigheter jämfört med höga. Exakt mekanism vad som händer finns idag ingen kännedom om. Det finns ingen specifik röntgenologisk “whiplashförändring”. Möjligen är förlängda märgen i hjärnan påverkad utan att man kan se några strukturella förändringar.
Man kan i normalfallet ej notera några skador i ledband, diskar, muskler eller sk facettleder. Den kroniska värken beror sannolikt på att nerverna blivit känsligare för smärta. Dels ökar intensitet i smärtsignaler och dels ökar spridningen av smärtan. Tidigare erfarenhet av smärtlidande, oro, liksom negativ förväntan, ökar smärtupplevelsen via en ökad aktivitet i de främre delarna av hjärnan.
Osannolikt med muskelskador vid kvarstående besvär.
I dag finns f ö ingen medicinsk förklaring till varför pisksnärtskador i vissa fall blir kroniska och motståndskraftiga mot behandling. Ibland påverkas smärtbilden av såväl akut stressupplevande som sk Post Traumatisk Stress (PTSD) i samband med olyckan.
Symtom även från andra organ (se nedan) p.g.a. onormalt signalflöde från skadade regionen i nacken till hjärnan.
Symtom
Till en början kan symtomen vara diskreta för att senare försämras. Eventuell smärta efter skadan uppträder inom 6 veckor. Vanliga symtom är då stelhet, nacksmärta, huvudvärk för övrigt trötthet, irritabilitet, minnes- och koncentrationssvårigheter, “myrkrypningar” (som inte behöver följa nervsegment), svaghet i armar, yrsel, syn- och hörselstörningar. Tinnitus. Även symtom som oro, depressivitet, ångest och sömnstörningar.
Högt sittande nacksmärta efter olyckan ger sämre prognos. Den situation som “hjärnan befinner sig i” vid olyckstillfället har ofta avgörande betydelse för prognosen. Depression och negativa förväntningar förutspår ett långdraget förlopp, ibland kroniskt. Individens förväntningar på tillfrisknandet styr i hög grad detta.
Liksom vid annan kronisk smärta är det andra faktorer som ökar risken för kronicitet: kvinnligt kön, låg utbildning liksom låg socioekonomisk status, ensamstående och tidigare hälsoproblem.
Status
Alltifrån en full rörlighet till en helt smärtfixerad halsrygg. Ofta ömhet i nackmuskulaturen.
Utredning
Röntgenundersökning övervägs, inte minst av försäkringstekniska skäl. Indikationen att röntga skärps om patienten är äldre, har benskörhet, kronisk ledgångsreumatism eller Bechterews sjukdom. Röntgen bör göras även då patienten är påverkad av alkohol eller tabletter. Röntgen självklar vid neurologiska symtom.
Undersökningen skall utföras akut vid följande symtom eller fynd:
Noggrann dokumentation av nack- och allmänstatus.
Magnetröntgen (MRT) tillför inget i akutsituationen om patienten har normal neurologisk status. MRT göres för övrigt endast om man har en specifik frågeställning och om utfallet av undersökningen kan påverka den fortsatta handläggningen.
Behandling
Det är viktigt att patienten kommer igång snabbt i sina vanliga rörelser. Noggrann information, undersökning och dokumentation är avgörande behandlingsinsatser!
I normalfallet god prognos vilket patienten skall informeras om. Endast ett fåtal (1-2 %) patienter får kvarstående besvär.
Tidig mobilisering. Snar sjukgymnastkontakt för bl a rörelse- och balansträning och för att motverka rörelserädsla.
Undvik halskrage.
Oro, ovisshet, otrygghet vid första omhändertagandet bäddar för långsammare tillfrisknande.
Smärtstillande behandling med paracetamol + ev NSAID om patienten har ont.
Om patienten känner nackstelhet 10 dagar efter olyckan rekommenderas sjukgymnastkontakt för hjälp med rörelseträning.
Egenbehandling: “Lev försiktigt, men normalt”. Undvik ändlägen i halsrörelserna. Undvik belastning av nacke/axel, t.ex. axelremsväska.