Öroninflammation (Mediaotit / Otit)

Definition

Inflammation i mellanörat. För öroninflammation hos barn, se detta avsnitt.

Orsak(-er)

Drabbar framför allt barn under andra levnadsåret.
Ofta en bakteriell komplikation av Pneumokocker 30-50 %, Haemophilus Influenzae 15-30 % eller Betahemolytiska streptokocker 2-5 % som följd av en virusinfektion (förkylning).

Symtom

Intervallsmärta från det ena eller båda öronen. Lockkänsla för öronen. Vanligen lätt temperaturstegring. Ibland flytning från örat (efter det att trumhinnan spruckit och varet runnit ut). I typfallet har patienten besvär under fyra dagar. Nedsatt hörsel. Öronsus (tinnitus).

Diagnos

Vid undersökning ses trumhinnan rodnad, buktande, förtjockad. Den har nedsatt rörlighet och ibland ser man också en spricka i trumhinnan och var som runnit ut från mellanörat.

Alternativa överväganden med bitvis samma symtom:

Hörselgångseksem (extern otit), svullnad i örontrumpeten dvs förbindelsen mellan mellanörat/trumhinnan och svalget (otosalpingit), lättare katarr i trumhinnan med ökad blodkärlsteckning vid hammarskaftet på trumhinnan (simplexotit).
“Skrikröda” trumhinnor. Käkledsbesvär hos vuxna. Förändringar i mellanörat som kan bildas vid kronisk mellanöroninflammation, sk cholesteatom.
Inflammation av benet bakom ytterörat. Värk i örat vid s.k. “Myofasciellt syndrom” med smärtutlösande punkter i den stora tuggmuskeln; M. Masseter.

Utredning

Undersökning av hörselgången och trumhinnan med en öronlampa sk otoscopi. Snabbsänka (CRP) tillför intet. Bakteriell odling av slem från bakre svalgväggen görs om given behandling inte är effektiv.

Behandling

Vuxna och ungdomar över 12 år liksom barn under 1 år ges antibiotika.
Man kan avvakta med antibiotika till barn över 1 år såvida de inte har komplikationer (feber, sprucken trumhinna, dubbelsidig mellanöroninflammation, återkommande öroninflammationer eller är allmänpåverkade och har värk, sömnsvårigheter, diarré, nedsatt aptit). Barnen skall dock ha smärtstillande behandling. Avvaktar man med penicillinbehandling skall dock barnet bedömas på nytt efter 2-3 dygn. Tidigare återbesök vid försämring.
Dock ges antibiotika till barn under två år med dubbelsidig inflammation liksom alla där trumhinnan spruckit.

Farmakologisk behandling:

Barn: Penicillinmixtur eller penicillindroppar 3 ggr dagligen (max 2g x 3) under några dygn. Sedan kan av praktiska skäl behandlingen ges 2 ggr dagligen. Behandling skall pågå i 5 dagar.
Dessutom ges paracetamol- mixtur i fulldos.
Nässpray vid nästäppa.
Vätska.
Högläge, höj sängens huvudända!
Vid penicillin-allergi ges erytromycin under 7-10 dagar. Om barnet får ett återfall inom 1 månad, ges penicillin under ytterligare 10 dagar.

Vuxna:  Penicillin- tabletter   2 gram ges 3 gånger dagligen i 5 dagar. Vid penicillinallergi ges erytromycin under 7-10 dagar.
Vid återfall, dvs en ny mellanöroninflammation inom en månad ges penicillin under ytterligare 10 dagar

Vid utebliven förbättring under pågående behandling tas odling från näsa och svalg. Patienten ordineras amoxicillin.
Till barn ges 50 mg/kg fördelat på 2- 3 doser där man till en början ger 3 doser under några dagar.
Till vuxna ges 500 mg 3 ggr dagl i 10 dagar eller 750 mg 2 ggr dagl i 10 dagar.

Är patienten över 12 år och väger över 50 kg ges doxycyklin.

Om odling visar betalaktamasproducerande Haemophilus Influenzae, ges amoxicillin + klavulansyra.

Vid allergi mot penicillin och då behandlingen inte fungerar, ges en kombination av trimetoprim och sulfametoxazol till barn under 12 år och doxycyklin till barn över 12 år.

Öronbarn kan i förkylningstider ordineras nässpray med natriumkromoglikat, daglig administrering i flera veckor.
Okomplicerad öroninflammation kontrolleras efter 3 månader. Vid denna kontroll görs ett test av trumhinnans rörlighet och ibland också ett hörselprov.
Vid kvarstående vätska och nedsatt hörsel övervägs remiss till öronläkare för ev insättande av plaströr. Finns vätskan kvar utan nedsatt hörsel vid kontroll efter 6 månader övervägs också remiss till öronläkare.
Vid återkommande öroninflammationer bör patienten undersökas av öron-, näsa-, halsläkare för ev insättande av plaströr. Se även avsnittet Öronbarn.

Förebyggande behandling med pneumocockvacination minskar andelen återkommande öroninflammationer och behov av plaströrsbehandlingar.