Leverinflammation (Hepatit / Virushepatit)
Definition
Inflammation i leverceller pga virusinfektion.
Orsak(-er)
Hepatitvirus A, hepatitvirus B, hepatitvirus C, hepatitvirus D och hepatitvirus E.
Adenovirus, cytomegalvirus, EB-virus (mononukleos), varicella, herpes simplex, coxsackie B och mässlingvirus kan också ge leverpåverkan och kan i sällsynta fall orsaka hepatit.
De olika hepatitformerna beskrivs mer i detalj nedan.
Samtliga virushepatiter är allmänfarliga sjukdomar och anmälningspliktiga och det finns en skyldighet att göra en smittspåring enligt Smittskyddslagen.
Symtom
Gemensamt för alla typer av leverinflammation är att de kan vara allt ifrån helt symtomfria till svåra besvär med gulfärgning av hud och ögonvitor (ikterus), illamående, kräkning, feber, trötthet, ledvärk. Tröttheten ofta långvarig.
Diagnos
Hepatit A:
Orsak: Hepatit-A- virus. Smittan kommer genom avföring eller föda såväl direkt som indirekt (patienten smittas ofta i samband med utlandsvistelse, ”turisthepatit”. Denna kan spridas som epidemier). Vanliga smittovägar är också via blod och vid sexuella kontakter.
Förlopp: Inkubationstid 2-6 veckor, god prognos, utläkning 2-3 månader, ger ej kronisk leverinflammation. Om patient, som tidigare har hepatit B och/eller hepatit C insjuknar i hepatit A, finns risk för sviktande leverfunktion.
Utredning: Markör för akut infektion är positiv anti-HAV IgM som kvarstår 4-12 månader. Efter vaccination samt vid aktuell eller genomgången infektion ses anti-HAV IgG, som stiger långsamt och kvarstår hög och ger immunitet.
Behandling: Finns ingen specifik. Förebyggande behandling i form av vaccinering rekommenderas för resande. Även riskgrupper som personal på barn- och infektionskliniker, iv missbrukare och homosexuella män rekommenderas att låta vaccinera sig. Vaccinet ges 2 gånger med 6 – 12 månaders intervall. Efter dessa har man skydd i ca 15 – 20 år. Gammaglobulin anses idag förlegat men kan ges då patienten exponerats för smittan och då risk för insjuknande föreligger. Ger omedelbart bra skydd om det ges inom 14 dagar efter det att man utsatts för smitta. Skyddseffekt varar under 3 månader vid 2 ml gammaglobulin sprutat i muskulaturen till vuxen individ. 5 ml ger skydd under c:a 5 mån.
Hepatit B:
Orsak: Hepatit-B- virus. Smittan överförs sexuellt, via blodöverföring men även i samband med förlossning.
Förlopp: Inkubationstid 2-6 månader. Feber, nässelutslag och ledvärk. Det är inte ovanligt att manbär på sjukdomen men inte har några symtom. Majoriteten har läkt ut inom 6 månader. Cirka 5% utvecklar en kronisk leverinflammation med en ökad risk för leverförfettning och levercancer. Sämre prognos om patienten samtidigt har hepatit C eller hepatit D, immunosuppresion som HIV, eller alkohollmissbruk.
Utredning: Markör är HBsAg, men det tar veckor innan provet blir positivt vid akut insjuknande. Provet indikerar Hepatit B under utveckling. Blodprover på leverfunktionen som transaminaser (ASAT och ALAT) samt INR/PK följs.
Akut hepatit B : Positivt anti-HBc IgM. Detta är snabbaste provet för att ge utslag och visar på aktuell infektion (kvarstår 6-12 månader).
Kronisk hepatit B: HBsAg positiv, anti-HBc-Ig-G positiv, anti-HBc IgM negativ. Kan gå med positiv eller negativ HbeAg.
Smittsamhetsmarkör: HBsAg positiv innebär smittsamhet. Om HBeAg samtidig är positiv innebär detta hög smittsamhet.
Genomgången eller utläkt hepatit B med antikroppsutveckling: positiv anti-HBs, ev. även pos anti-HBc och neg HBsAg. Pos anti-HBs ses också efter immunisering med vaccin mot hepatit B.
Behandling: I regel ges ej behandling men förloppet följes med laboratorieprover, ultraljud och eventuellt prover från levern som undersöks i mikroskop.
Behandling med antivirusmedel och interferon har i vissa fall varit framgångsrikt gentemot kroniska bärare. Förebyggande behandling i form av vaccinering rekommenderas för resande till länder med mycket hepatit B. Även riskgrupper som personal inom hälso- och sjukvården, iv missbrukare och homosexuella män rekommenderas vaccination. Titerkontroll kan göras för speciellt utsatta, anti-HbS över 10 IU/L efter vaccination innebär fullgott skydd i minst 15 år.
Vaccination med upprepade doser efter 1 och 6 månader ger ett 90-95%-igt skydd.
Vid risk för smitta vid stickskador och liknande ges en hepatit B Immunoglobulin injektion (Omri Hep-B 5% IV) som tillhandahålls på licens från läkemedelsverket.
Vid stickskada av misstänkt nedsmittad sprutspets eller motsvarande, tas snarast kontakt med infektionsmottagning. Vaccinering skall ske inom 24 tim och ställningstagande till om immunoglobulin mot hepatit B skall ges. Provtagning och uppföljning under 6 månader.
Diskussion förs om allmän vaccinering mot hepatit B skall införas i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och ungdomar.
För friskförklaring från Hepatit B krävs normala leverprover (transamninaser), negativ HBsAg samt positivt anti-HBs (antikroppar mot hepatit B ytantigen).
Hepatit C:
Orsak: Hepatit-C- virus. Smittan överförs vid blodtransfusion men även via sexuell kontakt Vanligaste hepatitformen i Sverige.
Förlopp: Inkubationstid 1-3 månader. Flertalet smittade har sjukdomen men har inga symtom. Utläkning sker hos 30-50% av fallen inom 3-4 månader. Knappt en tredjedel av patienterna får en leverförfettning (cirros) med ökad risk för utveckling av levercancer. Sämre prognos om patienten samtidig bär på smitta med hepatit-B, HIV eller har hög ålder, alkohol-, narkotikamissbruk.
Utredning: Anti-HCV-testet är positivt inom 2 veckor. Provet skiljer ej emellan pågående eller genomgången infektion. Antikropparna kan försvinna vid tillfrisknande från hepatit C.
För patienter med behandling som innebär nedsättning av immunförsvaret (immunsuppresiv behandling), kan det ta upp till 1 år innan proverna ger utslag. Diagnosen kan då ställas med hjälp av HCV-RNA test.
Behandling: Specialistbehandling vid infektionsklinik. Ställningstagande till behandling med nyare DAA (Direktverkande antiviraler! Tas i tablettform och kort behandlingstid och betydligt mindre bieffekter än tidigare Interferonbehandling. RAV ( referensgruppen för antiviral behandling) kom med nya riktlinjer 2018. Dyra mediciner än så länge. Vaccin eller specifika immunoglobuliner saknas.
Utläkning i 30-50 % av fallen, utveckling med leverförfettning ses hos 20-30 % av patienterna med ökad risk för utveckling av levercellscancer.
För friskförklaring från hepatit C krävs normala leverenzymer (transaminaser) och negativa HCV-RNAtest med 6 månaders intervall. Gäller det en patient med kronisk hepatit C som behandlats skall dessutom dessa test vara normala efter 18 månader.
Hepatit D:
Få fall i Sverige. Kan bara förekomma om patienten samtidigt har en Hepatit B infektion dvs HBsAg positiv. Anti-D antikroppar (anti HDV Ig-G typ) kan påvisas någon vecka efter smitta. Smittan sker i samband med dropp- eller injektionsbehandling. Specifik behandling finns ej. Kroniska former förekommer. Vaccination mot hepatit B skyddar också mot D.
Hepatit E:
Smittar via avföring eller föda. Inkubationstid 2 – 9 veckor. För diagnos krävs förekomst av anti-HEV antikroppar. Övergår ej i kronisk form. Liknar hepatit A.
Mot denna form av leverinflammation finns idag ingen specifik behandling eller vaccination.
